Jag tog mig tid idag att hjälpa en kollega att göra julkort. Det är trevligt att vara snäll och hjälpsam, dessutom är det ett bra sätt att lära känna kollegor som jag inte träffar så ofta.
Jag har skrivit tidigare om lycka som ett kollektivt fenomen, forskarna tyckte inte det funkade på jobbet men det tror jag inte på…. att vara till hjälp är alltid ett bra sätt att öka lyckan hos minst två personer. Det känns bra att vara behövd och ha något att tillföra och det känns bra att någon vill ta sig tid att hjälpa just mig. Samhället är ett gemensamt lyckoprojekt, Sverige har varit bra på det men det har alltid motarbetats av borgligheten. Borglig reflex, lycka är att klara sig själv, inte behöva någon och slippa betala för andras behov så vida det inte är någon fullständigt utslagen…. ni andra kan alltid klippa er, rycka upp er och ta ett jobb.
Som sagt, svensk socialdemokrati har byggt ett gott samhälle där lyckan förökas genom delning. Det är ett så bra samhälle att borgligheten måste låtsas gilla det för att bli valda och ha möjlighet att införa sin verkliga politik som innebär att skapa ett låglöneproletariat och en ständig oro för att vi inte skall klara oss den dan vi blir sjuka eller arbetslösa. Hägglund gillar det, familjen blir det enda trygga precis som alla religionsextremister vill ha det oavsett tro.
Se där, vi har just definierat den socialdemokratiska värdegrunden på personlig och samhällsnivå.
PeoWagstrom's Weblog 