Såsom ateist sen barnsben måsta jag be och få ta avstånd från föreningen humanisterna och en del av deras förespråkare. Uppenbarligen har en del av dem inte förstått att det största problemet med människors gudstro inte är just gudstron utan det gapiga och påträngande sätt som deras mest angelägna företrädare vill påverka sin omgivning med. Jag är exakt lika irriterad på Humanisternas affischer i tunnelbanan som försäljaren av Vakttornet som brukar stå i gången mellan tåget och tunnelbanan. Gapigt och påträngande är ordet, parat med en outhärdlig dos av självgodhet.
Att som Humanisterna likställa alla dumheter som vår civilisation innehåller som härstammande från gudstron är att göra det väl enkelt för sig. Det finns en oändlig mängd skräp i vårt kulturarv och en gnutta gott, det mesta av skräpet och det goda härstammar från vanliga människors aktiviteter oberoende av gudstro eller ateism. Jag vill inte ha något som helst samröre med en organisation som inte klara av att se nyanser i religiositet och gudstro, lika lite som jag vill vara kompis med Påven… däremot har jag hellre ett samtal med KG Hammar än med Christer Sturmark.
Högröstad fanatism är illa, oavsett avsändare… ”Identifiera dig själv med de andra” sa Buddha och vill du förändra något i världen måste du göra det, inte förklara att de andras åsikt är mindre värd än din.
PS. Du med de anonyma kommentarerna, jag vet att jag beter mig som Gud Fader så det behöver du inte tala om. DS.
PeoWagstrom's Weblog 
Jag har inga problem med att folk tror på en gud eller flera. Bekymmret brukar vara själva inhängnaden religion, inte tro.
Jag tror att Jesus ville underminera det religiösa ledarskapet och få folk att tro i stället för att blint följa en religion. Det var därför som han bröt mot de religiösa reglerna och dristade argumentera när det påpekades från fariseernas håll. Korsfästelsen var nog en följd av detta.
Jag håller med om att fanatism inte är bra – oavsett vilka som står för det fanatiska.
Jag tror att vi får med oss såväl sansade troende såsom toleranta ateister i din Jesussyn.
Inhängad i en del samfund och bålverk i andra…. viss stänger inne sina troende och andra stänger ute omvärlden.
Du skriver så här: ”Att som Humanisterna likställa alla dumheter som vår civilisation innehåller som härstammande från gudstron är att göra det väl enkelt för sig.” Det är det sannerligen. Men nu tycker inte Humanisterna så, utan det är något du hittat på själv. Lättare att kritisera då, förvisso, men falskt.
Hej Patrik.
Det är bra nära…. ett antal Newsmill inlägg, ett antal inlägg på radio samt kampanjen. Bygget av en kampanj med målet att eliminera inflytande från grupper som inte delar deras benhårda tolkning av att vara rationell. Jag påstår att de arbetar på exakt det sätt som de ofta beskyller religiösagrupper för att göra. De små stegens förberedelser för ett ”rationellt” samhälle.
Skulle Lars Ohly säga det som Humanisterna gör skulle Stalinismen omedelbart åberopas som liknelse, tyvärr behandlas inte alla sändare av budskap på samma sätt.
Men det är ju inte nära alls ju. Humanisterna säger att vi inte vet om Gud finns eller inte, och om han till äventyrs skulle finnas så kan vi inte veta vilken Gud som är den riktiga. Därför måste samhällsbygget vara sekulärt. Vad är det för tokfundamentalistiskt med det?
Det faktum att de med automatik anser att deras tolkning är den enda möjliga.
Vilken tolkning av vadå?
Jag anser att gud inte finns men jag har mindre problem med att människor tro på gud än att jag har problem med att människor lever sitt liv för en idol, eller för ett fotbollslag. Såväl idolen som fotbollslaget är verkliga men personens fixering vid det är på sätt och vis mer vrickat än att tro att gud finns.
Jag sympatiserar till fullo med att man inte skall låta religioner påverka lagstiftning och samhälle men humanisterna skjuter pianisten men låter instrumentet spela vidare i och med att de skjuter in sig på guds existens. Det är dyrkan, av gud, samfundsledare, fotbollspelare, rockartister eller dansband som är problemet. Så länge människor låter sig påverkas i sina handlingr av sådant får humanisterna inget rationellt samhälle ens om de utrotar gudstron till 100%.
Istället för att skjuta in sig på Gud borde de uppmana folk att tänka själva och till exempel inte låta Björn och Bennys ställningstaganden påverka dem mer än ditt eller mitt. Så är det inte nu…
Att skriva Gud finns NOG inte är att påpeka det självklara – ingen har en jävla aning. Det är Humanisternas åsikt. Men en sådan slogan provocerar folk och får dem att läsa vad Humanisterna verkligen anser. Nämligen att eftersom ingen kan ha en aning om Guds existens så bör vi bygga samhället därefter. Samma åsikt som du själv har, lustigt nog. Jag tror du skulle göra dig utmärkt som medlem. Särskilt som du tänker själv!
Visst skulle jag kunna vara medlem men jag delar inte den konfrontationslusta som nu råder i förbundet. Det är ingen vits att vinna slag och förlora kriget, det blir som Israel och Palestinakonflikten. Israel vinner varje öppen drabbning men får värre och värre fiender för varje seger och förr eller senare förlorar de som alla någon gång gör och då blir det inte roligt.
Korståg har historien sett så det räcker.
Ok, all heder för den åsikten. Själv anser jag att kriget är konflikten mellan tro och vetande. Varje slag i den konflikten är inte värt att utkämpa, men många är det.
Tack för trevligt meningsutbyte.
Tack själv.
Jag tror att vi i längden kommer att få till mänskligheten så den tänker mer än känner i vissa frågor och förhoppningsvis BÖRJAR känna i andra frågor. Just nu handlar det för min del mest att slåss med mediabilder som är uppåt väggarna, valfriheten har ökat men TV4+ står inte direkt för sans och ifrågasättande eftertanke. Jag hatar uttrycket, det var bättre förr men när det gäller privatmoralen hos väldigt många inom media är jag riktigt rejält besviken.
Ha det bra så jobbar vi vidare med upplysningen….
Här är det Debatt må jag säga!
Tänk att det var du, PeO ,som skulle ta den riktiga debatten med Humanisterna!
Hade jag kunnat gissa det? Jo. Lycka till! Du har i sanning fått ett riktigt uppdrag.
Såg att det finns religiösa och kristna humanister, såklart. På Wikipedia.
Lätt att glömma bort i den här militanta ateismens retorik.
På Wikipedia fann jag detta bl a
En av humanismens mest framstående kritiker är Michel Foucault; han och hans anhängare menar att humanismens subjektbegrepp epistemologisk sett inte kan utgöra fundament för objektiv vetenskap, för det ger logiskt att begreppsbildning är omöjlig och förståelse blir en projicering. Den marxistiska filosofen Louis Althusser var uttalat antihumanist, och menade att de värden som humanisterna förespråkar är en förljugen borgerlig konstruktion. En annan slags kritik kommer från anhängare som menar att strömningen aldrig varit jämlik vare sig i etniskt avseende eller i ett genusperspektiv, och att många av humanismens civilisationer paradoxalt nog präglats av brott mot mänskligheten.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Humanism#Religi.C3.B6s_Humanism
Hej Lena.
Jag har inga problem med vare sig ateister eller troende ty det är handlingarna som räknas…. Beträffande handlingar äro alla grupper så belastade att de är på samma nivå.
Det viktigaste är dock att människor tänker själva och tar ansvar för sina handlingar utan att gömma sig bakom tro, dogmer, lagar eller seder.
Exaktemente. Där slog du hammaren på spikhuvudet.
Viktigt är också att kunna identifiera sig med motparten, som jag läste någonstans på nätet idag. ”Det kunde ha varit jag”- det är bra mot fördömelse.
Excuse me! Patrik Lindenfors skiulle det vara. Han är frontfiguren på Humanistbloggen.
http://humanistbloggen.blogspot.com/2009/06/goran-rosenberg-kastar-smuts.html
Men vänta nu? Ska inte religion göra människor bättre? Vad ska man annars med religion till?
Hej igen Patrik.
Jag tror att det är upp till var och en att välja vad religion skall vara till. I det fallet du slår till på en religion så är det upp till dig själv vad du lägger i det. Det här är dock ”off topic”. Gudstro, religion och samfund är tre olika saker…. en av dem brukar jag ha väldigt svårt för och två är mer beroende på hur det manifesteras av den utövande.
I mitt fall skulle religion knappast göra mig till en bättre människa, eftersom jag enligt vissa är Gud Fader vore det väl ett ”nerköp” 🙂
http://lenaalun.wordpress.com/2009/06/13/apropa-att-gud-nog-inte-finns/
Kolla kommentaren från ”idioten”, en av mina största beundrare 🙂
Ja, det var egentligen henne frågan riktade sig till.
…och jag som slagfält lägger mig i 😉
Tyvärr är ju inte livet utrustat med facit, ingen har än så länge med evidens visat på bästa vägen att leva så det blir nog ett fortsatt lanserande av teorier och konkurerande livsfilosofier. Vi lever i en udda tid i världshistorien, en tid där vi faktiskt har möjlighet att välja livsfilosofi. Vi behöver inte gå många årtionden bakåt i tiden för att finna en situation där 95% av de mest utvecklade ländernas befolkning ändå hade väldigt begränsade valmöjligheter, samhällets normer, släkten och grupptryckets betydelse var stort och auktoritetstron levde ett gott liv.
Är det inte fantastiskt! Tyvärr begränsas många barns val av livsåskådning av att de tidigt indoktrineras i en tro av sina välmenande föräldrar. Om religiösa verkligen trodde på sina läror borde de kunna vänta med att låta barnen välja religion tills barnen blir vuxna.
(Humanisterna vill att alla barn ska få utökad religionsundervisning i många religioner så att de står bättre informerade när valet ska göras. Däremot ogillar vi religiös indoktrinering i de religiösa friskolorna.)
Jo jag vet och det är bra, men… det är nog trots allt god undervisning i de övriga ämnena som är det viktiga för att föda det fria valet.
Jag hade en religiös tant som lågstadielärare, det skapade en alldeles utmärkt grogrund för skepticism mot alla som vill att andra skall bli saliga på deras fason. På sätt och vis är jag nog henne tack skyldig då hon lärde mig att auktoritetstro grundad på en människas samhällsposition är förkastlig.
…och jag spenderade mina nio grundskoleår i Katolsk klosterskola. Men, de flesta av mina gamla skolkamrater är goda katoliker.
Är de också goda människor ?
Några är goda, andra har knarkat ihjäl sig. Ingen har utmärkt sig som riktig elaking, dock. Som i vilken skola som helst antar jag 🙂
Exakt, det är nog bara Björklund och diverse totalitära härskare som tror att man kan forma människor till onda eller goda medborgare i skolan. Lärdom och lust att lära skapar vishet och skyddar mot vidskepelse men i grund och botten så litar jag till barnens/ungdomens revolt för att göra dem till sunda människor. Det är just förtrycket av revolten och den fria tanken som stör mig inom religioner och samfund, inte gudstron. Problemet är att om vi attackerar människor för att de tror, inte för att de dyrkar eller sluter sig samman, driver vi dem i armarna på Ibsen, Ulf Ekman och andra liknande demagoger.
Som sagt, de flesta av mina skolkamrater är goda katoliker. Jag litar inte på någon sorts generell ungdomsrevolt, det verkar inte funka så. (Eller så är barn till katolska föräldrar mer benägna att tycka katolicism är den bästa religionen i en jämförelse med andra livsåskådningar…?)
Att de flesta människor av ren slentrian hamnar i det ”läger” de fötts i är nog inget att göra åt och är kanske nödvändigt för att världen skall ha någon sorts stabilitet. Däremot ser jag inget som hindrar en god katolik att vara en god människa, lika lite som de flesta troende i Sverige knappast ser oss som ateister som deterministiskt onda.
Människan är ändå människan oavsett etiketten, att det sen lever kvar hedniska sedvänjor kopplade till dessa etiketter är möjligtvis trist men gör knappast livet outhärdligt för någon om man inte är fanatisk. Jag tycker, säkerligen precis som du, att omskärelse av pojkar inte är något för allmänvården eftersom det inte är medicinskt motiverat. Det är dock ett faktum att även utan gud görs det fullständigt omotiverade behandlingar som är av betydligt större skada än en förlorad hudflik. Fullt normalt begåvade människor proppar i sig penicillin i onödan och skadar därmed sin ”nästa”, ångestladdade människor driver krav på att vi skall screena alla män för prostatacancer trots att all vetenskap säger att det inte är verkningsfullt och sannolikt skapar en oerhörd mängd falsklarm.
Jag kan bli irriterad på att man från humanisterna inte jämnställer dessa dumheter, att det på något sätt är värre att utifrån en tro vilja göra något än att mot vetenskap ändå insistera på verkanslösa behandlingar.
För mig är det oerhört mycket mer provocerande att någon mot bättre vetande insisterar på att få antibiotika än att någon vill fortsätta en tradition som faktiskt inte är till någon skada för dig eller mig i motsats till penicillinätaren.
Nejdå, Humanisterna är också vaksamma mot pseudovetenskap. Det är en av våra självpåtagna uppgifter. Jag har ut en liten video på bloggen om saken.
Pseudovetenskap talar jag inte om, bara vanligt hederligt missbruk av sjukvården.
Aha. Missförstånd. Ledsen för det.
Min nyckelåsikt är den här. Det finns mycket som är fel och ont i världen. Man måste vara emot allt sådant. Så det är aldrig giltigt att säga ”Varför bårakar du om DET när det finns DET HÄR också?” Varför bråka om antibiotikaanvändning när det finns Aids? Varför bråka om Aids när det finns svältande barn? Etc. Så jag tycker inte din invändning är giltig.
Jag kan förstå din åsikt.
Nu är ju dock inte svälatande barn och AIDS ett gigantiskt problem i Sverige. För att koka ner min invändning in absurdum, humanisternas kampanj gör att 85-90 procent av invånarna känner sig jäkligt nöjda och tillfreds med sig själva för de kommer inte att räkna sig till de troende. För att dra en paralell, det är som om alla AIDS och HIV kampanjer handlade om svenska prostituerade och deras kunder och ignorerade att den största risken för en vanlig svensson är charterresan till Magaluf.
Jag blir helt enkelt lite stingslig på alla kampanjer som bidrar till att göra medelklassen än mer övertygad om att den gör allt rätt och att det är ”de andra” som är problemet. Jag föredrar att ge mig på majoritetens dumheter helt enkelt.
Hmmm, nu har vi nog kommit till vägs ände ? Roligt var det.
Jo, att vi människor är utrustade med ett s k religiöst behov, som jag ser det, är för att det leder människor att gå samman kring normer och värden. Det är uppbyggligt för den goda moralens utveckling. Det är bra för samhällsutvecklingen. Att även det onda och destruktiva tar sig uttryck
inom religionrna är vad man kan förvänta sig. Kampen mellan ont och gott skär rakt igenom varje individ. Den pågår inte mellan grupper.
Behovet tar sig ofta helt sekulära uttryck, och jag ser Humanisterna som ett klockrent exempel på vad man man kalla religiositet likväl som fotbollsyran kan vara ett uttryck.
Det vi kallar Gud/Skaparen är detsamma för var och en. Ett litet senapsfrö inom oss som vi kan odla en rellation till.
\”Gud bli allt för mig\”, sjunger vi i Pingstkyrkan . Fel, tänker jag. Gud är allt för mig. Ska våra drömmar förverkligas måste vi tänka presens och inte i futurum. 🙂