Connections.

Jag har jobbat på mässa i några dagar och det är som vanligt jättekul men ont i fötterna. Det var massor med folk i montern och mycket att göra men också tid till reflektioner. En av våra japanska chefer kom och höll ögonen på oss och som vanligt gav det tillfälle till att få lite tips om vad som komma skall och möjlighet att påverka vad som sker på utvecklingsavdelningen, kul.

Reflektionerna, de var av det mer mänskliga slaget. Det är otroligt lätt att  hitta ”connections” i världen, vi är alla länkade till varandra. När jag förra gången jobbade på mässa i Tyskland träffade jag en schweizare som visade sig ha bekanta i Eskilstuna, de brukade spela ihop, och dessa bekanta visade sig ha träffat min fru i samband med att de fick ett av kommunens priser. På den här mässan fick vi besök av en potentiellt riktigt stor kund och det visade sig att min dotters pojkväns pappa var välkänd i den skaran, han var nämligen deras kvalitetchef. Antingen är Eskilstuna någon sorts centrum eller också är världen så pass ”connected” att om vi odlar det kommer det aldrig mer att bli krig ty man skjuter inte på vänner.

Hoppfullt är det, världens gränser suddas ut och fler av oss flyttar ut och andra flyttar in i ”vår” värld. Det är skönt att se att xenofober nu som i alla tider har en rejäl uppförsbacke.

Patetisk Bloggare, thats me.

Glädjande nog fick jag åter tillfälle att visa att jag i motsats till pressens representanter varken kräver hyfs eller respekt från dem som kommenterar mig, inte ens ödmjukhet inför min storhet begär jag. Se själva.

Tack Rune och Patrik som ger mig tillfälle att visa att jag står över vissa skribenter som borde visa större intresse för en öppen debatt än en patetisk bloggare behöver känna. Lycka till i er lilla värld av blommor, jag är både glad, lycklig och full av eget liv i min.