“Handla endast efter den maxim genom vilken Du tillika kan vilja att den bleve allmän lag.“
Kant formulerade det kategoriska imperativet, något som finns som den gyllene regeln inom de flesta religioner. Detta rättesnöre som livregel har alltid setts mig som rätt och riktig, redan från unga år fann jag det rimligt att inte göra mot andra och samhället vad du skulle anse vara fel om någon annan eller alla gjorde så. Troligtvis ställer de flesta upp på denna teori men samtidigt behöver vi bara studera statistiken som hävdar att människor trohet mot varandra är på skrattretande nivåer för den som verkligen lyssnat på innehållet i vigselaktens text. Det går också att se på den förkärlek för stora biffiga ”säkra” bilar som är så framgångsrika att köra sönder andra fordon med, vill du bli påkärd av 800 kilo småbil eller 2000 kilo people carrier ?
Jag brukar också i politiska sammanhng hamna i opposition mot människor när jag hävdar att även Sverigedemokrater har rätt att uttrycka sin åsikt, det brukar speciellt hos vissa vänstermänniskor med rättvisepatos hävdas vara en rättvisa som inte gäller i vissa fall…. likafullt fick jag på skallen av sagda sverigedemokrater när jag ironiskt skämtade om att det vore kul om de precis som en del av sina utländska kollegor en dag vaknade upp och upptäckte att deras förgrundsfigur inte riktigt vara vad som förespeglats. Enligt det kategoriska imperativet har jag gjort rätt som försvarat Sds rätt att uttrycka sin åsikt, däremot funderar jag på vad respektive vänsterfolk och sd folk tänkte när de opponerade sig ? Vill de att deras intolerans skall gälla gentemot dem själva eller är de så aningslösa i sin rättvisesyn att de anser att vissa åsikter får man ha men inte andra ?
I gårdagens inlägg om falska profeter tar jag också avstamp i det Kategoriska imperativet, jag anser att ledarskribenter och politiska redaktörer praktiserar sig av en princip som de allt som oftast skäller på andra för att de använder. Ledare, politiska kommentarer och signerade artiklar tar som vi alla vet avstamp i vad som är tidningens ideologi, dock är tidningen ingen skribent utan den sysslan utförs av personer med skiftande agendor. Vad dessa skribenter gör är att ta på sig en falsk trovärdighet genom att ikläda sig rollen ”tidningen” och därigenom frita sig från det ansvar som övriga skribenter i en tidning bör ta genom att redovisa för utsprunget till texternas konklussion. Ledarsidorna är i stället fulla av tyckanden, alltihop grundat på en märklig mix av vantolkningar av politiska motståndare, välvillighet mot politiska meningsfränder uppblandat med en fantastisk tilltro till att det finns ett ”rätt sätt” och ett ”fel sätt” i alla frågor. Givetvis finns det ett rätt sätt och ett fel sätt men det grudar sig på betydligt fler variabler än de teoretiska resonemang som skribenterna rör sig med, bland annat är ju de som skall göra det ”på riktigt” beroende på vad en leksakspolitiker på en tidning skriver om det och för att överhuvudtaget kunna göra något måste man vara valbar. Vi kan ju notera svensk press nästan enhälliga sympati för Barak Obama, men ni kan ju alla ana vad hans dom skulle blivit om han försökt inta Sverige på ett likartat sätt… jojo, han vill ha förändring skulle de skrivit men sedan skulle de brutit ner hans budskap i yhttepyttesmå bitar och konstatera att de skar sig någonstans mellan finanspolitiken och hälsovårdsplanen och sedan skulle han vara rökt och bli beskriven som en ideologosk demagog utan verklighetsförankring.
Slutligen vi själva här i bloggosfären, ja jag har själv fått plocka bort kommentarer som setts som kränkande mot tredje part och som jag aningslöst godkänt utan att direkt fundera över deras innehåll. Vi gör oss nog lite till mans skyldiga till sånt här genom att slarvigt skriva inlägg som sårar person istället för sak men jag kommer att försöka tänka på det i fortsättningen men jag ångrar inget egentligen.
Tänk på det kategoriska imperativet när du lever och verkar.
Nu skall jag ut och leva livet, på återseende.
PeoWagstrom's Weblog 