Malin Siwe ondgör sig som vanligt över något, allt för att bevisa att offentligt är ont. Såsom en bildstormare av rang letar hon symboler att slå sönder istället för att motivera och argumentera. I torsdagens inlägg är det biståndspolitikens enprocentmål som skall förkastas för att Siwe skall rättfärdiga det kollektiva ansvarets avskaffande.
Siwe vet precis som jag att procentmålet finns där för att vi vet att det alltid är frestande att skära i budgeten på områden som inte berör oss själva samtidigt som, oavsett Siwes raljerande, det finns omättliga behov att fylla. Procentmålet är en metod att freda detta område och samtidigt ha en viss flexibilitet.
Malin Siwe, alltid redo att kasta ut barnet med badvattnet bara för ideologins skull, hellre en platt TV i Täby än en brunn i Mali.
PeoWagstrom's Weblog 