Jisses vilken torr rubrik, lär inte bli några tittarrekord här inte men som vanligt är det bara att fundera över vad svensken tycker är viktigt och inse att ibland talar man till de som läser Aftonbladet och Expresen och ibland till de som vill använda sin hjärna till något väsentligt. Vet ni förresten att hjärnan drar i runda slängar hälften av all energi ni gör av med, rätt trist att vissa inte vill använda den till att fundera med. Tycker jag i alla fall.
Vad det här skulle handla om var alltså landstingspolitik, dvs inte Jörgen Danielssons tjänsterum som vissa roar sig med att hacka på. Något så småaktigt att tjafsa om ett tjänsterum som inte fräschats upp på 30 år säger en hel del om hur lite en del använder det där organet som drar så mycket energi. Innan Jörgen Danielsson tog över efter ”hela havet stormar” alliansen så skenade underskottet, ena landstingsrådet sa si och det andra sa så, ena veckan fick Mustaniemi presentera åtgärder som Finstorp nästa vecka drog tillbaka. Hela scharaden kostade arvodering till ett heltidslandstingsråd som inte hade några upgifter, det kan man köpa många kristallkronor för…..
Det stora problemet var att Finstorp, jag ser henne som stora skurken i det hela, inte förstått att landstingspolitik handlar om att säga nej. Det kommer så mycket nya dyra behandlingar och mediciner att de hundra miljoner som Jörgen Danielsson lyckats spara in mycket enkelt skulle kunna slösas bort igen bara genom att inte dra i bromsen när en klinik vill ha den där fantastiska nya behandlingen. Nya behandlingars effektivitet brukar presenteras som procentuellt fler tillfrisknande, till exempel har man i någon sällsynt åkomma uppnått 50% högre överlevnadschanser. En sån behandling måste vi ju HA eller hur ? Tänk då på att det bara är 1 person i länet som drabbas per år och behandlingen kostar 20 miljoner att dra igång. Det är de sakerna som en seriös sjukvårdpolitiker måste ta i, ni vet lika väl som jag hur ett nej skulle presneteras i media. ”Sveket mot…” skulle det stå utan redovisning av kostnader och sjukdomsfall. Trots detta måste en ansvarsfull politiker säga nej, ty i motsats till rubriksättaren har han att ta hänsyn till de uteblivna tjänster på vårdcentralen i, säg, Strängnäs som de 20 miljonerna innebär. I förlängningen är den vårdcentralen viktigare för länets sjukvård än den 50% förbättringen hos en patient per år. Det här kallas prioritering, något som Finstorp uppenbarligen avskydde.
Det finns dock en alternativ väg till sjukvårdpolitik, den tillämpas av fru Reinfeldt i Stockholm och innebär opinionsmaximerig. Filippa Reinfeldt vet att det ger mer röster med fotvård i Stockhoms mer välbestälda områden än vårdcentraler i Tensta coh Rinkeby. Följdaktligen är eventuell professions protester oväsentlig, på den fronten är Filippa Reinfeldt lika skicklig som Björklund att slå till dövörat. Tyvärr så ställs inte fotvården i Danderyd mot Stockholms läns landstings budget på samma sätt som ett tjänsterum ställs mot södermanlands läns landstingsbudget, det är det som är effekten av att läsarna antas inte vilja använda det energikrävande organet.
Och idag pratar Eskilstuna Kuriren om sin höga pressetik på ledarplats…. Hycklare, men de är i gott sällskap vad gäller såna här frågor.
PeoWagstrom's Weblog 