religionsfrågor

Sitter och tittar på ”Annas eviga” där Elisabeth Ohlson Wallin, Åsa Waldau och PC Jersild medverkar i ett program om religion, samtalet kretsar kring avarter inom religioner. Det är intressant att se hur samtalet böljar och hur skillnaden i syn på auktoriteter skiljer sig mellan de inblandade.

Åsa Waldau anser att pastorns, kardinalens, guruns eller någon annan religiös ledares auktoritet bör och skall finnas där en tanke som jag också spårade i en insändare i Eskilstuna Kuriren häromveckan. Troligtvis kom Åsa Waldau ofrivilligt att peka på det stora problemet vi har här i världen där alldeles för många förväntar sig att någon annan skall förklara hur de skall leva och tänka. Loger, församlingar och samfund blir en plats där man slipper ta ansvar för annat än att följa reglerna och prästens, stormästarens eller guds ord. PC Jersild reparerade i mina ögon sitt anseende just genom att påpeka hur det här fenomenet inte kan ses enbart inom religionen, ett skönt avsteg från tokateisternas enkelspåriga antitro. Problemet är sällan en människas tro utan att människor sluter sig samman i alltför snäva och grupper där behovet av passa in blir viktigare än att fundera över om livsvalen är sunda och rätt.

Tyvärr är det här ett problem som även svensk politik riskerar att drabbas av, ju mer fragmenterat i småpartier politiken blir desto starkare blir ofta partiledningens auktoritet gentemot medlemmarna och den interna debatten kan kännas som ett hot mot partiets fortlevnad.

Så kom ihåg gott folk, ingen kan tala om för dig hur du skall leva ditt liv och ingen kan lära dig leva det. Vi kan möjligtvis hjälpa dig med kunskap så du kan ifrågasätta de som säger sig kunna tala om för dig hur du skall leva och framför allt ge dig möjligheten att ifrågasätta de som kallar sig ”sanningssägare”….. Elisabeth Ohlson Wallin konstaterade torrt att hon blev rädd av talet om att det skulle finnas någon/något som vet hur det är. Jag håller med Wallin, det mest oroande är de som tror att sanningen finns som en konstant när livet i själva verket är en evig omtolkning av fakta.

Bilden har jag lånat här.

regionfrågor

Dag två på distriktskongressen och allting verkar gå åt rätt håll. Nu skall vi bara kommunicera ut frågorna till väljarna och inte låta oss dras in i den negativa kampanjstil som vissa strängnäsbor verkar vilja införa även på regionnivå. Jag är övertygad om att väljarkåren inser att de senaste två årens resultat inte beror på konstruktivt opponerande utan från ett pragmatiskt förbättringsarbete från människor som ser politik som ett verktyg och inte som ett medel för främja sin egen position i samhället. Nu när det finns en styrning och ekonomi som är robust kan vi ägna oss åt att arbeta vidare med att förbättra och utveckla verksamheter. Steg ett, för mig, kommer att handla om det pedagogiska arbetet att förklara att det inte bara handlar om kötider och antal vårdbesök utan också om den kvalitet som utmynnar ur den vårdinsats som levereras. Här har vi som socialdemokrater mycket att lära ut till våra mer marknadsliberala kollegor och motståndare, allt i vården mäts inte rättvist i antal och tidsenheter.

Hela vårt existensberättigande som politiker handlar om att i största möjliga mån tillfredsställa behov som finns i samhället på ett pragmatiskt och effektivt sätt. Utan rädsla för att välja bort och prioritera…..