DN Opinion vs DN Kultur.

Jag fick idag kommentarer som frågade om det bara är DN Kultur som har bra skribenter apropå mina kommentarer om i synnerhet DNs ledarredaktion och svensk press i allmänhet.

Nej det är inte riktigt så enkelt men DN Kultur är betydligt mindre låst i sina positioner än DN Opinion bland andra. Ett exempel är hur förlåtande/förstående man anser att övergrepp begångna av demokratier skall ses. Jag anser att dina handlingar och inte ditt styrelseskick/ideolgi/religion skall värderas. Tyvärr är DNs ledarsida fast i den fundamentalism som Per Ahlmark representerade, en demokrati i konflikt med en icke demokrati har alltid rätt oavsett agerande. En ideologi så förstenad att den mycket väl kan jämföras med Talibaner.

Israelrapportering på ledarsidan respektive i kulturdelen.

Kulturens inlägg är inte av den kategori som rent generellt presenteras i svensk press.

Jag är inte avundjuk men….

Jag tittar på Public Service ”Komma igen” som idag handlar om Ann Murray som behandlas för bröstcancer. När jag ser Ann och tänker på Lena så vet jag att jag är lyckligt lottad men kan ändå undra om jag inte har skäl att fundera på om jag ändå inte skall vara avundsjuk. Vi har kvinnor som verkligen fått förstå värdet av livet, har jag det ?

Jag läser Lenas blogg där hon debatterar med, i mina ögon, ignoranta skitstövlar som jag inte ens orkar lägga en minut på. Jag har tid, jag borde ta tag i de människorna där men ibland orkar jag inte ens debattera med människor som jag vet är resonabla… Har jag förstått vikten av att leva livet varje dag och låta varje dag vara viktig ?

Ann Murray frågade sig varför hon aldrig gått ut och bara njutit av blommorna, minns jag att njuta ?

Jag försöker, jag har fler vänner än någonsin i mitt liv och det finns glädje i mitt liv som jag hoppas sprider sig som ringar på vattnet. Jag undrar ändå, förstår jag värdet av livet på samma sätt som Lena och Ann ? Det är värt att komma ihåg den där måndagmorgonen när det känns tungt att gå upp…

DN förvånar och förvånas.

I dagens huvuledare i DN tar ledarredaktionen till min förvåning upp vad jag och många andra skrivit om många gånger, det ohållbara i sjukvårdspolitiken i Stockholm. Förvånande för mig eftersom DN nogsamt undvikit att på ledarplats kritisera grundbulten i Arrogansens politik på riksplanet och i Stockholm. Grundbulten innebär som vi alla vet att vi alla skall få sänkt skatt, hurra, och de den fjärdedel/femtedel som har det svårast att få livspusslet att gå ihop skall stå för notan.

Den specifika del av det här opinionsmaximerande spelet som genomlyses idag är det så kallade vårdvalet i Stockholm. Vårdvalet i Stockholm, om vi reducerar det från mumbo jumbo, innebär att ju fler läkarbesök som avverkas per tidsenhet desto mer betalt får den behandlande. Vi i den välmående medelklassen, friska överklassen och de ännu ej utslitna arbetarna blir de perfekta kunderna. Tillsammans har vi här en betryggande majoritet för Arrogansen vid valurnorna, ty det är så valtaktiken har legat fastslagen sedan länge. Så länge vi lyckas få ordet samhällssolidaritet att framstå som kommunism och välfärdens kärna att framstå som det viktiga har vi valvinsten i vår hand. Välfärdens kärna ? Det är att vi som inte har några besvärande åkommor skall slippa köa i väntan på de som är sjuka på riktigt.

DN lyckas också med egenskapen att bli förvånade över något de själv spelat med i. Håkan Boström förvånas över det låga krismedvetandet som syns i den senaste SOM undersökningen, men Hallå ! Håkan jobbar ju på en tidning som gjort sitt bästa för att inte rapportera om de som drabbas av den här regeringens obefintliga arbete vad gäller krishantering, lika lite som tidningen förklarar att det finns människor som betalar för Håkans och min skattesänkning.

DNs ledarredaktion i ett nötskal, en intressant text men helheten förstörs av bristande självinsikt.

Malin Siwe jobbar vidare med sina ledarstick, förtal och domar utan att ge läsarna någon som helst möjlighet att relatera till förhållandena på platsen. Idag förtalas Ragunda kommun, känns väl tryggt att ge sig på nån i ett område där ingen läser henne och låta målgruppen känna sig som livets kloka vinnare. Malin Siwe vet inte ett dyft om de problem som Ragunda kommun har att brottas med, intresserar henne troligtvis inte heller, utan jagar bara billiga poäng som den populist hon är.

Knarklangare och hjärndödare, bildningens dödgrävare.

”Om repetition är kunskapens moder, är media dess snedtända tjackmorsa. En oreflekterande fixjägare i full färd med att koka ihop nästa laddning metamfetamin till dem som i kliande sensationsabstinens oroligt vankar omkring utanför pundarkvarten.”

En sådan lysande ingress kan man bara läsa i bloggosfären, möjligen också hos någon vänstertidning som omedelbart döms ut som kommunistisk.

När Csaar skev ovanstående kom någon och undrade varför vi hetsade upp oss, det verkade som om vi inte skulle oroa oss tyckte han. Jag funderade lite över det, kom att tänka på humanisternas kampanj ”Gud finns nog inte” och funderade på varför de här etablerade personerna har så svårt att se grandet i sitt eget öga. Jag är ateist, tror inte på gud och finns han så har inget med mig att göra, men jag är en tänkande varelse. Funderar man lite så är det lite märkligt att några individer vill sätta sprätt på en massa pengar för att tala om för oss att gud inte finns. Humanisterna, om de nu är vad de kallar sig, borde om de är intresserade av ett friskt och sunt samhälle rikta sig mot det som förstör för invånarna. Som jag ser det är några procent troende i Sverige ett avsevärt mindre problem än alla de lögner som man får människor att betala för dag efter dag. Aftonbladet, Expressen, TV4 Nyheterna och Efterlyst på TV3 har antagligen en räckvidd som täcker uppemot 20% av sveriges invånare. Är inte det ett större problem att ta tag i att uppemot 20% av svenskarna matas med skrämmandefakta som påstås beröra dem men som till 95% varken berör dem eller har relevans för deras liv. Det vore något för en kampanj på stan, fast det är klart det kostar på att bita den hand som föder dem, studera slutet på deras humanisternas debattartikel.

”Humanismen utgår från att godhet kommer inifrån, inte uppifrån. Det är dags att jämna ut oddsen.

Lena Andersson författare och skribent

Hans Bergström f d chefredaktör DN

Eva Dahlgren kompositör och textförfattare

Christer Fuglesang astronaut

Sven Hagströmer finansman och entreprenör

PC Jersild författare och läkare

Morgan Johansson f d socialtjänstminister, riksdagsledamot

Sara Larsson redaktör tidskriften Humanisten

Nina Lekander journalist

Stellan Skarsgård skådespelare

Christer Sturmark ordförande Humanisterna

Björn Ulvaeus textförfattare”

En diger skara som lever rätt gott på att media publicerar deras alster, man kan nästan tro att det goda kommer ur dem eller inifrån dem och in i oss via media. Sturmark har i och för sig inte det problemet, han anställer några som skriver en bok och sen skriver han sitt nam på mauskriptet och kallar sig författare. Sturmark skapar sin egen lycka, det är enkelt om man saknar moral. Sakna moral är bra när man sparkar neråt och slickar uppåt vilket man faktiskt gör om man hoppar på 5-10 procent av befolkningen för att de andra 90 procenten skall få känna sig duktiga.

För en annan vältalig analys av Humanisternas metod rekommenderas barstolens gäng, som för övrigt har mycket intressant att säga om annat också.

För lite information om vilka effekter de tveklöst sekulariserade media kan ställa till med rekommenderas Medvetenskap.

För lite information om Sturmark finns här en artikel från de goda sidor av media som finns, precis som det finns goda sidor av religioner. Jag finner framförallt Sturmarks uppfattning om författarskap lik den vida tolkning som vissa människor gör av religiösa urkunder.

Slutligen, Tankebrott om var de verkliga farorna i samhället finns… människor som är kända som uttalar sig om sånt de inget begriper om.

Vad ville jag nu med detta, jo tänk efter… Vad vet Sturmark, en misslyckad med snacksalig entreprenör, om livsåskådningar, Benny Andersson skriver till oss i genskap av vad ? Är problemet i Sverige att för många låter sig styras av religion ? Problemet är kanske snarare att om du har ett känt namn i ryggen, är känd i media, så kan du säga vad dynga som helst och få det publicerat.

Det kanske kan vara värt en kampanj, eller varför inte låta media göra nytta och granska dessa tyckare likaväl som de granskar det fåtal som trots allt skitprat om dem ställer upp som politiker, samfundsledare, offentliga tjänstemän och som faktiskt får det här samhället att fungera. Fungera trots all desinformation, skräckpropaganda och säljande vinklingar som humanisterna inte ens försöker jobba emot.

PS. Vi vet ju varför det blir som det blir, pressen är lat…. här finns i nummer 2 – 2009 alla nödvändiga fakta om LHC som pressen inte kommer att läsa och skriva om för att moderera allt korkat de skrivit tidigare. Det skulle ju kräva faktabearbetning och inte bara avskrivning av pressreleaser. DS.