Barstolen är en fantastisk plats, ni som läser mig vet att jag uppskattar så väl den fysiska stolen som bloggkollektivet Barstol. David har, återigen, producerat ett mästerverk i ämnet relationer och frånvaron av relationers effekter på oss.
Tillsammans med min älskade hustru tillbringar jag ett antal timmar varje vecka på någon av våra favoritbarstolar tillsammans med våra vänner. Eftersom såvål jag själv som min hustru reser en hel del i jobbet så har jag det tvivelaktiga nöjet att sitta i baren ensam ibland, inte utan sällskap men utan halva mitt liv. Precis som David skriver så uppstår det goda i livet i sällskap, jag skulle aldrig träffat alla nya vänner om jag suttit ensam i baren, då man tillsammans kan plocka fram varandras goda egenskaper. Jag är fortfarande förvånad över den sociala förmåga som min älskade lockat fram ur mig…..
Matt i sin tur har skrivit om stunderna då relationen föds, mötet när en ny nervbana i oss vaknar och för livet in i på nya vägar. Ödets nyck kallar Matt det, kanske håller jag med, kanske håller jag inte med. Mötet är viktigt men hur många tappar inte bort möjligheten av olika skäl, jag och min älskade hade mycket väl kunnat tappa bort varandra om vi inte trots vissa hinder höll fast vid det första mötets glädje. Relationen är ett arbete, det finns dagar då man måste arbeta för den och visa sig vara den värdig. Det första mötet skall vårdas ömt men livet består av en oändlig räcka vardagar som skall fyllas med innehåll och glädje och där kommer Davids barstolar in, om det är det som lockar när vi är ensamma kanske det är det vi skall ta med oss in i relationen. Dels delar vi det som ensamheten haft som nöje och dels tar det bort lockelsen att ensam sitta där för det är ju så mycket roligare på två.
Skepp som passerar varandra i natten finns det många, det är upp till oss själva att bli kapslar som dockar med varandra i en öde rymd.