I torsdagens DN hade Hanne Kjöller med sin bästa text på länge. Hanne har under en lång tid sysselsatt sig med att baktala alla de människor som hon anser varit otillbördigt sjukskrivna men den här gången tog hon tag i ett betydligt mer angeläget ämne. I spåret av en av alla dessa utlovade ”garantier” som vissa politiker som saknar visioner öser ur sig drog sig Kjöller till minnes en episod på akuten när hon arbetade där. Kort sagt handlade det om relativt friska människor på fel ställe som i skenet av en sönderslagen ung man insåg att de faktiskt borde ha gått till primärvården på kontorstid. Jag vet inte hur många gånger ni andra varit på akuten men de gånger jag har varit där har faktiskt kötiden varit satt i relation till åkomman samtidigt som en och annan som ilsket sett på klockan inte sett speciellt illa däran ut.
Intressant nog så fanns en ännu bättre text av Ola Larsmo samma dag i DN Kultur, som vanligt utklassar den ledarsidan, som lite belyser problemet med människor som ser sig som kunder av välfärd mer än som medborgare med eget ansvar för hur samhället fungerar. Tyvärr finns inte Ola Larsmos text på nätet men jag är fräck nog att plåta av sista stycket och lägger ut det här.
Jag håller till fullo med Ola Larsmo och Hanne Kjöller, det är något fel när de som redan är friskast i samhället är de som klagar högst över sjukvården och röstar fram politiker som hellre än att tala om att kvalitet och behov i vården enbart talar om tillgänglighet och kögarantier. Problemet är att om vi skall mäta hur bra sjukvården fungerar i sådana termer kommer alltid doktorn som tar emot 10 patienter i timman och skriver ut antibiotika till alla att bli hjälten. Den seriöse läkaren som säger åt snuviga människor att gå hem och vänta ut snuvan och förklarar att det faktiskt hör till livet att var sjuk ibland kommer att ses som ineffektiv oavsett hur väl han tar hand om de som är sjuka på riktigt.
Jag anser inte att bara för att man betalar skatt så skall man få precis som man vill och inte tror jag på politiker som inte klarar av att säga ifrån att samhället skall prioritera efter behov och inte efter vem som orkar tjata. Vi såg hur det gick i Sörmlandstinget innan vissa i den forna majoriteten tog ansvar, nu går det så bra för landstinget att oppositionen anställt Sörmlands eget svar på kvällspressjournalistiken för att ha någon som utan att skämmas kallar folk ohederliga på ytterst lösa grunder.