….och se så lika det är. Då som nu spjärnar borgerligheten emot reformer men vill ändå ta äran av dem och säger sig älska den generella värlfärden trots att de bryter ner den.
Var finns media ? Vem ställer frågor till fräcka Fredrik ? Vem kräver svar av snacksalig Maude ? Vem försöker få Björklund att lyssna och svara istället för att dra floskler ? När skall Hägglunds sociala samvete vakna ? Tacka vet jag Bohman, han hycklade inte… Ullsten hycklade inte… Fälldin tog konsekvenser… Vad har de nu, en finansminister som säger sig vårda ”kärnan” i välfärden…. och inom ett halvår har han tvingat in 100 000-tals människor i försörjningsstöd bara för att ge mig mer pengar efter skatt. Palmes ord håller än, därför är jag också demokratisk socialist.
Det blir lätt att driva nästa valrörelse, Palmes ord från 1982 gäller än… bara att byta ut några namn.
PeoWagstrom's Weblog 
Helt rätt. Man kan plocka mycket från det vi haft för att stärka det vi har idag. Vi ska inte glömma var vi kommer ifrån och varför vi sysslar med det vi gör. Glad påsk!
Hej Oscar.
Precis, jag har sett att du är inne på samma linje.
Glad Påsk själv.
Palme, de görs inte som honom längre – politikerna. Det är en skam.
Hej Csaar.
Jodå Csaar, de finns men det är svårt för dem att få vara med i Amelia, TV4s nyheter och tidningarnas söndagsbilagor.
Hej PeO_W
Och dom hamnar nog inte överst på vallistorna – En politiker av idag måste följa den snittslade bana de övriga topparna följer om han eller hon skall ha en chans att komma långt i det politiska livet. Det är banan som leder till och upprätthåller det nya primära målet: att få vara med och dela makten. Politiska principer har sedan årtionden fått stå tillbaka för denna ”nya” princip.
Det är därför vi kan beskåda, i media, hur politiker många gånger väljer att framstå som kompletta idioter inför brister eller felaktigt utövande av sitt ämbete, hellre än att erkänna att de har handlat fel. Fel handlande kan resultera i ett avskedande, medan idioti inte gör det.
Nu drar jag inte alla över en kam – men bra många.
Hej igen.
Det var skönt du la till sista meningen, annars hade jag fått gräla med dig. Jag känner lite för många politiskt inkorrekta men ändå aktiva politiker med position. Du har dock helt rätt i det avseendet att det är fasligt svårt att komma tillbaka efter en miss, vilket vi väl delvis får skylla media för och delvis en oförlåtande politisk kultur.
Media ska avslöja misstag och ohederliga gärningar, och politiker skall erkänna dem. Det är min syn på saken. Det är svårt att förlåta om den som har begått handlingen slingrar sig. Eftersom jag inte är politiker kan jag inte uttala mig om förlåtandet dem emellan. Men, kanske har du en poäng i att de hade förlåtits mer mellan politiker om det inte hade varit för massmedia 🙂
Jag tror du gör det enkelt för dig csaar…
Mycket möjligt.
Min uppfattning kan vara kontaminerad av vaneföreställningar.
Upplys mig!
Jag tror det är orimligt att ställa krav på vissa människor som majoriteten av oss inte heller kan leva upp till.
Jag har skrivit en insändare om det – som lokaltidningarna fullkomligt, hur är det ungdomarna säger, ”dissar”. För att citera mig själv då:
”Folk är inte felfria – vilket per automatik också innebär att dem de väljer att leda inte heller kan begäras vara det. Vi är inte helt att lita på, varken de som väljer eller de som väljs.” och så vidare…
Jag anser dock att ett yrke eller ämbete har en inneboende nytta i sig själv. Vi förväntar oss att exempelvis en polis försöker vara mer laglydig än genomsnittet. Att en kirurg tänker efter innan han beställer in en sexa till om han skall operera dagen därpå, och så vidare.
Jag tror inte att politiker döms hårdare än andra med stor ansvar, men möjligen är drevet efter dem större. (Jag kan ge mig på denna punkt – möjligen döms politiker hårdare. Jag kan erkänna det om du samtidigt vrider upp armen på mig…)
Jag menar ju inte att en politiker skall stenas till döds om han går mot röd gubbe, eller om det uppdagas att han sjöng falskt i gosskören 1968. Kraven skall vara något högre än hos majoriteten – i fas med ansvaret, för när en politiker beter sig illa skvätter en del av den bittra gallan över på gruppen politiker. Händer det för ofta blir följden förakt mot politiker i allmänhet.
Jag tror vi är rätt överens, insändare som publiceras och inte publiceras säger en hel del om pressens etik…. och det är den som göder dreven.