Opinionsbildning.

Alex Voronov är irriterad på RFSU som han anser vilseleder om EU-kandidater när RFSU betygsätter deras inställning genom en enkätundersäkning. Som vi alla vet är ledarredaktionen på Eskilstuna Kuriren förespråkare för betyg, en av de nyordningar som den då nyblivne politiske redaktören införde. Vi kan alltså konstatera att betyg i sig inte är problemet för Voronov utan betygssättningen, grattis Alex du har just fått en praktisk lektion i hur betyg fungerar.

Betyg är subjektiva, någon utvärderar och sätter ett betyg, det är liksom det som är problemet. Nu är det här dock inte så allvarligt eftersom RFSU sysslar med exakt samma sak som Voronov gör dagligen, opinionsbildning där man värderar inkommna uppgifter och publicerar dem på det sätt som passar bäst för den egna agendan. Som upplyst läsare är vi medvetna om detta, Voronovs problem ligger snarare på den nivån att det var fel EU-kandidater som fick gott betyg. RFSU och Voronov har knappast samma agenda, Voronov har betalt för att främja en politisk ideologi och RFSU har som sin främsta uppgift att främja människors upplysning kring direkt kroppslig behov.

Beträffande opinionsbildares vilja att låta sin egen agenda styra uttolkningar av information kan vi som ett exempel se skillnaden på Eskilstuna Kurirens kategoriska text om missbruksvård och sedan jämföra den med DNs ovanligt resonerande och reflekterande ledare i samma ämne.

Apropå ogräs i kommentarsfältet….

Min fru och jag är helt eniga.

Ni vet vilka ni är.

Peo Wärring och Katrin Säfström

Jag skickade ett mail till ovanstånde två som är chefredaktörerna på de två lokaltidningarna som man betalar för att få läsa. Det finns ett antal gratisalternativ också som på det stora hela är mindre irriterande och läsa. Mitt mail innehöll tips om helgläsning, min blogg om faktafel i tidningarna. Jag har givetvis inte fått något svar eftersom jag i bloggen utryckligen undanber mig det men jag har en önskning till er i bloggvärlden. Jag öppnar numera helst inte vare sig Folket eller Eskilstuna Kuriren eftersom jag inte vill förstöra min dag med mer än det de publicerar på webben men vi vet ju hur det går till…. Min önskan är alltså om det i Voronovsk ordning dyker upp något sönderhackat spår av mitt mail i tidningarna kan ni väl säga till ? Jag misstänker att en publicering av något som ger mig rätt, eller än värre antyder att tidningen gjort fel är orimligt att förvänta sig då det fullständigt skulle förstöra den mödosamt uppbyggda självbilden.

Säfström och Wärring.

PS. Det var väldigt smart av Ekuriren.se att förstöra alla gamla länkar till deras tabbar när de ändrade webbpubliceringssystem, undrar vad de skulle kalla sånt hos någon som de granskar ? DS.

PPS. Säfström och Wärrings arbetsplatser bör också finnas i minne när man läser denna blogg. DDS.

Auktoriteter eller pedagogik.

Ledaren sade till sin skara jägare: ”Nehej, pojkar, nu bryter vi av här från stigen”, tog således en resolut kurs ut i snårskogen. Efter någon kilometer frågade jägarna honom vart denna nya riktning skulle ta dem. ”Ingenstans givetvis”, svarade ledaren, ”men stigen vi gick på ledde uppenbarligen någonstans så jag fann det nödvändigt, helt enligt mitt nya motto, att genast avvika.” Jägarna vände om, tillbaka till stigen som, gud förbjuder, ledde någonstans – utan sin ledare. Och, när de i sinom tid kom till någonstans slog de sig ner och framhärdade en fullt funktionsduglig, och inte sällan gemytlig, tillvaro i någonstans. Vid lägerelden om kvällarna talade de ibland om sin forne, märklige ledare, men ingen hörde någonsin av honom igen.

Min kollega i Bloggosfären Csaar har skrivit ovanstående text. Texten ovan visar ett exempel på vilken oerhörd vikt vi måste lägga vid att låta våra barn och ungdomar ifrågasätta auktoriteter. Pedagogiskt gäller det att förklara vikten av att värdera och analysera de styrandes skäl och mening med sina handlingar.

På ett ytterst övertydligt vis kan vi peka på ledare som Hitler och Mussolini som hade ett inte så litet folkligt stöd i sina länder men där ingen heller frågade den viktiga frågan, ”Vad är målet och är det realistiskt att uppnå det mået samt till vilket pris?” Även i våra relativt stabila västerländska demokratier måste vi fråga oss vad som är målet och meningen med ageranden, jag förstår att människor proteströstar men de bör också fråga sig vad den de skänker sin röst till skall använda den till ? Kommunfullmäktige i Eskilstuna har en medlem som endast sporadiskt utnyttjar den position som väljare gett honom, hade hans väljar tänkt efter vad målet med hans kandidatur var ? Var deras röster väl använda i så fall, använda till att ha någon som bara symboliskt upptar en plats i kommunens verkställande församling ?

Just exemplet på den demokratiskt valde som inte nyttjar sin position visar oss på vikten av att låta barn och ungdom kräva mål och mening i sin undervisning, med all rätt har de rätt att kräva av sina pedagoger att de kan motivera varför när de undrar över meningen i sin skolgång. En gång i tiden var det kanske höjden av bildning att rabbla sjöar, floder och berg men i vår tid finns det viktigare saker att lära, tex att finna själv vad dessa geografisk fenomen benäms och lokaliseras. Dagens unga skall lära sig lösa problem, ifrågasätta källor och växa ifrån oss äldre och inte rabbla utantill läxor och ha prov för att någon skall kunna sätta betyg.

Det är rätt att göra uppror, det är fel att sitta av sin tid.

Pedagogik….

Jag lyssnade just på en professor i pedagogik, intressant ämne, som talade om matematikundervisning i skolan på ett mycket upplysande sätt. Eftersom jag har en dotter som har hur lätt som helst för matematik, läser naturprogrammet nu, och vare sig hennes mor eller jag är några matematiska genier så undrar jag hur det kommer sig att hon blev ”sån”. Fascinerande nog satte pedagogikprofessorn mig på spåret med att tala om något helt annat än matematik. Hon, professorn är en kvinna, nämnde att matematik handlar om abstraktioner och läromedlen i matematik är, enkelt uttryckt, usla så de som har det lätt i matematik är de som tidigt fått tänka och tala om abstrakta ting. Ronja, min dotter, och jag har redan från början talat mycket om abstrakta ting som rättvisa, rätt och fel samt människors skäl att vara som de är. Det är inte så långt ifrån att återupprätta mängdläran i matematiken, detta ”flum” som så länge förtalats gav en känsla för innebörden av de siffror som plitades ner på papper. Pedagogikprofesserns kommentar om pluggmatten var denna, ”tror ni vi får fram stora författare genom att tvinga dem nöta rättstavning i sju år?”.

Jag fick återigen en flashback, jag var alltid urusel i svenskaämnet på grundskolan men träffade på gymnasiet salige Gunnar Carlsson som brann för svenskan som kommunikationsmedel och inte som ett teoretiskt ämne. Gunnar fick mig att förstå att jag varit rätt ute hela tiden som inte lärt mig grammatiska termer utan fortsatt använda språket på riktigt istället. Att förstå vad huvud och bisats samt substantiv med mera är innebär inte att man kan bruka det…. lär dig bruka språket genom att använda det så dyker innebörden av tidigare nämnda termer att sitta i din ryggrad.

Jag blir allt mer övertygad i min tes att pedagoger är det som behövs, inte teoretiska experter i diverse ämnen, i skolan. Min dotter hade turen att träffa en utmärkt dagisfröken och därefter få en nyutexaminerad lärare i första klass, människor med koll på pedagogik och psykologi som kan ge en klips unge självförtroendet att vilja lära och ifrågasätta.Behöver jag nämna att den unga nyutexaminerade läraren ifrågasattes i sina metoder av de äldre kollegorna ?

Ronja är inte bara en duktig och kunnig elev, hon är också en ansvarskänande elev som säger ifrån när lärare går över gränser, hon var den perfekta lagkaptenen i ett svajigt handbollslag och inte minst den sista trygga utposten i fotbollslagets backlinje. Sånt skapas med trygghet, pedagogik och ett klimat som främjar diskussioner där man har rätt att göra fel och göra om.

Kan vi bara gå ifrån det linjära lärandet och anpassa skolan efter elevernas hjärnor istället för efter diverse teser om att uppfostra, lära och betygssätta så kommer hela sveriges skola att vara ett föredöme för hela världen. Vi får redan nu fram de mest allmänbildade, ifrågasättande och självständiga ungarna i världen och vi borde låta dem få använda det istället för att ropa efter utantillläxor och disciplin.

Jimmy Jansson skriver också om kloka ungdomar.

Ur dagens DN, två sanningar….

Bördorna kommer inte att kunna delas lika. Vi i den rika världen måste vara beredda att ta ett större ansvar än utvecklingsländerna.

Lite märkligt…. när det gäller miljön, som kan drabba alla, kan DN hävda solidaritet med de mindre bemedlade… I Sverige däremot gillar ledarredaktionen att pålagorna läggs på de som redan har det tyngst och låter såna som jag glida fram i tillvaron.

Sverige är visserligen bättre än många andra länder på att hålla igen med antibiotika. Men somliga svenska kommuner är sämre än andra. I toppen på listan finns bland annat Vaxholm, Lidingö och Stockholms innerstad. Där finns många högavlönade yrkesmänniskor, med höga krav att ständigt vara friska och arbetsföra.

Det här tas sällan upp på ledarsidan, att miljön på många sätt tar större skada av de välbeställdas liv. Välbeställda som ser sig som samhällets plågade stöttepelare…. sänkt skatt och mer antibiotika åt de som är friskast och mest välbeställda. Reinfeldts fanclub även kallad.

Sarajevo, Srebrenica, Vukovar, Mostar och Kosovo.

Marit Paulsen som växt upp med den skola som som Björklund önskar gå tillbaka till visar skrämmande okunnighet. Det sorgliga är att ingen kan inbilla mig att Marit själv lagt upp denna video, det är Folkpartiet som producerat den. De som inbillade sig att det fanns en uns kvar av kunskap i folkpartiets led kan glömma det nu, propagandabudskapen går före fakta. Rojas, Björklund och Paulsen har avslöjat att makten lockar mer än rätten.

Undrar om DNs ledarsida törs ta strid?

Vi har en viss Bjurwald på DNs ledarsida som kunde passa in som motdebattör, det kunde bli skoj.

Förhud är bra att ha tycker jag som har den kvar, lite kinky är det också att det är orent som grisen. Som bonus kan det ju vara skönt med ett hudveck som visar att jag inte är vidskeplig.

Jämtländska reflektioner.

Precis nyss kom jag hem från Hoo i Jämtland, Ragunda kommun, och vi färdades bland annat genom Bispgården. I de här trakterna bor människorna till största delen i egna hem och andelen hyreshus är väldigt begränsat, inte så konstigt när det blir glest mellan invånarna. Fasigheter är också betydligt billigare där än här vilket kanske kan vara till tröst när man bor i sveriges absoluta högskattekommun.

I Bispgården ligger också Z-lyften som en tid hade 300 anställda, inte så lite i en ort med ca 800 innevånare i en kommun med ca 8000 i folkmängd. Z-lyften hör till den typ av förtetag som drabbats hårt av jobbkrisen.

Jag undrar hur det skall gå i ett område med knappt några hyresrätter och många varslade när de arbetslösa skall sälja sina bostäder för att kvalificera sig för försörjningsstöd…. inga köpare, inget stöd…. Kan vi hoppas på att ett gäng arga jämtar stormar Rosenbad och påvisar för Reinfeldt och Borg vad deras ”politik för jobben” medför för enskilda människor i områden där moderaterna inte ens försöker fiska röster. Det är illa nog att behöva sälja sitt hus här i Mälardalen där det finns hopp om köpare, hur tror ni att det känns för den som vet att det knappt går att skänka huset till barnen ?

Jag vet en sak, det är att Reinfeldt aldrig kommer att svara för det passar inte med hans mediastil som lyssnande….. Borg kommer att säga att de skulle sparat pengar och att Ragunda bör höja skatten för staten har inget ansvar för att möjligheterna att klara en övergång på a-kassan är förstörda. Ingen journalist kommer heller att fråga honom varför han ljuger, de är mer intresserade av den photoshoppade Filippas nuna på senaste Tara. Moderaterna har verkligen kollrat bort pressen med sitt söta omslagspar, man anar knappt huggtänderna längre….. men det är bara att fråga på vårdcentralen i Rinkeby om Filippa så får ni se vad Reinfeldts bryr sig om folk.

Hemmansägare Wågström

Jag är med hustrun och gör en snabbvisit uppe i Hoo, ett Per Albintorp… Ett tidigt exempel på Socialdemokratisk välfärdspolitik. På vägen upp lyssnade jag på radio och hörde detta kloka; ”Ett lands socialpolitik är som dess trosbekännelse”.