En ny vana, en ny vecka.

Söndagskvällar på Bishops Arms i Eskilstuna har en potential att bli till en vana, bör nog inte säga det för det innebär ju att krönikören på Eskilstuna Kuriren måste skriva en ny insändare om hur hemska vissa socialdemokrater i Eskilstuna är som dricker öl och står för det.

Veckan som kommer går i bildningens tecken, måndagen innebär en duvning i Mac och Adobe för tre elever uppe på kontoret, dax att spräcka myter och införa kunskap inom mytomspunna områden. Såväl Mac som Adobes programvaror behöver få en avprogrammerad presentation, i ena fallet skall verktygen hittas och i det andra de usla defaultinställningarna fixas.

Tisdag är det besök hos kund, pappersfrågor skall utredas och avdramatiseras.

Tisdag kväll, X2000 mot Sundsvall för att på onsdagen och torsdagen utbilda på statligt verk. Jag har spanat in Bishops lokalisering i Sundsvall och läget passar till det hotell jag siktar in mig på.

Torsdag kväll, tåget hem till familjen och fredagen hoppas jag kunna tillbringa hos kund i Eskilstuna.

Hastigt och lustigt var veckan slut….. det går fort när man har roligt och det tänker jag ha hela veckan.

Motorjournalister, vad är det för fel på dem ?

”Bilen må vara liten, opraktisk och dyr – drygt en kvarts miljon kronor! Men roligare än så här kan du inte ha i en öppen bil. Styrkan sitter inte bara i de yttre formerna, som är en klockren modern tolkning av en 50-årig klassiker. Man blir lika glad när man sätter sig i den rymliga kupén och ser ut över de spejsade instrumenten. Sedan kommer den feta belöningen när du kör i väg: bilen känns som en gokart på Gröna Lund.”

Jaha så det är det som är en bra bil…. en gokart på grönan ?

Samtidigt tvärsågas alla bilar med hybrid och elteknik som ”tråkiga”.

I en motorjournalists värld så är en rolig gammeldags bil alltid bättre än ett försök att skapa en bil för framtiden eftersom de blir ”tråkiga”, de kanske låter för lite ”Vrooooom” ?

Ibland försöker DN Motor lura i oss att de är nån sorts konumentjournalister, fel fel… de är bar a en ursäkt för en bilaga med bilannonser och så får ju några killar bränna asfalt också.

Vad för fel det är på dem? Samma som ledarskribenter, de försöker inbilla oss att de förmedlar fakta när det bara är deras version av ”sanningen” som de vill sälja utan att framstå som försäljare. Samma taktik som fick oss att köpa europeiska bilar av usel kvalitet istället för japanaska av god kvalitet på 70-talet. Opel Kadett gick visserligen sönder och var antikt konstruerad men fanns ju i en rallyversion, Toyota Corolla var ju bara en bil som inte gick sönder, tog dig från A till B och höll sig borta från verkstan och var guuuud så tråkig. I motorjournalisternas värld fanns aldrig något tvivel om vilken som skulle sktivas upp respektive ned.

Riktiga Vetenskapsmän

Karin Bojs har drabbats av vad som måste vara den seriöse journalistens himmel, en hel konferens med riktiga representanter för det område hon gillar full av människor som inser skillnaden mellan äkta forskning och det som arroganspartierna försöker lansera som en forskningssatnsning. Ett utbyte av tankar och erfarenheter i en skala som aldrig kan uppnås med mindre än att det finns många självständiga institutioner och forskare med relativt fria händer. Forskningsresultat kan aldrig beordras fram av en regering, forskning bara är och ibland är resultaten bedrövande och ibland upplyftande precis som livet.Forskare gör inte ”nytta”, de ger oss andra kunskaper och insikter som vi kan välja att göra nytta eller onytta av.

Jag är glad att tillhöra en rörelse som tror på kunskapens och den fria forskningens möjligheter att förändra världen. Ingen av oss vet nu vad som en dag kommer att ”rädda världen” om det behövs, det kan lika gärna vara genusforskningen som räddar samhället som att fysiker finner lösningen på hur man får ett jordklot att räcka åt oss alla. Det viktiga är att ge möjlighet för seriös och evidensbaserad forskning att verka och inte inbilla oss att diverse tyckare i spalterna har samma värde som en forskningsrapport. Tyvärr är det ju så här;

”Om alla goda människor vore kloka och alla kloka människor vore goda, skulle världen vara trevligare än vi någonsin trodde den kunde vara.”- Wordsworthy, Elisabeth

Eftersom vi aldrig vet vilken sorts människa vi talar med får vi lita på metodiken i forskningen som inte bryr sig om gott eller ont, klokt eller korkat utan bara om bevisen för eller emot tesen.

Komma ”hem”.

Jag blir förbryllad ibland när jag läser bladet, idag söndagsbladet som kommer med DN. Det handlar om att flytta ”hem”, är inte det ett märkligt uttryck? Jag har ett hem och det är där jag bor, om jag flyttar så får jag ett nytt hem men där jag bodde tidigare kan aldrig vara ”hem” som jag ser det.

Kanske skulle världen må bättre om vi alla var hemma där vi bor istället för där vi bott ? Givetvis är det skillnad om man jagats iväg från sitt hem och vill tillbaka men hur är det med de judar som flyttar till Israel, var har de sitt ”hem”. Hur många generationer skall bo på ett ställe för att det skall bli ett nytt ”hem”. ”Hem” verkar vara ett förvirrat uttryck och som så mycket annat mänskligt av tradition hävdat för att stänga andra ute i en tid då världen var en otrygg plats.

Opinionsundersökningar och Mona

Märkligt tyst på tidningsfronten om de senaste opinionsundersökningarna, nu talas det mest om Mona istället och givetvis söks det brister och sprickor. Om det är någon som tvivlat på att socialdemoratin är det statsbärande partiet i Sverige behöver man bara notera den borgliga pressens reaktioner, ALLT kretsar kring Mona. Lyckas man inom socialdemokratin hitta någon med egna funderingar slås de upp stort, inte så konstigt eftersom vi socialdemokrater i allmänhet tänker och påverkar via interndemokrati. Ta en titt på de fyra arroganspartierna, likheten med en sovjetisk politbyrå är slående och idédebatten inom partierna är obefintlig.

Maud säger så, Jan vill det, Göran säger och Fredrik pekar och sen är debatten utebliven. Det är ingen slump att lokala missnöjespartier och enfrågepartier i allmänhet är borgerliga för någon interndebatt finns det inte plats för i moderpartierna.

Skribenter och legosoldater.

I dagens DN handlar ledaren om politiskt engagemang och värdet av den representativa demokratin. Det är slående vilken skillnad det är på DNs mer principiella inställning till politikens ansvar att söka sig till folket och engagera fler invånare i de politiska partierna och undvika att delegera ut ansvaret från politiker till anonyma ”proffs” jämfört med Eskilstuna Kurirens illa dolda förakt för våra politikers försök att bredda medborgarnas inflytande i kommunstyret. DN talar mycket om vikten att låta de valda behålla såväl ansvar och förmåga och därigenom vikten av att engagera medborgarna.

Eskilstuna Kuriren däremot anser att det riktade partistöd som i Eskilstuna används av framför allt socialdemokratin till att öka intresset för politik i områden med lågt valdeltagande  är ”överskattat”. Enligt EKs ledare är det mycket ”vitalare” i Strängnäs som har ett lägre partistöd, givetvis ty där blev ju det politiska läget som redaktionen önskade. Ett ökat politiskt medvetande i områden med lågt valdeltagande brukar inte direkt gynna EKs ledarredaktions favoritpolitiker.

Det är skillnad på politiska analyser i ledarform och partsinlagor för den ena eller andra sortens väljare, sällan syns det tydligare än i jämförelsen mellan DNs principer och EKs ”soldiers of fortune”