Helgens frid.

Veckan inleddes med bloggträda beroende på en av mina favoritsysslor i jobbet, mässan.  Det är tröttsamt att ha dagar på upp till 14 timmar utan ordentliga pauser men gensvaret från kunder och kollegor gör det definitivt värt det.

Att inte blogga under mässdagarna var inte speciellt svårt eftersom huvudet blir tomt och ett vacum efter den ständigt pågående strömmen av intryck, dessutom är fötternas välbefinnande intressantare än bloggens när kvällen och soffan intas.

Lördagkvällen är nu här och tvätten laddad i tvättstugan, friden lägger sig och njutningens stund kan inledas. Jag har äntligen gjort min förbannade plikt som eskilstunabo och laddat upp med KENT i skivstället. Eskilstuna är fullt av saker som gör ”främlingar” glada åt oss och Kent är definitvt en sådan sak. Vi har tyvärr en förmåga att inte uppskatta det som finns oss nära och tro att bara för att vi ser det som ”vardag” så ser resten av landet också det så. Förutom Kent har vi Lindarw, Towa och Ryding som bjuder på den speciella känsla som bara Eskilstunabor kan erbjuda, en känsla av språklig trygghet där hembygden alltid finns kvar.

Kvällen njuts tillsammans med min hustru, två öl av njutarkaraktär och till det hymnen till min familj… ”(inte)Utan dina andetag” med Kent. Levande ljus gör det inte sämre….