I dagens huvuledare i DN tar ledarredaktionen till min förvåning upp vad jag och många andra skrivit om många gånger, det ohållbara i sjukvårdspolitiken i Stockholm. Förvånande för mig eftersom DN nogsamt undvikit att på ledarplats kritisera grundbulten i Arrogansens politik på riksplanet och i Stockholm. Grundbulten innebär som vi alla vet att vi alla skall få sänkt skatt, hurra, och de den fjärdedel/femtedel som har det svårast att få livspusslet att gå ihop skall stå för notan.
Den specifika del av det här opinionsmaximerande spelet som genomlyses idag är det så kallade vårdvalet i Stockholm. Vårdvalet i Stockholm, om vi reducerar det från mumbo jumbo, innebär att ju fler läkarbesök som avverkas per tidsenhet desto mer betalt får den behandlande. Vi i den välmående medelklassen, friska överklassen och de ännu ej utslitna arbetarna blir de perfekta kunderna. Tillsammans har vi här en betryggande majoritet för Arrogansen vid valurnorna, ty det är så valtaktiken har legat fastslagen sedan länge. Så länge vi lyckas få ordet samhällssolidaritet att framstå som kommunism och välfärdens kärna att framstå som det viktiga har vi valvinsten i vår hand. Välfärdens kärna ? Det är att vi som inte har några besvärande åkommor skall slippa köa i väntan på de som är sjuka på riktigt.
DN lyckas också med egenskapen att bli förvånade över något de själv spelat med i. Håkan Boström förvånas över det låga krismedvetandet som syns i den senaste SOM undersökningen, men Hallå ! Håkan jobbar ju på en tidning som gjort sitt bästa för att inte rapportera om de som drabbas av den här regeringens obefintliga arbete vad gäller krishantering, lika lite som tidningen förklarar att det finns människor som betalar för Håkans och min skattesänkning.
DNs ledarredaktion i ett nötskal, en intressant text men helheten förstörs av bristande självinsikt.
Malin Siwe jobbar vidare med sina ledarstick, förtal och domar utan att ge läsarna någon som helst möjlighet att relatera till förhållandena på platsen. Idag förtalas Ragunda kommun, känns väl tryggt att ge sig på nån i ett område där ingen läser henne och låta målgruppen känna sig som livets kloka vinnare. Malin Siwe vet inte ett dyft om de problem som Ragunda kommun har att brottas med, intresserar henne troligtvis inte heller, utan jagar bara billiga poäng som den populist hon är.
PeoWagstrom's Weblog 