När vi ser nyhetsbilderna med konflikten mellan Hamas och Israel Defence Forces där civilpersoner på vardera sidan i vanlig ordning är de som drabbas är det lätt att misströsta.
Det är lätt att tro att allt detta hat gör det omöjligt att uppnå fred i området men vi behöver bara se på Europa för att inse att så inte är fallet. Nordirland var en plats med precis lika oförsonligt hat som späddes på dag efter dag med IRA attentat, lojalister som svarade med samma mynt och en brittisk armé som av och till under åren fick olika roller i konflikten.
Det är lätt att se paraleller mellan Ian Paisly och oresonliga religiösa partier i Israel som hävdar sin rätt i urkunder som endast en fanatiskt troende kan erkänna. Provisoriska IRA kan också ses som en paralell till de mest oförsonliga Palestinska grupper som slår mot Israeler var helst de kan.
Som ni alla vet kämpade många extremister på Nordirland emot varje form av fredsavtal men i takt med att nya generationer växte upp och kunde se hur andra människor i världen levde sida vid sida oavsett religion så blev det allt mindre stöd för de som hellre ville slåss än leva i fred.
Förr eller senare kommer så väl israeler som palestinier att tröttna på att ständigt vara tvungen att hata någon som man inte känner, i synnerhet om Israel förstår att det finns mer att vinna på öppna gränser mellan Gaza, Israel och de andra ockuperade områdena. Slutet kommer den dag, precis som på Nordirland, då konfliktens sponsorer tröttnar och säger; ”Lös det här nu eller så löser vi det åt er”
Visserligen är Palestina och Israel suveräna folk men starkt beroende av utländskt stöd. Det finns ingen som britterna på Nordirland som kan stänga in dem och tvinga dem att tala med varandra men den dagen Israel inte har råd att köpa bränsle till sina stridsvagnar och flygplan och Hamas inte kan dela ut pengar så har de inget annat val än att lösa sina mellanhavanden eller svepas bort av historien.
Det har funnits många riken och folk som inte längre existerar, den som inte kan komma överens med sina grannar dör ensam till slut.
Att säga att den ena eller andra är värre än den andra tjänar inget till, vi kan bara inse att såväl Israel som Hamas har saker på sin agenda som motståndaren aldrig kan acceptera och när de inser det och tar tag i det, oavsett vem som börjar, så är mycket löst. Först av allt måste vi nog inse att såväl israeler som palestinier oavsett vad vi tycker väljer ledare som de vill och just nu är det inte direkt intellektuell briljans och inlevelseförmåga som premieras på någon av sidorna. Vi får vänta, israelerna kommer förhoppningsvis inte att mörda nästa kloka ledare de får och förhoppningsvis dör inte palestiniernas blivande ”Ghandi” för vare sig en israelisk bomb eller en religiös fanatikers kula.
Vad historien lärt oss är att det moraliska försteget kommer att komma från den ockuperades sida, det kräver mycket mer viljekraft och risk att ge upp ett motstånd än att upphöra med förtryck……