Fåfängt hopp om Strängnäs.

I dagens ledare i Eskilstuna Kuriren har man drabbats av det fåfänga hybris som jag själv drabbas av ibland, den tro att människor är intresserade av fakta och resonemang i frågor där det redan finns polarisering. DN kultur har en mer nykter analys av vad som styr sådana här saker. Givetvis är jag medvetet provokativ med min rubrik, vi har i Eskilstuna haft samma eländiga situation i Skogstorp, Stenby och Hemlaås där nödvändiga institutioner avfärdas med att ”javisst, det behövs men inte hos mig det kan nån annan ta hand om”. Det som är lite speciellt i Strängnäs är att man också har ett par specialpartier med inriktning just på att vissa statsdelar skall förskonas, samtidigt som man absolut inte vill avstå från något.

Så ledarredaktionen, det var väl inte så konstigt att man inte ville bilda en majoritet i Strängnäs när man på köpet med moderaterna faktiskt får ett parti som varje gång det försöker ta ansvar för hela kommunen får en utbrytargrupp som bildar ett stadsdelsparti på halsen.

Vi kan syssla med vårt hybris, ni i era ledare och jag på min blogg men det är bara att inse att om vissa saker skall göras krävs politiker som kan slå dövörat till för högljudda minoriteter. Minns bara husen som skulle bli högre än Klosters kyrka där även pressen fann att ett hundratal invånare i en kommun på över 90000 är folkstorm…..

Psykologisk forskning har visat att folk ofta är blinda för information som strider emot vad de tror, samtidigt som de hungrigt tar in allt som stödjer dem. Motmedel mot denna form av blindhet är att lära sig ”tänka motsatsen”. I alla sammanhang där man ska fatta beslut ska man tänka på motsatsen. Tänk ut de allra bästa argumenten för den motsatta ståndpunkten.

Ljuga med sanningar.

I dagens DN visar Henrik Berggren på ett tydligt och pedagogiskt sätt hur SD arbetar. det går alldeles utmärkt att ljuga med sanningen om man inte tar hänsyn till fakta.

Det är därför man inte kan debattera med sverigedemokrater, det är ungefär som att diskutera guds vilja med en taliban. Samma inskränkta självgodhet.

Jag har ett tips för hur man undviker att bli en Sverigedemokrat.

Psykologisk forskning har visat att folk ofta är blinda för information som strider emot vad de tror, samtidigt som de hungrigt tar in allt som stödjer dem. Motmedel mot denna form av blindhet är att lära sig ”tänka motsatsen”. I alla sammanhang där man ska fatta beslut ska man tänka på motsatsen. Tänk ut de allra bästa argumenten för den motsatta ståndpunkten.

Neanderthalaren var inte dum, tänkte dock allför sällan nytt.

Ett inte helt vanligt parti.

När borgerliga skribenter slår frivolter av glädje för att vi inom Socialdemokratin blivit ett ”parti som alla andra” kan det var på sin plats och fundera över om ett parti som det läggs så många hektoliter trycksvärta på är direkt vanligt.

Socialdemokratin må vara på väg att bli ”ett parti som alla andra”. Men att döma av rapporteringen är det inte ett politiskt parti som krisar utan hela Sverige. Det känns som om Volvo, Nobelpriset och Svenska fotbollslandslaget kollektivt hade sålts till utlandet.

Henrik Berggren i fredagens DN.

Även idag skriver man på DNs ledarsida om Socialdemokratin, Lena Andersson, och analyserar ett parti på ett sätt som inget annat politiskt parti i Sverige blir analyserat.

Den nya socialdemokrati som ska formas bör ”lyssna på rörelsen” och väljarna för att få klarhet i folks behov, men för den existentiella berättelsen måste man söka sig någon annanstans. Det blir sällan bra när ensemblen frågar publiken hur en bra pjäs ska spelas, skrivas och regisseras. Till teatern går man i hopp om att de som jobbar med teater ska ha tänkt ut det. Man går dit för att se föreställningar som får en att känna och tänka på sånt man inte förut noterat, vilket i sin tur kan alstra en lust att vara medborgare. Mangår inte dit för att titta på skruvarna i scenbyggets svänganordningar.

Lena Andersson är något på spåret, hon nuddar vid skillnaden mellan de borgerliga partierna och socialdemokratin.  Kan någon se Reinfeldt måla upp en dröm om ett samhälle, kan någon se en moderatledare som blir vald på ett mandat om att förändra världen ? Vi socialdemokrater måste ha personer i ledande ställningar som har förmågan att levandegöra och föra fram en vision samtidigt som vi är en rörelse full av kompetenta individer som kan politikens hantverk. Mona Sahlin lyste klart på gator och torg tillsammans med Maria, Peter och Lars men frågan är om det går att lysa klart i en omgivning där mångas främsta kvalitet inte främst är förmågan att skapa en dröm.

Märk väl att förmågan inte handlar om att ha en viss ideologi, det handlar om en förmåga att omvandla ett kongressbeslut till levande tankar och drömmar. Alla vi sossar har en ganska likartad målsättning med vår politik men för vissa är renlärigheten och ett snabbt genomförande det viktiga, för andra är långsiktigheten och pragmatismen det viktiga. Båda sidor behöver en partiledning som visa upp vår dröm för människor som tror att det inte spelar roll vem som bestämmer. Låt oss hoppas att det är kvaliteten som partiledare som premieras, inte kön, sexuell läggning, bostadsort, ideologisk renlärighet, marknadsanpassning eller annat sekundärt som premieras.

Det är ingen slump att de bästa valtalen har hållits av kulturpersonligheter, inte för att de är duktiga politiker utan för att de kan gestalta en övertygelse och tro. Det är dags för en partiledare som reser land och rike kring och talar till människor och ger tro och hopp. Det är antagligen inte samma personer som de senaste veckorna positionerat sig inom partiet eller lanserats av olika ”falanger” och det är definitivt inte den som kan vinna den medlemsomröstning som vissa anser skall ersätta valberednings och nomineringssystemet.