Nutidens farsot.

Nutidens strösta farsot, vad är det ? AIDS, svininfluensa, TBC eller kanske Malaria ? Nej inte i min värld, i min värld är det 100% säker, 100% trygg, 100% garanterat som är den stora åkomman vårt samhälle lider av i en visserligen mild men ändå klar sinnesförvirring.

Vi ser de som inte tror vaccin är bra eftersom inte 100% av de vaccinerade blir 100% skyddade och frånvaron av biverkningar inte är 100%.

Det finns journalister som vid olyckor eller andra otrevligheter frågar; ”Kan du garantera att det inte sker igen” som om vi på något sätt skulle kunna garantera något här i livet. Redan frågan om den 100% garantin är ett bevis på att man inte förstått världen eller är ute efter att vilseleda sina läsare/lyssnare.

Ingen kan garantera något, inget är 100% säkert och alla våra val är mer eller mindre väl kalkylerade riskbedömningar. Det är bara populister som anser sig kunna hävda 100% säkerhet. Ja och så ledarskribenter förståss, de är ju ofelbara.

Messerschmitt har idag bloggat om riskbedömning ur en annan synvinkel.

Siwe ångar på.

Nu har Malin Siwe kommit igång efter semestern, de vanliga svepande generaliseringarna om offentlig verksamhet fyller spalterna i DN.

Snick snack nummer ett; ”Det finns inget rimligt skäl att anta att offentligt anställda skulle vara i mycket större behov av fortbildning än privat anställda.” Eftersom offentlig verksamhet i motsats till kommersiell inte främst handlar om att intjäna största möjliga vinst utan i större grad handlar om att uppfylla lagstadgade tjänster krävs det klar kännedom om vad lagstiftningen säger. Vi vet ju vilka skamgrepp Malin Siwe skulle ta om det visade sig att en socialsekreterare inte kände till de senast förändringarna på lagstiftningens område, då skulle det börja talas om inkompetens med samma iver som Malin nu orerar om slöseri i fortbildning.

Snick snack nummer två och tre; ”På hemsidan för SKL, Sveriges Kommuner och landsting, finns en kalender med ett digert evenemangsutbud.” som några rader längre ner följs upp med ”Naturligtvis ska kommunalt och statligt anställda kunna få en uppmuntrande inspirationsresa någon gång. Men inte sååå ofta.” Här tar Malin Siwe till den ohederliga metoden att jämföra vattenmeloner med rädisor. Enligt Malin Siwe så innebär nämligen utbudet av det hon kallar evenemang att det är många offentliganställda som går på dem. Jag jobbar själv med utbildningsplanering och utbildning och det är en markant skillnad mellan tillgängliga platser och verkliga deltagare. Malin Siwe har dock fått fram det hon vill säga, du skall rösta på den som talar för sänkt skatt eftersom pengarna bara går till nöjesresor för offentliganställda.

Så rullar det på, Siwe slänger ur sig namn på saker utan att säga ett ord om vad de gör eller används till ty det är ju oväsentligt i Siwes värld.

Jag är fortfarande sur över att tendensiös skönlitteratur kan åka momsreducerad snålskjuts i dagspressen. Malin Siwe tycker jag kan flytta till Albanien eller något annat land med tillräckligt liten offentlig sektor och skriva sin krönikor därifrån och berätta om hur mycket bättre där är.