Det har sagts mycket om Obamas kampanj för att nå sin nuvarande position som president, den övervägande delen handlar om den positiva kampanj som som fördes både i media, av valarbetare och i Obamas tal. ”Hope”,” Yes We Can !” och andra ord som på ett positivt sätt beskrev vad Obamas ville med sin kandidatur upprepades och inte ens motståndares negativa kampanjer centrerade kring Obamas ursprung och hans vänner fick honom att vika från sin linje att leda en kampanj som handlade om en politik för att inge hopp.
Även i Sverige fylldes såvål tidningar och bloggar med hurrarop över Obamas statsmannamässiga uppträdande redan i kampanjen. Konstigt nog verkar dock inte detta tagit skruv då åtskilliga, ingen nämnd och ingen glömd, av dessa de mest lyriska Obamabeundrare mest verkat vilja få sola sig i glansen utan att ta intryck. Det förekommer en hel del personliga påhopp från Obamafans som närmast påminner om Berlusconis sätt att utrycka sig om sina kritiker, en Berlusconi som Obamafans fördömt mangrant när denne ”skämtat” om Obamas hudfärg. Ja det är märkligt vad svårt vissa människor har att ta till sig av goda förebilder och istället bara glider med och njuter av strålglansen vid deras sida.
Alla kan inte vara Obama men att avhålla sig från personliga påhopp grundade ur insinuanta antydningar och istället presentera sina egna mål och visioner är inte för mycket begärt.
Eller hur ni där ute…..
PS. Själv hoppades jag i det längsta på Hillary, men det är OK med henne som utrikesminister då hon inte drar sig för att skälla ut allierade. DS.
PPS. ”Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” har jag sett skrivet med. Jag har dock noterat att det inte gäller för en del som uttalar sig så om det inte är ”rätt” kvinna, jag har snarare noterat motsatsen när det gäller politiska motståndare. Obamafans det med ? Jo jag tror det. Det är som sagt lättare att säga sig var ett fan av nobla tankar än att leva ut dem för en del. DDS.
Den fina bilden är lånad här.
PeoWagstrom's Weblog 