Ankeborg i politiken.

Based on a true story.

Det var en gång en skinnskalle en hippie och en slingerbult som ville åt makten, kosta vad det kosta ville och vi kan här låta dem gå under namnet Knattarna.
Knattarna visste precis vad de ville ha, makten, men de hade inte redskapet i sin hand eftersom de som valde makthavare inte gillade Knattarna. Knattarna var nu inte dummare än att de förstod att man måste bli omtyckt för att få bestämma så det var tvunget att lösas.
Knattarna hade hört talas om hur man förpackar krediter i paket som gör att dåliga krediter ser ut som bra krediter och kan säljas som något värdefullt så de tänkte sig något liknande. Planen blev så här…. vi säger att vi gillar allt det där som de som väljer tycker är bra och säger att det bara är de där “andra” som förstör som vi måste ta hand om sen skall allt bli bra. Nu förstod ju Knattarna att även om de lyckades med sin plan så behövde de hjälp av de andra, Kajsa, Kalle och Kusin Knase. Kajsa var bra hon pratade och pratade men skulle inte stöka till allt för mycket, Kalle kunde bli kolerisk men honom hade de haft kontroll på i många år så det var lungt…. Kusin Knasen kunde bli ett problem dock, han har en massa annorlunda idéer om människovärde och socialt ansvar men han hade precis fått komma med i familjen så han skulle nog kunna hållas på mattan.
Sagt och gjort, valet vanns på att bevara allt bra och bara sätta åt “de där andra”…. Raskt började Knattarna föra sin plan i verket, “de andra” visade sig vara betydligt fler än vad många tänkt sig, speciellt sedan Knattarna lanserat idén att försäkringar bara är dumt och att det ät bättre att se till att väldigt många blev “de andra” än att försöka få med så många som möjligt bland “oss”. Alla “de andra” skulle Farmor ute i landet ta hand om.
Nu har dock Knattarna börjat få problem med andra i släkten, Farmor ute i landet tycker att hon får ta alldeles för mycket ansvar för “de andra” och Farbror Alexander tycker att all tur i världen inte räcker till när Knattarna inte vill ta intryck av krisen i Gåseborg som nu påverkar även Ankeborg. Inte ens gamle Joakim är nöjd längre och muttrar om dåligt investeringsklimat.

Nedtecknad av Professor Ludwig von Anka

Kvacksalvare i stort & smått.

Vi har aurafotografer och healers och så har vi mer storslagna kvackslvare.  Till de små kvacksalvarnas försvar skall sägas att den skada de gör inte är av direkt gloal magnitud även om det är illa nog att de lurar pengar av folk med tarotkort och teblad. De stora kvcksalvarna däremot har lyckats infiltrera mänsklighetens mest godtrogna institutioner, vaktbolag och poliser i länder där de styrande inte har tillräckligt stark förankring i den evidensbaserade vetenskapen… Det är ingen slump att lögndetektorn är populär i USA där man inte kan bli vald till någontin om man inte besöker kyrkan/mosken/synagogan minst en gång i veckan, tror man på gud går det säkert alldeles utmärkt att tro på att en maskin kan tala om för dig om någon ljuger eller inte.

Nu har ett par forskare från rationalismens högborg publicerat en evidensbaserad artikel i ämnet lögndetektorer och i brist på ett flammande svärd från himmlen så hotas de med stämning för förtal. Stämningar är bra för troende, då behöver man aldrig gå i svaromål huruvida kvacksalveriet fungerar utan man kan hoppas på att skrämma motståndaren till tystnad med större ekonomiska muskler. Det är ungefär som när man som liten grabb försöker få rätt mot elaka killen i kvarteret, antingen inser du att du har fel eller också gör du det inte och får stryk tills du förstår det. Förhoppningsvis kanske publiciteten kring detta kan få stopp på försöken att tysta fakta men man vet ju aldrig… SVD, AB och Expressen har ju haft ett gott öga till kvacksalvare så kanske blir DN ensam röst i mörkret.

Aäven medvetenskap skriver om saken.

Till minne av Förintelsen.

Idag skall vi minnas Förintelsens offer, kanske skall vi vara generösa och och inte särskilja offer från de alla de olika mordorgier som mäktiga män initierat. Den här bloggen skall dock handla om något annat, oviljan att godta andra offers lika värde med dina egna.

Jag började fundera kring det här när Israels vettlösa taktik att bomba Gaza dominerade nyheterna och jag började studera medias och människors reaktioner. Vi har en del som anser att om man protesterar mot Israel är man terroristkramare och förnekar Israels rätt att existera, vi har Lisa Bjurwald i DN som så lägger stor del av sitt spaltutrymme på att peka på allt annat elände i världen som det borde skrivas om istället för om bombandet av Gaza. Vi har också de som anser att man inte kan hedra Förinteldens offer för att Israel bombar Gaza och vi har också de som jämställer Israel med Nazityskland.

Givetvis är alla dessa människor fullständigt hänsynslösa maktspelare som antagligen inte bryr sig en sekund om andra offer än de som passar in i deras egna lilla världsbild.

För oss andra, vi som inte tycker att man kan tävla i lidande återstår bara att försöka få alla dessa professionella gråterskor att marginaliseras. Vi kan alla vara säkra på att de vanliga människor som fallit offer för maktens män känner mer solidaritet med varandra än med de populistiska fähundar som ser varje tillfälle som någon lider i det egna lägret som en chans att ursäkta sina egnas snedsteg.

Givetvis är det lika synd om en civil palestinier som dödas av en israelisk bomb som det är om en civil israel som dödas av en hamasraket. När kroppen ligger där är sorgen hos de kvarlevande lika stor och propagandisternas utnyttjande av det lika osmakligt.

För att föra över det till vår egna svenska horisont, jag vet, du vet och alla vet att såväl judar och muslimer är utsatta för mer eller mindre fördomsfullt hat även här men vare sig Förintelsen eller bombningar i Gaza gör det vare sig bättre eller sämre för den som utsätts för det. Människor är människor och det är bara onda makthavare och propagandister som tjänar på att särskilja lidanden.

Det vi vet, alla vet, men visa vägrar acceptera är att allt hat och våld bara skapar nya förövare på båda sidor. Hamas raketer föder hökar i Israel, Israels bombningar skapar nya rekryter till Hamas och Hizbollah och ytterligare självmordsbombare. För den som ser sina släktingar brinna och lemlästas spelar det ingen roll om det är en demokratisk bomb eller diktatorisk bomb som ligger bakom, kan inte den som dödar räcka ut handen till de efterlevande kommer snart hämnden.

Krig löser inga problem, alltså fortsätter de. Inte blir det bättre av att vi inte ställer krav på de segrande, vi skall nog vara tacksamma för Stalin ty annars hade vi nog haft ett revanschistiskt Tyskland mitt i Europa.

Bästa sättet att minnas Förintelsen vore nog att sluta särskilja ”mina och dina” offer och inse att de alla är lika.