Min länkning till DNs tv-krönika lockade till sig nya debattörer som aldrig tidigare bekymrat sig med besök hos mig, trevligt. Uppenbarligen har Knutsson ett gäng ivriga försvarare där ute och det är ju trevligt att fler än jag inser Public Service överlägsna kvaliteter jämfört med TV4 och annan ”sälja produkt TV”.
Det intressanta är dock att alla de som försvarar Knutssons uteblivna fråga är oerhört snäva i sitt perspektiv. Sett ur deras synvinkel är en uppsagds utblivna lön bara en sak mellan löneutbetalaren och lönemottagaren, ett oerhört snävt samhällsperspektiv. Så som samhället utvecklats så lever vi alla i ett beroende av varandra, förlorar du ditt jobb och tvingas lita till en lägre, och dessutom tidsbegränsad, inkomst blir du helt plötsligt en mycket mindre aktiv spelare i ditt lilla ekonomiska universum. Försvinner 100 anställda i en kommun så påerkar det såväl service och konsumtionsmönster på platsen, 100 förlorade lönearbetare kan på så sätt kosta kommunen som helhet offantligt mycket mer än den insparade löneutbetalningen på både kort och lång sikt.
Vi som bor i Mälardalen har det relativt enkelt, vi kan arbetsspendla och bo kvar men i mer glestbefolkade områden av Sverige kan det mycket väl bli så att man knäcker ryggraden i kommunen när familjer ser sig tvingade att flytta till annan ort för att alla i familjen skall ha möjlighet till arbete. Det här kanske Knutsson skulle fråga om, vad kostar det statskassan i förlängningen.