Minareter i europas just nu fånigaste land och en debattartikel i DN har, i skuggan av Tiger Woods, skapat en viss aktivitet i pressen kring frågor av filosofisk natur. Grundläggande frågan definieras av många som jag ser det så här, varför är allt ”vi” gör normalt och det ”de” gör onormalt ? Frågeställningen är i sig helt vansinnig och säger en del om den bristande fantasi och inlevelseförmåga som frodas inuti alltför många huvuden.
Människor gör inte ”normala” eller ”onormala” saker de gör bara saker som är mer eller mindre accepterade i betraktarens öga. Det innebär att vi kan benämna saker olika på beroende på vem som är förövare. Att en, enligt SDs standard, svensk man slår ihjäl sin svenska hustru är det inte ett kulturellt fenomen utan något tragiskt som tyvärr händer. Fortfarande enligt SDs standard, om en osvensk man slår ihjäl sin osvenska hustru så handlar det om ett kulturellt betingat fenomen som i princip är ett normalt betende för gruppen.
Vi som inte är SD anhängare kan inbilla oss att vi inte är lika inskränkta men är det verkligen så ? Hör vi inte ett och annat i fikarummen som färgas av en bristande insikt i hur lätt vi dömer andra och friar oss själva ?
PeoWagstrom's Weblog 
Hej Peo.
En mycket tänkvärd text du har skrivit, tack.
Klem
Margit
Så du jämställer mord som planeras av släkten med mord begånget av en full svartsjuk man?
En västerländsk kvinna med en svartsjuk misshandlande man kan förvänta sig att släkt och vänner ställer upp – om hon bara vågar be dem om hjälp.
Vet du att många ungdomar från hederskulturerna inte får välja vem de ska gifta sig med? De blir kanske inte ihjälslagna, men de är kontrollerade av familj och släkt.
Dessutom har han fel när han säger att svenska män tio gånger så ofta mördar sin partner som utländska män.
Enligt BRÅ:s rapport: ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet RAPPORT 2005:17” framgår det att det var 1309 misstänkta svenskar för dödligt våld och försök till mord och dråp, mot 1355 misstänkta utlänningar. I de siffrorna ingår ju inte bara våld mot en partner, men de säger ändå en hel del.
Men du tycker väl att det är mysigare att känna dig god och tolerant än att ställa dig upp och protestera mot patriarkalt och religiöst förtryck.
Hej Anna.
Så du vill tävla i grenen ”vem är sämsta människan”. Det vill inte jag men vi kan konstatera att du tycker att vissa mord är mer OK än andra om jag förstår dig rätt ? Själv anser jag att alla mord är lika tråkiga och att skälet till varför någon mördas är oväsentligt för den mördade. Vad tror du, när du är död bryr du dig om hur det gick till eller skulle du vara nöjd med att slippa dö helt enkelt ?
Att du slänger ur dig siffror som dels inte är relevanta för diskussionen och dels handlar om områden med stora mörkertal visar mig att du inte är speciellt intresserad av den filosofiska frågan utan bara av att driva tesen att man inte skall behandla människor lika utifrån deras handlingar utan behandla dem utifrån deras ursprung.
Du har all rätt att tycka att människor inte har samma värde, jag försvarar din rätt att säga och skriva det men så fort du handlar så kommer jag med all säkerhet att bekämpa dig med alla lagliga medel.
Här duggar det av halmgubbar. Jag tycker att vissa mord är mer ok än andra. Jag vill behandla människor olika utifrån ursprung. Och slutklämmen, jag tycker inte att människor har samma värde. Phu!
Men jag inbjöd väl till det med min kommentar om att vilja känna sig god.
Du blandar ihop äpplen och päron. Jag tycker att alla mord är lika hemska, men det är nog svårare att försöka förhindra vansinnes- eller fyllemord än mord som bygger på föreställningar om familjens och släktens heder. Det kan man ju diskutera och försöka förebygga. Människor är ju inte stöpta i en form en gång för alla.
Problemet är att alla mord inte är lika hemska, fel uttryck, säljande. Nu när Tiger krockat med ett träd så är det rätt lätt att ignorera att en kvinna slås ihjäl i sitt hem, om man inte kan krydda det med etnicitet mm…
Lösningen på situationen är i båda fallen av mord som jag nämner i bloggen är att kvinnor slutar acceptera att män beter sig som om evolutionen aldrig inträffat. Att den farligaste platsen för en svensk kvinna är hemmet och sannolikaste förövaren är en släkting är ett fenomen som vi tigit om i århundranden. På den punkten skiljer vi oss inte från andra länder tyvärr. Inte heller skiljer vi oss från andra länder i det faktum att familjen och vänner länge förnekar vad de anar skall komma, jag har träffat mer än en mor som ångrat sina uttalanden om vad man skall göra med brottslingar när sanningen uppdgas för dem.
Jag tycker att vi talar ganska mycket om mäns våld mot kvinnor. Man kan tala om det samtidigt som man försöker hjälpa ungdomar som lever under hedersförtryck.
Även om döden är den samma så kan metoderna för att att förhindra att den inträffar vara olika.
T.ex. kan en etnisk svensk kvinna som har en misshandlande man få hjälp vänner, släktingar, kvinnojourer eller kvinnorhus. För en kvinna från kulturer med hedersförstryck är det inte alltid lika enkelt. Lämnar hon hemmet, lämnar hon ofta inte bara den som utgör det mest överhängande hotet, utan även hela sin familj.
Jag tycker du har en väl rosenkindad bild av den ”svenska” situationen, att bryta sig ur situationen är ofta ännu svårare just beroende på den uppfattningen att det bara är att ”gå sin väg”.
Jag vet inte om man kan kalla mig naiv för att jag tror att utvägarna är fler för svenska kvinnor. Det är nog snarare ett faktum.
Sen att dynamiken i förhållandet mellan man och kvinna kan vara väl så sjuk i svenska hem som i invandrade är en annan sak. Det blir i alla fall inte lättare om man inte bara lever i en osund symbios med en misshandlade man utan dessutom har övriga familjemedlemmar, släktingar och i många fall tom grannar som övervakar varje steg man tar.
Nu kom vi just till den intressanta biten. ”Sen att dynamiken i förhållandet mellan man och kvinna kan vara väl så sjuk i svenska hem som i invandrade är en annan sak.” Nej det är inte en annan sak, individer skall vägas inte grupper.
Jaha, och hur ska du hjälpa individerna – de enskilda kvinnorna?
Tycker du att även om man vet att en viss grupp har ett visst problem, t.ex ungdomarna tvingas att gifta sig med kusiner, så ska man inte försöka nå den gruppen med information om att här behöver ni inte känna er bundna av den traditionen? Och om man har en grupp med kvinnor vars män brukar lätta på trycket genom att dunka på dem på lördagskvällarna, då ska man inte ta upp frågan om alkohol, impulskontroll och aggressioner med den gruppen män?
Varför kan man inte ha riktade åtgärder och hjälp?
Just här handlar det om uråldriga föreställningar kring familjebildning och sexualitet som är vanligare i vissa kluturer än här i Sverige.
Ska vi blunda för det? Är allt precis likadant överallt? Är kultur bara nåt som är positivt och är den likadan överallt?
Familjerådgivaren Ayoub Chibli gör ju enligt dig helt fel. Han tar upp ett problem inom gruppen muslimer:
http://sydsvenskan.se/inpalivet/barn-och-familj/article582516/Stod-till-maktlosa-foraldrar.html
Kultur och traditioner är mest till besvär, blindskär som såväl vi som andra kulturer ofta fastnar på när vi försöker förbättra världen. Saker är inte precis likadana, inte ens olika delar av Sverige är lika. Genom att fixera sig på grupper istället för individers beteenden så skapar vi frizoner där det blir desto lättare att gömma undan sig med det oacceptabla beteendet. Ett exempel är till exempel den stackars Frälsningsarmédriva förskolan med den inte så lämpliga medarbetaren som uppmärksammades idag, ingen hade ju väntat sig en pedofil där i denna ”goda” miljö.
Vi måste komma bort från de vanföreställningar som råder om vad som sker var i samhället, det är många villabarn som blir lidande av att den sociala kontrollen är mindre där och ingen egentligen är intresserad av att ta reda på vad som sker eftersom det sällan ”stör” då det sker innanför stängda dörrar i FF villor. Stenkastande i förorter är däremot intressanta för såväl media som polis, vilket innebär att droger och alkohol är större problem i Lidingö än i Tensta. Jag lägger inga värderingar i detta, konstaterar bara att kulturella föreställningar om grupper gör att visa problem ses som problem och andra inte ens existerar i mångas sinnevärld.
Enda vägen bort från detta som jag ser det är att komma ifrån den mediala bilden som norm för vad som sker i samhället. Verkligheten är både sjaskigare och mindre spännande än pressens bild, folk slår ihjäl varandra helt oavsett hur de träffats, var de kommer ifrån osv. Det enda vi vet säkert är att den absoluta majoriteten slås ihjäl av en bekant eller släkting. Det är en kultur som är lika överallt i världen.
”…vilket innebär att droger och alkohol är större problem i Lidingö än i Tensta.”
Jaha, och om vi har den kunskapen vore det väl lämpligt att informera extra mycket om vad missbruk kan leda till på Lidingö, eller hur?
Eller tycker du att man ska starta från noll varje gång?
”…folk slår ihjäl varandra helt oavsett hur de träffats, var de kommer ifrån osv.”
Så om man upptäcker att man kanske kan förhindra en del våld genom att informera en viss grupp då ska man avstå eftersom det är ”fel tänk”?
Absurt. Du utgår ifrån, precis lika mycket som sverige demokrater, att bara för att man observerar kulturanknutna problem så har man dessutom en nedvärderande och fördomsfull syn på alla som tillhör just den kulturen.
Kulturanknutna problem är en vrångbild, det handlar mer om klass och hänger samman med bostadsort, arbete och bildningsnivå. Observera att jag skriver bildning, inte utbildning.
Jag hävdar att du tar fel som kallar det kulturanknutet helt enkelt.
Så kulturer kan inte orsaka några problem?
Låt mig ta ett extrem exempel. Forefolket drabbades av kuru på grund av traditionen att äta sina döda släktingar. Det jag håller med dig om är att bristande kunskap orsakade deras problem. Men det var just forefolket som hade behov av ökad kunskap, eller hur? Jag hade inget behov av att få veta att jag inte skulle äta upp mina släktingar.
Och vidare, är inte könsstympning ett kulturellt problem? Vad gör man med familjer som lever kvar i den traditionen? Hoppas på att de upphör när de får en högre social status?
Som jag skrev tidigare så är kulturer och traditioner mest till problem så det behöver du inte bråka med mig om.
Som komplement till Kuru folket kan vi ta galnakosjukan, är det ett kulturellt problem att vi lät kossor äta kossor i Europa eller ett kunskapsproblem ? Kanske något helt annat, ett ekonomiskt problem ?
Könsstympning är ett problem, dock inte ett kulturellt problem eftersom det motiveras av många olika skäl. Det finns återigen ett samband mellan bildning och ifrågasättande.
Kultur är ett alldeles för luddigt begrepp att dela in folk i, dessutom är det ju så att vissa kulturer buntar vi gärna ihop alla inom gruppen i medan andra ser vi mer nyanserat på. Det beror knappast på mer eller mindre omogenitet utan på vår mer eller mindre rika kunskap om frågan.