”Den ser ut som en bil och känns som en riktig bil när vi gasar ut i lördagstrafiken vid Kastrup.”
Så länge motorjournalister skriver om bilar kommer inte världens transportbehov tillfredsställas på rimligt sätt. För jag tror knappast att skribenten med sin mening överst menade att en bil är ett fordon som kan frakta människor med bagage från A till B bekvämt och säkert. Nej det är nog en hel del outtalade krav och känslor som skall uppfyllas och därför begränsas innovationsmöjligheterna, mardrömmen för motorjournalistiken är att bilen börjar bedömas som andra varor… efter nyttan.
Få varor bedöms väl efter nyttan i dagens konsumtionssamhälle. Det mesta mellan mat och dasspapper säljs på känsla och status och för att tillfredsställa skapade behov. Jag tror knappast att motorjournalisterna är de som skall kunna vända den trenden. Det är politiker som måste våga ta obekväma beslut och vi konsumenter som måste inse konsekvenserna av vår konsumtion.
Sant, men nu finns det en marknad som lever på att bilar inte betraktas på samma sätt som dammsugare och en viktig del av den marknaden är motorjournalisterna. Eller för att tala motorjournalistspråk, det sitter en potent motor med maffigt ljud som ger ljuva vibrationer upp genom rektum till hjärnan och får dig att må branär du tyglar den obändiga kraften… det är den drivkraft som håller dårskapen igång.