Det finns såväl politiker som journalister som beskriver sig som ödmjuka tjänare som gör allt för att skydda samhället och dess invånare från övergrepp från andra politiker eller myndigheter. De kallar sig gärna frihetens försvarare och valfrihetens riddare och kallar det starka samhället för ett förmyndarsamhälle.
Jag kommer själv att för första gången delta i årets valkampanj i akt och mening att eventuellt själv bli vald och kan stilla konstatera att de frågor som jag brinner för knappast kommer att förekomma på landets ledarsidor och knappast heller på nyhetsplats. Nej jag får istället ta stöd hos DN Kultur och hos den på vissa kanter så förtalade public service radion. Jag misstänker att bägge dessa yttrandefrihetens udda själar drabbas av en rejäl skopa ovett av och till när skattesänkar- och frihetspolitiker träffas och diskuterar media.
MACIEJ ZAREMBA har nu återigen skrivit om ett ämne som är så långt ifrån det som landets vanliga skribenter vill skriva om i valtider, det handlar nämligen om ideologi, moral och samhällsansvar istället för om du tjänar eller förlorar pengar på olika valprogram. Det är ju så mycket enklare att skriva texter som inte tvingar läsaren att ta ställning själv. Idag lyckas Wolodarski förenkla världen till vitt och svart i ännu större utsträckning än de vänsterpartister han vill svartmåla, i Wolodarskis värld finns det tydligen inga problem alls med amerikanska trupper i världen. Åk till Okinawa och hör efter säger jag bara……
Även radions P1 brukar stå till tjänst med frågor av lite större vikt än an ledarskribenternas upprop för fler platt-tv till medelklassen, härom sistens var det omhändertagna barns situation på institutioner som belystes. Inte heller detta är något som hetsar upp landets ledarskribenter i någon större utsträckning.
Jag tror jag vet varför det är på detta vis, pressens är så oerhört rädd att stöta sig med ”vanligt folk” att de inte törs beskriva hur mycket elakhet och brist på humanism dagens politik har att övervinna när samhället skall ta sitt ansvar för människor som inte passat in. Det sorgliga är, och det vet även Wolodarski, är att de människors rätt till fler platt-tv han försvarar inför nästa val också kräver att få slippa ta ansvar för människor som mår dåligt om det innebär att de skall synas i deras närhet. Likaså anser många i den väljargruppen att de ungdomar som hamnar på ungdomsvård förtjänar det eftersom de inte är lika fina och väluppfostrade som deras egna barn. Bevisa gärna att jag har fel men jag har suttit i tillräckligt många lunchrum, fikarum, och tågkupeér för att bli mörkrädd, jag har också sett de som vaknat upp och upptäckt att deras egna anhöriga är sådana där som man tidigare inte ville ha med att göra. En erfarenhet jag önskar att vi alla fick uppleva, intresset för platt-tv blir plötsligt ringa sett i relation till samhällets värderingar.
Zaremba har tidigare behandlat familjen i Vojakkala som precis som Safet med omgivningens tysta medgivande tillåtits bli paria.
Vad hade kunnat bli annorlunda ? I Safets fall kunde medlemmarna ha röstat bort sina fackliga företrädare som uppenbarligen missförstått allt vad en facklig representant har som ansvar. I Vojakkala kunde någon, någonsin, ha funderat på att säga ifrån när den enkelspåriga bilden tilläts råda. Inom ungdomsvården kunde någon ha funderat på varför de hade det yrke de har och reagerat.
Jag kommer aldrig att bli din tjänare som politiker, min roll är att ta ansvar för samhällets invånare, i synnerhet de som inte redan har människor som har betalt för att lobba för deras behov. Frihet vill många sälja in som sitt budskap, tyvärr är friheten för många så stor att de inte har något mer att förlora. Det är inte frihet som saknas, det är insikten om att ditt välmående är beroende av att inte alltför många hamnar i situationen att de inte har något att förlora. Den dagen tillräckligt många inte har något att förlora, den dagen kan era inbillade rädslor bli realiteter. Den dagen kan det som pressen slår upp rubriker för bli en vardag för oss alla och inte en betydligt mer marginell historia än batongpolitiker vill få er att tro. Den dagen brinner det i villaområden och inte i hyresrätter. Den politiker som inte förstår att det är livet hos de som har det sämst i samhället som avgör hur bra vi andra har det har inte förstått historien och världen. Rösta ni på Reinfeldt, Björklund, Hägglund eller Olofsson men vänta er inte att de skall förstå, de är fast förankrade i en tro att klyftor kan vidgas utan oro. Det samhället de förespråkar vill ingen leva i….
Hon som vet allt skriver också en rad….
Vi längtar efter dagen då skyddsvästen kan tas av.
PeoWagstrom's Weblog 