Ibland råkar någon i media av en slump exponera de verkliga problemen i vårt svenska samhälle och det är inte de pedofiler, terrorister, värdedepårånare och annat som de gör sitt bästa för att skrämma befolkningen med. I samband med rapporteringen kring den massmediala drömhändelsen ”helikopterkuppen” råkade någon komma på att den nysvenska egoismen kunde ha påverkat polisens möjligheter att ingripa.
Jag välkomnar här ett uppvaknade från DNs sida, Malin Siwe som älskar att skriva om vad kommuner inte skall syssla med skulle kunna skriva om alla behandlingshem, dagis och vägar som enligt henne är kärnverksamheter men som inte kan placeras i närheten av de priviligierade i samhällets revir på grund av högröstade välbeställda proteströrelser. Dessa Reinfeldts kärnväljare, Hägglunds vanliga människor och Björklunds inbillade mönsterelevers föräldrar orsakar större skada för vårt land än någon bilbränning i förorter till Malmö, Stockholm och Göteborg. Denna tystnad från medierna om den här gruppens ovilja att beblanda sig med annorlunda människor är den mest destruktiva kraften i Sverige just nu. Hotet mot Sverige som ett sammanhållet samhälle är inte en frustrerad kille i Rosengård utan en självgod kärnfamilj i Täby som anser sig ha rätt att slippa se de andra i samhället. Eller för att uttrycka mig klart, den dagen Täbyfamijens tonårsdotter eller son hamnar i drogproblem och skall in på behandlingshem så finns det inte en chans i helvetet att den behandlingen kommer att ske i närheten av hemmet, ut i skogen skall de eller i grannskap av de som hyr sina bostäder. Där har vi de borgliga kärnväljarnas idealvärld i koncentrat, det är bara tur att det finns vänsterpolitiker som törs stå upp emot denna egoism annars skulle vi vara på samma ruttna nivå som många av de andra västerländska demokratierna.
I Eskilstuna har vi till exempel Fridegård, något som Täby aldrig skulle ta emot.
PeoWagstrom's Weblog 
En aspekt av demokrati – att ge och ta. Demokrati utan solidaritet är inte demokrati. Det är massornas tyranni.
Men, den frustrerade killen i Rosengård som skär av brandslangar i tron att de är manligt och dessutom inte står för det – han är också väldigt långt utanför den demokratiska kartan.
Så sant men likheten med brandslangsmarodören är slående hos den familjefar som i sin manliga familjeöverhuvudsroll ger sig till att starta kampanjer med ”not in my neighborhood” som tema. För att hävda sin roll förstör de för samhället som helhet.
Ibland funderar jag vilka som är minst medvetna, förortskillen som inte har tillgång till morgon och kvällstidning eller villaområdets tidningsläsare ?
Sant. Att agera mot bättre vetande är illa, och inte sällan något sprunget ur egosim.
”Bättre vetande ” det är något Csarr borde fundera över
Ja absolut, är det inget du funderar över?