Grisinfluensa, tar fram svinet i oss?

Johan Croneman skriver i sin TV-krönika om rapporteringen kring Svininfluensan med avstamp i etermedias rapporter, länk kommer hoppas jag.  Jag hoppas att även kollegorna i DNs redaktion tar åt sig… Det blir en aning patetiskt att läsa om att några i Sverige har TESTAT sig, jag undrar hur många tester för andra smittsamma sjukdomar som gör i Sverige en vanlig dag ?

Croneman efterlyser också, något jag skulle älska, en återkoppling till fågelinfluensans rapportering. Det vore kul och moraliskt upplyftande för mig som tidningsläsare om DN körde några av sina mest alarmistiska artiklar om fågelinfluensa i repris och sedan satte någon på att granska relevansen och verklighetsanknytningen i de artiklarna sett så här i perspektiv. Det skulle ju kuna bli en kul artikelserie på insidan med temat, ”Hur mycket av det som står i tidningens så kallade nyhetsrapportering visar sig ha verklighetsanknytning”. Risken är att det blir väldigt korta artiklar om man bara kör med listor och uppräkning.

Det mest komiska hitintills stod som vanligt ledarredaktionen för, igår kritiserade de krismyndighetn för att dess webbsida inte var lika snabb i vändningarna som pressens hemsidor….. snacka om brist på självkritik. Vill verkligen Wolodarskis anhang att krismyndigheten skall ha lika usel källkritik och vilja att springa på långa bollar som en journalist som bara jagar rubriker ? Samtidigt har idag en rubrik på ledarsidan utropat, ”Svininfluensan, håll huvudet kallt” men då handlade det mer om ideologi förståss…..

Var svinet kommer in ? Jag undrar om det är svinet i oss som får oss att vilja vältra oss i vårt förväntat elände eller om det bara är dynga från pressen som lortar ner våra trynen. Nyhetstorken vet nog….

Även DN….

..har svårt med matten och vränger orden. Att KD under fyraprocentspärren innebär att arrogansregeringen ryker räknas liksom inte, billigt och ohederligt.

Hycklare…..

Svenska pressens tillkortakommanden.

Vill bara servera mina bloggvänner en analys full av en stringens och faktaunderbyggnad som inte svensk press lyckas åstadkomma trots oceaner av  spaltutrymme som uppenbarligen är svårfyllt med kvalitativa texter.

Senast idag funderade jag på när min hustrus rättelser på faktafel i tidningen FOLKET angående EEM skall komma i tryck samt när  Lennart Hallergårds av ”tekniska skäl” ej införda rättelser om EEMs styrelse skall tas in i Eskilstuna Kuriren. Stringens och fakta var det ja…..

Funderade på att skicka in en text i den här stilen till tidningarnas chefredaktörer, tror ni vi skulle få svar ?

”Ann-Sofie Wågström har i Folket och Lennart Hallergård har i Eskilstuna Kuriren försökt få in rättelse av felaktiga faktauppgifter angående Eskilstuna Energi och Miljö. Vare sig Wågström eller Hallergård har fått sina rättelser publicerade.

Är detta en ny policy från tidningsledningarna ?

PeO Wågström

PS. Jag är inte intresserad av svar på mail med ursäkter och undanflykter. Publicera det här i tidningarna med ett svar eller strunta i det. DS.”

Minsta gemensamma nämnare…….

Att åka samma tåg, samma tid, morgon efter morgon är intressant och frustrerande. Det tåg jag åker med oftast nuförtiden verkar ha drabbats av fenomenet bestämda platser, ungefär hälften av platserna i den vagn jag brukar sitta i besitts av samma personer varje morgon. Det intressanta och frustrerande är att lyssna till denna skara 30 nånting människor som är på väg mot sin minsta, eller lägsta, gemensamma nämnare i konversationen. Ibland får jag lust att ställa mig upp och skrika men inser att det bara skulle bli jag som förstod varför….

Det är ett trist fenomen att lunchrum, tågresor och andra sällskap efter ett tag bara verkar kunna komma överens om att hitta fel på allting utom på just de personer som sitter vid bordet givetvis. Givetvis blir felen större och toleransen mindre för varje morgon, som väntat när man odlar missnöjet.

Ibland undrar jag om det är så redaktionsmöten fungerar ? ”Vems dag skall vi förstöra idag och vilken idiot har påstått att vi gör fel…..”

Glada smileys kan de klistra in runt artiklarna men självkritik är farligt…

Ghettoisering i praktiken.

En liten notis i DN.se idag berättar om en friskola som verkligen vill göra föräldrarna till lags. För det första ser man till att ha obligatorisk närvaro i skolans regi hela dagen, allt för att de fina små barnen inte skall behöva träffa otäcka vanliga barn. För det andra ser man till att inte ha resurser eller intresse för barn med särskilda behov, när man som förälder har hittat ett reservat för sitt barn vill man ju inte att det lilla livet skall störas av onormala barn. En Björklundsk idyll kort sagt.

Friskolan är en fin konstruktion, lite av koncentrationsläger och barnarbete samtidigt. Föräldrarna spärrar in sina barn på anstalt och ungarna jobbar fram en skön vinst åt skolägaren. Skall vi gissa att den här lilla fnurran på tråden snart tystas ner eller också läggs skolan ner. I sistnämnda fallet är den lokala kommunen bara att gratulera, en klump ungar som inte blev lönsamma skall återintegreras in i den sunda skolvärlden…. Tack för det valfriheten.

Lita på att det inte blir något drev i pressen i alla fall, det har man bara mot offentligt anställda tjänstemän.

Hyckleriet fortsätter…..

Vilja men inte kunna….

På Tankebrott kan vi läsa om hur en församling så gärna vill hjälpa varslade arbetare, blev inte så bra då, men de vill i alla fall.

Det finns andra som har makt att lindra men inte vill, fast vissa kommer som vanligt undan reglerna.

Fame but no Fortune

Jag börjar bli lite av en kändis i Lahore, Pakistan är överlag en rätt regelbunden gäst hos mig numera.

Möten

Tog en promenad på stan med min bok, resuterade i möten, livsluften i livet.Peter och Plymen fick en öl, det är de värda de har fört in mycket skoj i mitt liv.

En av Eskilstuns alla trevliga och serviceinriktade bartenders tog en matbit innan jobbet på Bistro Bar.

Fint väder idag.

Supportsamtal från Peking, eller var det Hong Kong ?

I vilket fall var det rekord i avstånd, så här långt….