Återgång till bruks- och statarsamhället ?

Lena Andersson skriver i dagens signerade om vilken sorts samhälle som Sverige kan tänkas bli framöver. Jag delar inte alla hennes teser men sympatiserar starkt med hennes beskrivning av vad som gått fel i dagens Sverige och som i mina ögon skapar ett samhälle som till stora delar är obildat och bildningsfientligt.

Även när föräldrar av rädsla ville hålla kvar sina barn i samma obildning som de själva fått hålla till godo med sa socialdemokratin nej.

Idag har vi skolor som profilerar sig mot föräldrar genom att utlova bra betyg och lydiga barn, tyvärr fungerar det i Eskilstuna. Inom ett par år när även statistiken och inte bara lärares vittnesmål visar hur frustrerade elever från vissa privatskolor blir när de ser att deras betyg är ”luft i lönekuvertet” blir det inte roligt för kommuner att ta emot elever från konkursade privatskolor. Tyvärr hinner privatskolorna göra mycket skada redan innan konkurserna, det offentliga skolväsendet dräneras på resurser och vissa skolor hamnar i sämre situation än de annars behövt göra. Ifall trenden slår igenom har vi två grupper o- eller halvbildade före detta elever. Före detta elever som möjligen kan läsa, skriva och räkna men saknar bildning.

I ett land med upplysningsideal lär man sig i skolan att tänka, inte bara känna, inte heller att bara kryssa i rätt svar.

En gång i tiden samlades Sverige bakom ett ideal som sa att samhället skulle bli bättre, inte bara fyllt med fler Platt TV, med människor som var fria och oberoende tack vare utbildning och ett samhälle som stöder dig när du behöver det. Fråga dig om de 193 högermänniskor du ser vid nästa riksmötes öppnande vill att samhället skall bli bättre ? Jag hävdar att de inte vill det, det är en samling av människor som drömmer om ett statiskt samhälle där den sociala rörligheten är begränsad. En del av dem är rädda om sin position, en del av dem vill ha billig arbetskraft, en del av dem vill försäkra sig om att deras barn inte behöver få för svår konkurrens i skola och arbetsliv och en del är bara bittra för att de fick stryk som barn och har aldrig kunnat gå vidare och vill hämnas.

Vi som kommer ur den Socialdemokrati som hyllar bildningsidealen som verktyget att befria människor i motsats till bestraffningens och förtryckets ideal inser att vägen ur den nedgångsspiral som Sverige nu gått in i är bildning. Inte läxläsning, inte betyg, inte ordning och reda, inte burkaförbud utan helt enkelt en allmän och lika skola där man inte bara lär ut ABC… 123… och sitt still utan också historia, filosofi och religion så att även den inskränkta villafamiljen och den dogmatiskt troende familjens barn får upp ögonen för världens rikedom. En skola där Nelson Mandela, Ghandi och deras ideal vissas upp i kontrast till de som anser att intolerans och tanklös lojalitet är det som samhällen byggs av.

Sverige har med sin befolkningssammansättning förutsättningar att bli ett sant kosmopolitiskt land. Men det kräver att Socialdemokraterna åter börjar tro på bildning och rörlighet för alla. Att de vågar lämna kulturvördnaden och grupprättigheterna som tankemodell.

Just vi Socialdemokrater har gjort detta förut, vi kan göra det igen. Våra motståndare har bara en återgång till bruks- och statarsamhället att erbjuda. Vi kan göra det för att vi vet vad alternativen är, för att vi har en bildningsgrund som innebär att vi kan se paraller i världen och historien. Vi gör det för att vi vet vad alternativen är, vi ser oss om i världen och ser den i sin helhet och inte bara de delar som passar att lyfta fram som ideal eller skräckexempel. Vi ser världen som samhällen, individer i samspel där resultaten är beroende på samhällets vilja att hjälpa individer att förstå den värld de lever i.