Jag läser just nu en skildring av Erik XIV av skönlitterär karaktär, en så kallad historisk roman dvs. en tillrättalagd skildring av verkligheten. Jag är inte så dum att jag inbilar mig att det går att behålla sanningshalten i en roman, de flesta tycker ju att verkligheten är trist att läsa och skriva om men jag har hittat en del som är lite roligt att blogga om.
Det finns en del som hävdar tesen att chefer är psykopater, jag är ingen anhängare av den teorin, som just för att de är psykopater har det rätta ointresset för medmänniskors lika värde. Som väl är har jag träffat många duktiga chefer med helt andra, modernare, drivkrafter än det egna egot.
Erik XIV visar dock på en tendens som jag tycker mig se lever vidare genom historien, människor som utnyttjar sin position till att få så många sexualpartners som möjligt. På den gode Eriks tid kan jag förstå att det berodde på tristess, det fanns ju inte mycket underhållning att få i den tidens Sverige.
Dagens Sverige, liksom större delen av världen, innehåller mängder av underhållning och förströelse men ändå får vi ständigt nya exempel på människor som utnyttjar sin position till att skaffa avstjälpningsplatser för sina safter. Jag funderar ibland på om det är ett maktmedel, självförhärligande eller bara oförmåga att förstå sig på subtilare nöjen i livet ?
Maktmedel, hmmm hur kraftfullt är det att sätta på någon i sken av sin position… ungefär lika värdigt som att köpa sex, looser.
Självförhärligande, det skulle alltså vara smma funktion som att tonåringar som inte blir sedda har sönder saker, looser again.
Förstå subtilare nöjen är omöjligt, det känns ju rätt troligt faktiskt… det är ju inte ovanligt med alkoholism och drogmissbruk också i samma kretsar
Hur som helst är det tragiskt att vissa delar av mänskligheten drivs av samma primitiva drifter som när vi steg ner ur träden. Äta, sova och knulla och nån att bestämma över verkar vara den belöning som livet förväntas leverera.
PeoWagstrom's Weblog 