En förlorad blogg kom åter….

Jag tog mig en titt hos Jobbiga Lisa, som inte alls är jobbig utan söt och engagerad på ett alldeles utmärk sätt. Hennes blogg fick mig att tänka på en blogg jag glömt, eller en idé jag tappat.

Bloggidén kom när jag körde hem från landet sent igår kväll och lyssnade på Kristian Luuk, denne urtypen för en pojke som aldrig vuxit upp, som jag tyckte var helt fantastisk i Knesset men som jag aldrig tyckt nå upp till den nivån igen. Hassan skall vi inte tala om, det är lika uselt som Kalle Sändare som är elakhet mot människor som sköter sitt jobb och försöker vara trevliga. I princip tycker jag det de sysslade med är något som i domstol går under avsnittet kränkning, ungefär som när en butiksanställd tar en snattare och får ta emot slag och glåpord.

Nu var det dock inte det själva bloggidén handlade om, det bara måste sägas…. Idén kom när jag hörde Luuk tala om en blind radiokille som ”kunde känna på pressningen om en singel var från USA eller England”, då nämde min kära bättre hälft att det finns de som noterar ”limporna” i CD-fodralen för att ge ett utlåtande om kvaliteten….  limpor ? Limporna håller fast den där papperslappen med omslaget till skivan. Själv tog jag tillfället i akt att slänga ut de där usla plastlådorna och stoppa mina CD i plastfickor så fort som möjligt…

Hur som helst, hur kommer det sig att killar så gärna imponeras av sånt här onödigt vetande ? Det må vara pressning av skivor, ”limpor”, hastigheten på det som flyger ut när vi nyser, eller andelen tvådörrars 240 som tillverkades i januari 1983 ? Jag är inte säker, men är det inte så att killar tidigt börjar samla på diverse skräp också ? Jag hade själv oerhört svårt att släga något när jag var liten men jag märkte aldrig den tendensen hos tjejer…. däremot har jag sett vuxna kvinnor som börjar samla saker men det har jag sett som substitut för en levande känslofull make.

Jag tror, helt egen idé, att samma skäl som gör killar imponerade av ”limpkunskap” gör att förhållandevis fler killar är ”höger” och av samma skäl som kvinnor inte är imponerade av nysningars hastighet blir de mer ”vänster”. Kvinnor är helt enkelt lite mer intresserade av livet än män i genomsnitt, helt enkelt mer intresserade av andra värden… antagligen är det också därför som filosofer genom tiderna setts som lite udda, de har värderat tanken på livet mer än att samla yttringar av det.

DN Söndag överraskar stort..

Idag har DN Söndag stigit ifrån veckotidningsträsket och faktiskt närmat sig vad jag förväntar mig av en seriös morgontidning. Hela två artiklar handlar om verkliga ting, ting som verkligen har betydelse för Sverige och världen, ett radikalt avsteg från bullbakande och mode alltså.

Den allt som oftast så ängsliga ”spaningen” i justnuavdelningen handlar faktiskt om grispesten, svininfluensa, och tar faktiskt ett friskt grepp om alla dessa ”LARM” som basuneras ut från medier som man betalar styckpris för. På ett riktigt moget vis så analyseras människors möjlighet att få balanserad information genom att tala med varandra, dvs den som vet något dämpar skvallrande hysteriker. Det känns skönt att det hjälper, alld den tid som jag lägger ner till att kommentera dumheter har en effekt visar det sig. Det gäller bara att inte bli tyst och ställa in sig i den skrämda enfaldens fålla. Precis som när jag velat visa på dumheter beklagar jag, men DN Söndag finns bara som PDF på nätet och det vore nog ett väl grovt upphovsbrott att lägga ut den här.

Den andra artiklen av värde handlar om Obamas torped Rahm Emanuel även kallad  ”Rhambo”. Politik är inte bara att ha den bästa politiken, det gäller att genomföra den också. Obama är lysande retoriker och talare som inte är snar till överord, se bara på den takt han visade vid oroligheterna i Iran där han inte kastade köttben åt de hårdförda traditionalisterna genom att framstå som lierad med opositionen. Ibland måste man dock ta tag i saker och driva dem trots motståd, intern såväl som externt, och då kommer Rahm in. När ett beslut är taget är det taget, då gäller det tills ett annat beslut tas eller omständigheter som inte går att råda över gör det obsolet. Då finns Rahm, han ser till att ingen bitter oposition i de egna leden agerar krypskytt i ryggen på Obama och han ser även till att desinformation som sprids från motståndare släpas fram i ljuset och exponeras för vad det är… en förlorares bittra glåpord.

Jag tog mig en liten titt på nätet om ”Rhambo”, en titt som visade at Obama har vissa kvaliteter som stand up komiker.

När vi haft partikogngress i oktober önskar jag att någon i partiet ställer sig upp som en ”Rhambo” och lär vissa partikamrater att demokratiska principer gäller i vårt parti, beslut tas och då lever man efter dem även om man är man och sur fackbas. Gäller för övrigt även en del bittra tanter som inte tycker de beundras nog av partikamrater….. sen när valet är vunnet, då har vi vår stabschef klar.

Det krävs både visioner och hårda nypor i ett parti, skall vi förvärkliga vårda visioner är det dags för de hårda nyporna nu.

Thomas Quick – en pinne på karriärsstegen ?

Det är dags igen, ännu en brandfackla kastas i sken av att Thomas Quick är viktig för oss alla. Nu är det Tourette som skall ge oss svaret på varför Quick är som Quick är.

Jag känner inte till den här människan som skrivit debattartikeln och varför hon har gjort det men ett vet jag och det är att Quick, Da Costa, Schürrer, Knutby och andra mediala glädjefnatt inte har gynnat vare sig de enskilda rättsfallen eller den almmänna debatten. Den osannolika fixeringen vid snaskiga men ytterst ovanliga fall för bort debatten från de problem som verkligen är vanliga och drabbar människor dagligen och som vi borde försöka åtgärda. Det makabra intresset av att försöka förhindra enstaka galna människor att utföra medialt intressanta dåd för bort resurser, främst mentala, från det intresanta…. hur skall vi få Svennebananer att inte slå sin fru, sina kompisar, sina barn på fredag och lördagskvällen. Hur skall vi få hustrur och barn att sluta känna skuld för att de har en make eller pappa som slår dem ?

Det enda Quick och Schürrer uppbåden har levererat är en fullständigt bedräglig känsla av att vi alla vanliga är goda fina människor medan alla som gör dumma saker är psykfall. Inget kan vara mer fel, de flesta som proppar igen vårat rättssystem är självgoda fåntratar som överklagar fartboter, människor med brist på självinsikt som gör dumheter på fyllan och en och annan men ack så få elaka djävlar.

Att DN deltar i det här snaskiga skådespelet är illa, att DN debatt fylls med sånt som är en angelägenhet för mentalvården tyder på att debattredaktören är mer intresserad av uppmärksamhet än att ta upp väsentligheter.

Hybris….

Behjärtansvärd ledare.

Dagens DN skriver i ledaren om partifinansiering, behjärtansvärt, och för ovanlighets skull är inte vi på den goda sidan i skottgluggen i första hand. Ingen ledare på DN är dock komplett utan att påpeka att det fackligpolitiska samarbetet är en demokratisk fara så det finns med där.

Det intressanta är som vanligt det tunnelseende som opinonsbildande texter på DN så ofta har, sila mygg och svälja kameler är regel mer än undantag. Inte ens när ledarredaktionen bara behöver knalla över till den betydligt mer djupsinniga kulturredaktionen för att vidga vyerna blir det av. Nu senast var det Stefan Jonsson som belyste det stöd för opinonsbildning den mindre goda sidan i svensk politik får, Timbro har jobbat hårt för att kratta manegen åt Borg med bidrag från vissa organisationer.

Även DN sysslar med textreklam, sedan Malin Siwe börjat med sin textkampanj på ledarsidorna har avregleringshögern fått en stående spalt i tidningen. För övrigt är drygt 90 % av sveriges ledarsidor mer eller mindra öppet på borglighetens sida, vi kan väl konstatera att vid jämnviktsläge har högern tolkningsföreträde för att uttrycka oss snällt.

Så ta och gör om DN, tänk efter och fundera lite längre på vilka arrogansregeringen är tack skyldiga… jag finner det fortfarande stötande att svensk press på ledarsidorna är befriade från rekamskatt och påbudet att textreklam märkbart skall skiljas ut från redaktionell text.

Men det är ju bara jag, en sån där ”vänsterintelektuell”….

Idag tror jag dock inte det är hyckleri, bara oförmåga att se helheten…