Ett ovanligt inlägg….

Jag brukar i allmänhet bara blogga om fotboll när jag vill belysa dumheterna i den men idag far fotbollen poäng pa journalisternas bekostnad.

Igar satt jag och läste dumheter i SVD och där fanns ett stolpskott som hyllade Mourinho för att han var sa mycket bättre tränare än Guardiola. Vad hycklaren ville säga var att Mourinho är bekväm för lata skribenter, puckot strör ju dumheter omkring sig sa att skribenten slipper skapa själv. Jag uppmanar skribenten att skaffa sig ett jobb denne behärskar istället för att aka snalskjuts pa andras dumheter, annars kanske skribanten kan börja jobba som hovreporter ?

Guardiola vann givetvis matchen med 5-0 mot Mourinho, eller som skribenten sag det… det trakiga kollektivet krossade de vita eleganterna.

Deprimerande motorjournalister.

Att läsa DN Motor ger en Déjà vu känsla från  min barndoms motortidningar. Skillnaden i hur ting bedöms ligger kvar, när jag var tidig tonåring så skrev man upp spartanska rostburken Opel Kadett och skrev ner den något mer välutrustade och väl hopskruvade rostburken Toyota Corolla. Av någon anledning hade motorpressen ett behov av att smeka det gamla medhårs och kritisera det nya, i synnerhet när det kom från Japan.

Idag skriver DNs motorkrönikör om elbilar, om hur han tvivlar på att de är klara, speciellt de från Japan och för att stärka sin tes tar han en tysk ingenjör anställd av ett europeiskt bilföretag till hjälp. Förra lördagen skrev den andre krönikören på DN Motor en provkörningsrapport om den nya modellen från Alfa Romeo, ni har säkert sett den hjärndöda TV-reklamen, och höjer denna bil till skyarna med en liten reservation för kvaliteten. That´s amore skriver han….. Fantastiskt, Japan har producerat kvalitetsprodukter i över 40 år nu men Alfa Romeo har levererat yta och image utan kvalitet de senaste 50 åren.

Mitt förtroende för motorjournalister har inte direkt stärkts genom åren….. för 30 år sen visste jag inte bättre men en diger skara människor som gillar saker som säger brumm och appelerar till korkade brudar och omoderna män har fått mig att inse att deras största skräck är den dagen bilen ses som ett verktyg i vardagen.

Trendigt värre…

Verkar vara den nya modellen bland vissa som inte får vara med och bestämma. Sitt ner och var bitter eller marschera ut. Landstinget Sörmland, Vingåker, Storkyrkan och nu Strängnäs.

Vore det inte effektivare att försöka få röster för sin politik istället ? Om man får riktigt många röster, visar sig vara en pålitlig partner och hellre förhandlar än tar heder och ära av människor för att de har annorlunda uppfattning så kan man till och med få vara med i en koalition.

För övrigt är det osmakligt med bloggare som suddar bort sin egen historia genom att ta bort vissa bloggar. Skaffa ett minne istället så säger ni inte emot er själva, alternativt motivera varför den som var en bedragare ena dagen är bäste vännen andra dagen.

Fåfängt hopp om Strängnäs.

I dagens ledare i Eskilstuna Kuriren har man drabbats av det fåfänga hybris som jag själv drabbas av ibland, den tro att människor är intresserade av fakta och resonemang i frågor där det redan finns polarisering. DN kultur har en mer nykter analys av vad som styr sådana här saker. Givetvis är jag medvetet provokativ med min rubrik, vi har i Eskilstuna haft samma eländiga situation i Skogstorp, Stenby och Hemlaås där nödvändiga institutioner avfärdas med att ”javisst, det behövs men inte hos mig det kan nån annan ta hand om”. Det som är lite speciellt i Strängnäs är att man också har ett par specialpartier med inriktning just på att vissa statsdelar skall förskonas, samtidigt som man absolut inte vill avstå från något.

Så ledarredaktionen, det var väl inte så konstigt att man inte ville bilda en majoritet i Strängnäs när man på köpet med moderaterna faktiskt får ett parti som varje gång det försöker ta ansvar för hela kommunen får en utbrytargrupp som bildar ett stadsdelsparti på halsen.

Vi kan syssla med vårt hybris, ni i era ledare och jag på min blogg men det är bara att inse att om vissa saker skall göras krävs politiker som kan slå dövörat till för högljudda minoriteter. Minns bara husen som skulle bli högre än Klosters kyrka där även pressen fann att ett hundratal invånare i en kommun på över 90000 är folkstorm…..

Psykologisk forskning har visat att folk ofta är blinda för information som strider emot vad de tror, samtidigt som de hungrigt tar in allt som stödjer dem. Motmedel mot denna form av blindhet är att lära sig ”tänka motsatsen”. I alla sammanhang där man ska fatta beslut ska man tänka på motsatsen. Tänk ut de allra bästa argumenten för den motsatta ståndpunkten.

Ljuga med sanningar.

I dagens DN visar Henrik Berggren på ett tydligt och pedagogiskt sätt hur SD arbetar. det går alldeles utmärkt att ljuga med sanningen om man inte tar hänsyn till fakta.

Det är därför man inte kan debattera med sverigedemokrater, det är ungefär som att diskutera guds vilja med en taliban. Samma inskränkta självgodhet.

Jag har ett tips för hur man undviker att bli en Sverigedemokrat.

Psykologisk forskning har visat att folk ofta är blinda för information som strider emot vad de tror, samtidigt som de hungrigt tar in allt som stödjer dem. Motmedel mot denna form av blindhet är att lära sig ”tänka motsatsen”. I alla sammanhang där man ska fatta beslut ska man tänka på motsatsen. Tänk ut de allra bästa argumenten för den motsatta ståndpunkten.

Neanderthalaren var inte dum, tänkte dock allför sällan nytt.

Ett inte helt vanligt parti.

När borgerliga skribenter slår frivolter av glädje för att vi inom Socialdemokratin blivit ett ”parti som alla andra” kan det var på sin plats och fundera över om ett parti som det läggs så många hektoliter trycksvärta på är direkt vanligt.

Socialdemokratin må vara på väg att bli ”ett parti som alla andra”. Men att döma av rapporteringen är det inte ett politiskt parti som krisar utan hela Sverige. Det känns som om Volvo, Nobelpriset och Svenska fotbollslandslaget kollektivt hade sålts till utlandet.

Henrik Berggren i fredagens DN.

Även idag skriver man på DNs ledarsida om Socialdemokratin, Lena Andersson, och analyserar ett parti på ett sätt som inget annat politiskt parti i Sverige blir analyserat.

Den nya socialdemokrati som ska formas bör ”lyssna på rörelsen” och väljarna för att få klarhet i folks behov, men för den existentiella berättelsen måste man söka sig någon annanstans. Det blir sällan bra när ensemblen frågar publiken hur en bra pjäs ska spelas, skrivas och regisseras. Till teatern går man i hopp om att de som jobbar med teater ska ha tänkt ut det. Man går dit för att se föreställningar som får en att känna och tänka på sånt man inte förut noterat, vilket i sin tur kan alstra en lust att vara medborgare. Mangår inte dit för att titta på skruvarna i scenbyggets svänganordningar.

Lena Andersson är något på spåret, hon nuddar vid skillnaden mellan de borgerliga partierna och socialdemokratin.  Kan någon se Reinfeldt måla upp en dröm om ett samhälle, kan någon se en moderatledare som blir vald på ett mandat om att förändra världen ? Vi socialdemokrater måste ha personer i ledande ställningar som har förmågan att levandegöra och föra fram en vision samtidigt som vi är en rörelse full av kompetenta individer som kan politikens hantverk. Mona Sahlin lyste klart på gator och torg tillsammans med Maria, Peter och Lars men frågan är om det går att lysa klart i en omgivning där mångas främsta kvalitet inte främst är förmågan att skapa en dröm.

Märk väl att förmågan inte handlar om att ha en viss ideologi, det handlar om en förmåga att omvandla ett kongressbeslut till levande tankar och drömmar. Alla vi sossar har en ganska likartad målsättning med vår politik men för vissa är renlärigheten och ett snabbt genomförande det viktiga, för andra är långsiktigheten och pragmatismen det viktiga. Båda sidor behöver en partiledning som visa upp vår dröm för människor som tror att det inte spelar roll vem som bestämmer. Låt oss hoppas att det är kvaliteten som partiledare som premieras, inte kön, sexuell läggning, bostadsort, ideologisk renlärighet, marknadsanpassning eller annat sekundärt som premieras.

Det är ingen slump att de bästa valtalen har hållits av kulturpersonligheter, inte för att de är duktiga politiker utan för att de kan gestalta en övertygelse och tro. Det är dags för en partiledare som reser land och rike kring och talar till människor och ger tro och hopp. Det är antagligen inte samma personer som de senaste veckorna positionerat sig inom partiet eller lanserats av olika ”falanger” och det är definitivt inte den som kan vinna den medlemsomröstning som vissa anser skall ersätta valberednings och nomineringssystemet.

 

Lite kött på benen.

Just nu har jag lite svårt att hitta inspirationen att formulera tankarna i skrift. Jag kommer tillbaka dock…

Den politik vi inte skall driva.

”Vad man fick se i premiäravsnittet var lite yngre upplagor av valhöstens omtalade ”mittenväljare i storstan”, dessa mytomspunna samhällsbärare som anses vara så handikappade att de snart behöver avdragsgill assistans för att gå på toaletten. Den enda skillnaden är att de unga och bortskämda ännu inte uppnått de gamla och bortskämdas lönenivå och därför måste använda päronen som tjänstehjon ett tag.

Därför gillar jag ”Ung & bortskämd” skarpt. Här synliggörs vår nutida idealmänniska: ett bortskämt ego som formas mindre av enstaka curlingföräldrar än rådande curlingpolitik.”

Sverker Lenas ger i DN Kultur en bild av den politik som vi måste bort ifrån. Politiken skall inte jämna till vägen framför fullt kapabla vuxna människor, politiken skall skapa ett samhälle där den som behöver får stöd. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Reinfeldt och Borg kan få fortsätta åt fel håll, vill väljarna ha det så låt dem då välja det men vi måste sträva åt ett annat håll även  om det tar tid innan människor upptäcker nackdelarna med 2/3-dels samhället.

 

 

Ta det lungt nu….

Mona avgår, till mediernas glädje kan man anta. Nu vill det till att Östros, Guteland och andra som positionsspelar tar och lugnar ner sig. Nu skall tiden fram till beslutet på kongressen handla om politik och inte om personer som vill positionera sig, de senaste veckorna har varit förskräckande.

Kort sagt, håll er på mattan och bedriv politik så regeringen inte slipper undan för att media hellre skriver om oss.

Bloggat om Mona Sahlins besked att extrakongressen ska välja en ny partiledare:Röda berget, PeO Wågström , Peter Högberg , Lena Sommestad, Daniel Mathisen, Göran Johansson , Annarkia , Anna Vikström , S-studenter,HBT-sossen , Peter Andersson , Johan Westerholm , Martin Moberg, Rebella.

Expressen , Expressen 2, Aftonbladet , SvD , Arbetarbladet

 

Att vara människa.

Att vara människa är betydligt mer än att äta, sova och köpa en ny TV då och då. Det är också mer än att kämpa för det man tror på och finna glädje i livet. Att vara människa är att kunna känna medkänsla och kunna förbise sin egen situation för att göra ”det rätta” och vara just människa.

Jag är ingen större älskare av fotboll, i grund och botten ser jag det som 22 personer som gör sitt bästa för att lura domaren, men idag råkade jag fastna framför en dokumentär på Viasat History. Dokumentären handlade om Englands öden och äventyr i fotbollens världsmästerskap 1990. Dokumentären är full av brittiska politiker, journalister och andra dom gör sitt bästa för att göra livet surt för människor i sin jakt efter pengar, prestige och pluspoäng. De är inte människor, inte mänskliga människor med sinne för det rätta. Att kalla dem för hyenor är att förolämpa all världens djur, de här sorgliga exemplen på Homo Sapiens har i alla fall ett val…. det har inte hyenan.

Mitt i irritationen fann jag en glädje i att dokumentären visade vad den tyckte, vad engelska förbundskaptenen tyckte och spelarna tyckte om de som vi inte skall kalla hyenor.

Underbart var att se hur spelare kämpade och spelade för sitt lag trots alla försök att måla ut dem som ”Robsons Donkies”.

Hur det nu var så förlorade England semifinalen på straffar mot Västtyskland, kom hem som hjältar och hyllades även av de som vi inte kallar hyenor.

Hyckleriet och kappvändandet stod alltså i förgrunden och därför var det skönt att se en akt av äkta medkänsla. Västtysklands Lothar Matthäus avstod firandet och tvpuckshögen och var först fram att trösta Chris Waddle. Ibland så slipper vi det skådespel som marknadsförare, fans, lagledningar, demontränare och sportjournalister förstör idrotten med och får se de två killarna som egentligen bara gillar att spela fotboll och delar sorgen och glädjen.

Lothar Matthäus skänkte ett litet hopp om mänsklighet i en sjuk värld.

Och anledningen till att ni inte kan jubla åt denna blogg ? Därför att de flesta som kommenterar inte är som Matthäus som vågar försöka själv och visar respekt för den som också försökt.