Såväl bloggosfären som politiken verkar full av individer som inte öppet kan stå för vad de tycker och stöder. Häromdagen var det någon som bloggade om mig och hittade på en story om mitt liv och varför jag är engagerad i politik, givetvis anonymt. I den lilla historien om mitt liv blev jag arbetsförmedlare, intressant eftersom jag veterligt aldrig varit det. Vidare så antydde skribenten att jag finns med på landstingslistan för att jag tjänar för dåligt med pengar på jobbet , uppenbarligen vet denne varken hur arbetsliv eller politiska uppdrag fungerar. Jag är i alla fall fullständigt nöjd med mitt arbete och lön och att jag varje gång jag tar ledigt för politiska uppdrag måste arbeta extra för att ta igen den förlorade tiden. Nej jag har ingen ersättning för övertid.
Likaså har vi 10 tals miljoner kronor i kampanjbidrag till moderaterna som uppenbarligen lämnas in från sådana som inte vill skylta med att de stöder Moderaterna, eller om det är Moderaterna som inte vill skylta med sina bidragsgivare ? Inget av det speciellt rakryggat.
Alla de här ovanstående skribenterna och donatorerna verkar i likhet med de som kommenterar anonymt på min blogg lida av paranoia eller hybris, antingen tror de att alla är efter dem eller att just deras insats skulle vara extrem viktig och skapa jobbig uppmärksamhet.
Det är ruskigt trist i alla fall, det är hopplöst att konfrontera och debattera med ansiktslösa.
Sen finns det upplyftande exempel på motsatsen ”Du har uppfattat kampanjen rätt. LO samarbetar med och stödjer Socialdemokraterna.” skrev idag LO i sitt twitterflöde. Så enkelt kan det vara.
Var kommer de ifrån, alla dessa ansiktslösa åsikter.