Ännu en söndagsvisit på Bishops.

Att vara vuxen med barn i myndig ålder har sina fördelar. Jag har aldrig behövt ”passa upp” på min dotter och nu när hon passerat 18 så är hon än mer självständig. Följdaktligen så kan jag och kära hustrun en söndagskväll besöka Bishops Arms utan dåligt samvete, följdaktligen gjorde vi också det och hade återigen en skön kväll. Jag tog det lungt med ölen som utlovat och inlede med cola för att avsluta med ett par lämpliga öl för att mjuka upp stela muskler.

När vi närmade oss hemgång dök plötsligt en kompis till bartendern upp och satte sig med sin gitarr och rev av ett antal klockrena covers, vår vän i baren berättade att musikanten egentligen satt och repade i puben istället för hemma. Till vardags spelar han med idel kända svenska musiker på deras turnéer.  Turligt nog var vi karaktärfasta och tog oss hem trots den lockande tanken att lyssna färdigt…. nu ligger vi så skönt i sängen med det värkande knäet insmort med passande salva.

Livet är kort och gott underbart.

Innebandy.

Första innebandy matchen på stor plan någonsin, första överhuvudtaget på snart två år…. det lär kännas i morgon. Det tog oss i alla fall bara en halvlek att jämna ut spelet och få stopp på de andra.

Nu blir det välförtjänt själavård.

På allmän begäran, typ en i alla fall.

Ja fick en kommentar på det här inlägget som undrade om jag underkänner SCBs undersökning av människors oro/trygghet och det gör jag förvisso inte, däremot underkänner jag den kunskapsbas som de tillfrågade människorna har att tillgå. Idagens ”Pravda” så finns den här rubriken, Stökig natt i Eskilstuna, till den här notisen. Den här sortens notis finns varje söndagmorgon på ekuriren.se och den finns i två varianter, antingen att det varit ”stökigt” eller att det varit ”ovanligt lungt” vilket redan där visar på tidningens uppfattning att stökigt på något sätt är normalläge. Varje gång jag läser den här söndagsrubriken får jag den här sången i åtanke, om hur man kommer med i spalterna.

Det är inte konstigt att människor inbilar sig att det skall få skallen inslagen om de sticker ut näsan efter mörkrets inbrott, det är ren felinformation. Det intressanta blir när man jämför verklig brottsstatistik med SCBs undersökning och finner att det som sker är något helt annat än vad människor oroar sig för. Hemmet med partnerna är fortfarande den farligast platsen för en kvinna, stryk får du inte av okända utan av dina vänner och slätingar, våldtagen blir man av någon bekant och mördare och offer känner så gott som alltid varandra.

Sånt kan man inte skriva i tidningen, det skulle ju kunna tolkas som om läsarna hade en delaktighet i det hela…. nej nej, det är de där elva i länet som omhändertogs inatt som är skurkarna ty vi andra är ju bara offer.

Där har vi Voronovs flirt med SD, bejakandet av våra fördomar om vad som är farligt och inte farligt och vad som är tryggt och otryggt.

Nya tider…

Kom just hem från gymmet på friskis & svettis, det var drygt två år sedan sist och det märktes på en del sätt men på det stora hela var det lättsammare än väntat. Hädanefter är kl 12 på söndagen bokad antagligen, vidare också en eller två kvällar i veckan när tåget kommit hem. För att bättra på morgondagens träningsvärk så är det innebandy klockan 17.00 i  Vilsta, partiets korplag skall göra premiär. Det känns lite knepigt så här innan, skall jag spela med regler och stora mål för första gången i livet får jag nog räkna med utvisningar….

Kvällen lär innebära en coke på Bishops efter alla dessa kroppsliga aktiviteter, intar jag alkohol lär jag gå under fortare än kvickt 😉

Ingen insikt, ingen reflektion bara tomma ord.

Återigen.

Skribenten vet, jag vet och jag säger det. Människors upplevda trygghet är alltid störst i totalitära system och samhällen med en hög grad av social kontroll. Givetvis är det ”förmätet” av skribenten att tala om för oss hur saken skall lösas, ärligare vore dock om redaktörn talar om varför sanningen inte kan sägas.

Det vore förödande för en ex-sovjet som numera kallar sig liberal att tala för det samhälle där de som nu känner sig otrygga skulle finna tryggheten. Rigida samhällen utan ”annorlunda” människor, samhällen där ”alla känner alla” och totalitära samhällen har alltid skapat en känsla av personlig trygghet. Att skapa trygghet för de som  känner sig rädda utan att behöva det inneär att man kringränner oräddas personliga fri och rättigheter.

Larviga tidningstexter som inte klart talar om att de som råkar illa ut och de som ser till att andra råkar illa ut är de som inte känner sig otrygga, unga män på stan och människor i hemmet med familj och vänner skapar otrygghet, att kompisar slår varandra i huvet och att maken slår hustrun och barnen säljer dock inga tidningar.

Borgliga skribenter och politiker älskar att koncentrera sig på upplevda problem istället för verkliga problem, hellre ställa sig in hos en trygg men förskräckt medelklass än att ta tag i frågor som finns på riktigt. Att ställa ut en polis hos någon som inte svävar i fara är ju ack så mycket enklare än att ta tag i grundfrågan, varför är människor rädda för de som är annorlunda.

Flirten med SDs väljare har just börjat.