
Idag får DN exemplifiera den mentala härdsmälta som alla svenska media verkar lida av, behovet av att ha nån sorts samtalsterapi kring varenda sak som händer och ju mer udda den är desto mer måste vi grotta in oss i det som om det vore en del av vår vardag. Ovanstående rubriksamling generera istort sett 2 hela uppslag i tidningen, helt absurt. Frågorna kan besvaras rakt av i några meningar eller avfärdas som fullständigt irrelevanta.
Hur han kunde få vapenlicens ? Lagen är sådan i Finland och vad har det med oss att göra ?
Varför stoppade inte polisen honom ? Det är inte förenligt med ett rättssamhälle att ta in folk som inget gjort, gillar du inte det kan jag rekommendera att emigrera till något annat land med mindre intresse av mänskliga rättigheter.
Finns det någon smittorisk ? Kom igen nu, det är inte en smitta….
Finns det några varningstecken ? Nej inga tydliga, i så fall skulle det inte ske.
Finns det kulturella förklaringar ? Finns det säkert men vad vill du med det, veta att svenskar är bättre än finnar ?
Varför låg filmen ute på Youtube ? För att någon lagt ut den där, det är liksom vitsen med Youtube.
Hur ser kontrollen ut i Sverige ? Av vad, skolmördare eller ? Av alla som har vapen ? Av alla som går i skolan ? Skärp er….
Hur känner man igen en skolmördare ? Innan ? Inte alls… Efter ? Blodig och oftast död. Vad är det för idiotisk frågeställning, känner man igen dem så blir de inte skolmördare.
Jag tillbringade veckan nere i Tyskland och fick studera svensk press via nätet, ett av de mest slående exempeln på den vidriga effekt som den här journalistiken orskar såg jag i en insändare i DN. Den var skriven av en elev vid en skola i Kristianstad och var full av missriktad oro, ”vem som helst kan gå in i skolan och skjuta”…. Den syn på det hela är ett exempel på hur svensk press demoniserar och alieniserar oss från de som begår vansinnesdåd. Det är inte vem som helst som kan göra sånt här, de är den som är en del av vår värld och vi måste acceptera att vissa av oss inte funkar och innan vi inser att det är vi och vår omgivning som måste söka vansinnet inom oss och vår grupp så kan vi inget göra.
Hane Kjöller skriver i en signerad text på DNs ledarsida att vi lever i en curlingkultur där vi undviker allt otäckt, jag har en avvikande uppfattning. Vi lever i en kultur där vi älskar att vända ut och in på varje udda otäckhet, läsa och förfasas, vi är dock inte det minsta intresserade av att diskutera vår egen skuld till att vi själva eller andra mår dåligt eller ens om vårt dåligmående är rimligt. Framför allt så talas det aldrig om acceptans, givetvis skall du göra ditt bästa av ditt liv men acceptera att du inte kan göra mycket åt en eventuell skolmassaker…. acceptera det så slipper du vara rädd. Rädslor är rimliga för att undvika sånt vi kan undvika och påverka, att vara rädd för att nån skall komma och skjuta dig eller att en varg skall ta dig när du plockar svamp….. ja då skall du nog inte ge dig ut i trafiken eller ens stiga upp ur sängen och allra säkrast är givetvis att inte bli född.
Nyhetstorken har också funnit en enkel och rak lösning på frågorna, bättre än min….