Ja så skulle man vilja säga till dessa människor som är rädda för att barnen skall träffa en människa med en sund inställning till livet under sin skoltid. Jag har haft ett antal rektorer genom åren och problemet för de flesta har varit den något stela och majorsaktiga relationen till eleverna. Jan Björklund gillar ju raka ryggar och auktoritära skolledare men vi som vill att eleverna skall lär för livet och inte för betygen fördrar människor som inte drar sig för att trivas med livet offentligt.
Det är ju klart, om vi hade fler skolledare som som rektorn i Strängnäs skulle vi väl lida en akut brist på mjältsjuka tidningsskribenter och vem skulle då tala om för oss hur hemskt det är med levande människor.
Lena har också tagit ett grepp på frågan.
Ytterligare om kverulanter, riktigt intressant syn på opinionsbildare….
PeoWagstrom's Weblog 
En skojig moralpredikan?
“Men denna historia ger en inblick i ett betydligt större problem. Bloggen är ett i många fall intressant, roligt och effektivt sätt att kommunicera. Det är ofta spännande och trivsamt att få följa människors göranden, låtanden och tyckanden utan någon mellanhand. Men inte alltid. När spärren saknas, när bloggförfattare inte förstår var gränsen går uppstår problem.
Det som skrivs på en blogg läses av andra, av vem som helst. Det här kan ses som självklart men är ändå så svårt för många bloggare att förstå fullt .” (citat ledarkommentaren i E-K)
Ja och att ledarna läses av en del som inte har bakgrunden klar för sig……
Hej hej leverpastej.