Minareter i europas just nu fånigaste land och en debattartikel i DN har, i skuggan av Tiger Woods, skapat en viss aktivitet i pressen kring frågor av filosofisk natur. Grundläggande frågan definieras av många som jag ser det så här, varför är allt ”vi” gör normalt och det ”de” gör onormalt ? Frågeställningen är i sig helt vansinnig och säger en del om den bristande fantasi och inlevelseförmåga som frodas inuti alltför många huvuden.
Människor gör inte ”normala” eller ”onormala” saker de gör bara saker som är mer eller mindre accepterade i betraktarens öga. Det innebär att vi kan benämna saker olika på beroende på vem som är förövare. Att en, enligt SDs standard, svensk man slår ihjäl sin svenska hustru är det inte ett kulturellt fenomen utan något tragiskt som tyvärr händer. Fortfarande enligt SDs standard, om en osvensk man slår ihjäl sin osvenska hustru så handlar det om ett kulturellt betingat fenomen som i princip är ett normalt betende för gruppen.
Vi som inte är SD anhängare kan inbilla oss att vi inte är lika inskränkta men är det verkligen så ? Hör vi inte ett och annat i fikarummen som färgas av en bristande insikt i hur lätt vi dömer andra och friar oss själva ?
PeoWagstrom's Weblog 