Bistro Bar.

Efter en heldag i rätten och i väntan på tåget till Stockholm så tittar jag in på Bistro Bar, helt oförhappandes fick jag såväl handslag som ryggdunk….. och tack för reklamen. Väldigt passande eftersom jag förutom mina tidigare bloggar i ämnet just idag i en paus på förhandlingarna berättade om den rad av smaskigheter jag ätit här.

Lite stressande dessa, nu har vi så många trevliga ställen i Eskilstuna att jag snart måste schemalägga besöken 😉 Bistro Bar, Jenberghska, Café Kaka, Bishops…. det är bara att konstatera att det finns en fin personalpool här i Eskilstuna. Det är nämligen det som är grejen, jag känner mig hemma på alla dessa ställen eftersom bemötandet är så fantastiskt fint.

Ta åt er allihop, jag är ruskigt glad att ni förgyller min tillvaro. Nu skall jag se till att sprida min gracer rättvist 😉

PS. Festligast av allt, när jag satt på ett av mysställena så rekommenderades ett femte för luncher…. Kollegialt beröm. DS.

40004

Raska tag mot 50000….. om jag orkar.

Landet där ingen får dö….

Fascinerande…

Vi har galor för bröstcancer men inte för tarmcancer.…. Vi häktar läkare för att de ger ett döende barn lugnande medicin….  I vanliga fall tänkande journalister blir dummare än normal kvällspress. Det är märkligt hur villigt den rättsligt fridlystna gruppen hojtar när en annan yrkesgrupp påpekar att deras yrkesutävning försvårar gränsdragningar mellan vård och omsorg i den jurdiska världen men jag antar att den där instinkten som lärs ut på redaktionerna ibland tar över.

Vad är det med svensken och döden ? Är det så rysligt svårt att acceptera att människor dör, är det så svårt att engagera sig i cancer som sitter i ”skitan” ?

Sagt det förut, människorna är trista och det är tur att mänskligheten som summa är bättre än delarna.

Lite trist att Tidningen Varför som jag såg som en frisk fläkt så raskt föll ner i vulgärpresstunnan. Länken får ligga kvar till gamla sidan istället för till den nya sajten för självgoda….