Romarrikets uppgång och fall, en studie i mångfald.

Låt oss leka med tanken att det Antika Romerska riket hade fallit år 2000. Då skulle vi ha levt med ett Romersk imperium som etablerats någon gång före 1500 och grundats på 1300 talet och existerat till nu. Det är väldigt många som spekulerat om skälen till det romerska imperiets undergång men det är ju mer intressant att fundera över hur det kunde existera så länge, större delen av tiden ett rike med en vitalitet som trotsade mer än en riktigt usel härskare. Faktum är att Rom näst intill slutet fortsatte på sin framgångsvåg, dugliga människor oavsett bakgrund tog sig över rikets gränser in i centrum för att ”göra karriär” och Rom tog dem till sig och gjorde dem till sina. Inflödet av människor från öst väst syd och nord gav riket styrka och flexibilitet att behärska och motivera sin existens i ett rike stort nog att falla sönder av sin egen tyngd. Ändå föll inte Rom, hundratals folk och stammar fann ett värde i ett rike som lät dem leva under relativt ordnade former och jämlikt förtryck. I Rom var i sanning ingen kelt eller grek utan människa boende och verkande i riket.

500 år som relativt ohotad stormakt bara för att människor fick leva och verka oavsett kultur och ursprung. Vi har faktiskt en del att lära av en av vår västerländska kulturs grundpelare.