Fredrik Lindström och Jag.

I gymnasiet korsades mina och Fredrik Lindströms vägar tämligen frekvent, visserligen är han en årskull över mig men på Eskil gick det bra att leka över generationsgränserna 🙂

Idag när jag steg av tåget hemma i Eskilstuna så stod han där, Fredrik, så jag stegade resolut fram och sträckte fram handen och sa ”Hej Fredrik”. Jag tror att jag förvirrade honom lite men har en viss förhoppning om att han kom på vem jag var. Kan inte vara lätt för den som är det minsta känd med alla som tror att de skall vara ihågkomna, det finns ju till och med folk som blir sura om de inte blir igenkända.

Jag fick i alla fall sagt att jag tycker han gör ett bra jobb och det var viktigast, dessutom är han sig lik från den tid jag träffade honom dagligen.

Läsning pågår, passar alldeles utmärkt till mannens meditationsstund.