Jag lyssnade just på en professor i pedagogik, intressant ämne, som talade om matematikundervisning i skolan på ett mycket upplysande sätt. Eftersom jag har en dotter som har hur lätt som helst för matematik, läser naturprogrammet nu, och vare sig hennes mor eller jag är några matematiska genier så undrar jag hur det kommer sig att hon blev ”sån”. Fascinerande nog satte pedagogikprofessorn mig på spåret med att tala om något helt annat än matematik. Hon, professorn är en kvinna, nämnde att matematik handlar om abstraktioner och läromedlen i matematik är, enkelt uttryckt, usla så de som har det lätt i matematik är de som tidigt fått tänka och tala om abstrakta ting. Ronja, min dotter, och jag har redan från början talat mycket om abstrakta ting som rättvisa, rätt och fel samt människors skäl att vara som de är. Det är inte så långt ifrån att återupprätta mängdläran i matematiken, detta ”flum” som så länge förtalats gav en känsla för innebörden av de siffror som plitades ner på papper. Pedagogikprofesserns kommentar om pluggmatten var denna, ”tror ni vi får fram stora författare genom att tvinga dem nöta rättstavning i sju år?”.
Jag fick återigen en flashback, jag var alltid urusel i svenskaämnet på grundskolan men träffade på gymnasiet salige Gunnar Carlsson som brann för svenskan som kommunikationsmedel och inte som ett teoretiskt ämne. Gunnar fick mig att förstå att jag varit rätt ute hela tiden som inte lärt mig grammatiska termer utan fortsatt använda språket på riktigt istället. Att förstå vad huvud och bisats samt substantiv med mera är innebär inte att man kan bruka det…. lär dig bruka språket genom att använda det så dyker innebörden av tidigare nämnda termer att sitta i din ryggrad.
Jag blir allt mer övertygad i min tes att pedagoger är det som behövs, inte teoretiska experter i diverse ämnen, i skolan. Min dotter hade turen att träffa en utmärkt dagisfröken och därefter få en nyutexaminerad lärare i första klass, människor med koll på pedagogik och psykologi som kan ge en klips unge självförtroendet att vilja lära och ifrågasätta.Behöver jag nämna att den unga nyutexaminerade läraren ifrågasattes i sina metoder av de äldre kollegorna ?
Ronja är inte bara en duktig och kunnig elev, hon är också en ansvarskänande elev som säger ifrån när lärare går över gränser, hon var den perfekta lagkaptenen i ett svajigt handbollslag och inte minst den sista trygga utposten i fotbollslagets backlinje. Sånt skapas med trygghet, pedagogik och ett klimat som främjar diskussioner där man har rätt att göra fel och göra om.
Kan vi bara gå ifrån det linjära lärandet och anpassa skolan efter elevernas hjärnor istället för efter diverse teser om att uppfostra, lära och betygssätta så kommer hela sveriges skola att vara ett föredöme för hela världen. Vi får redan nu fram de mest allmänbildade, ifrågasättande och självständiga ungarna i världen och vi borde låta dem få använda det istället för att ropa efter utantillläxor och disciplin.
Jimmy Jansson skriver också om kloka ungdomar.
PeoWagstrom's Weblog 