Japp!

Imorrn forsätter vi som vanligt…. fast 5000 ”experter”, vi vet ju hur media missbrukar det ordet.

Det är trist när ekonomer…..

Det är trist när ekonomer, i detta fall ekonomijournalist, inte tänker längre än näsan räcker men han har ju varit partivän med Jan Björklund så vad kan man vänta sig. I artikeln ägnar sig Johan Schück åt det programatiska gnäll som svensk borglighet sysslat med ända sedan den första socialdemokratiska regeringen. Den grundläggande tesen i kritiken är, och verkar förbli, att Sverige alltid är för bra och för framåt…. det har gällt löner, arbetsmiljö, lagstiftning och nu miljön. Jag tycker det är märkligt att de ännu inte förstått att Sveriges storhet vilat på att vi alltid är före, ställer högre krav och har ett omvandlingstryck. Volvo och SAAB skulle må mycket bättre idag om de inte lyckats med sin kampanj mot de tjänstbilsregler som planerades för att gynna energieffektivare bilar. Där kan vi tala om att binda ris åt egen rygg….

Tyvärr är de flesta ekonomer fixerade vid de kortsiktiga vinsterna, man kanske skulle lärt sig av Toyotas företagsledning när man besökte Japan på 70 och 80 talen istället för att tjata om springande arbetare.

Effektivisering på Dramaten.

Jag har en idé på hur man mer effektivt kan utnyttja skådespelarna på de stora institutionerna. Det är ju så att alla skådisar inte är i ”tjänst” jämt, en del av dem är ju upptagna av inläsning och repetitioner för kommande roller. Min tanke är att den här repetitionsgruppen är fri och tillgänglig på kvällarna och då kan arbeta i biljettluckan, garderoben och i andra serviceuppgifter. Vi kan här slå två flugor i en smäll, effektivt utnyttjande av personalresursen som kan läsa in sig på nya roller under föreställningen, samt skydd för dessa konstnärssjälar mot den stora faran…. nattlivet.

Skojade lite…. men läkare förväntas ju vara klinikchefer, så varför inte?

DNs absoluta trumfkort….

Karin Bojs har från en svag start gått till att bli en av söndagarnas absoluta höjdpunkter, jag minns inte riktigt vad det var jag inte gillade förut med vad det än var så är det glömt nu.

Denna söndag står Bojs för den sunda skepsis som gör att vetenskapssamhällets trovärdighet så stor, en vilja att resonerande analysera det som i övrig press blir braskande rubriker med snömos till brödtext. Bojs tar i sin krönika fram den eftertanke som övriga journalister, inklusive DNs, borde ha använt när de skrev om ”otrohetsgenen” som den blivit kallad. Just detta att hon oförblomerat påpekar att den egna tidningen gjort fel är en nivå på eftertanke som verkar vara bortrationaliserad på de flesta redaktioner. Karin Bojs påpekar just det egna ansvaret, ansvaret som vi alla har att informera oss, värdera och fundera över rimliga slutsatser och det känns som en mycket passande paralell till Hanne Kjöllers gästkrönika i DN Kultur som jag skriver om här.

I söndagens traditionella vetenskapsartikel tas en av alla dessa högteknologiska ”fixar” som i synnerhet manliga journalister är förtjusta i, det är lagring av koldioxid ena dagen och idag är det speglar mot solskenet och järn i vattnet samt svavel i atmosfären…. av någon anledning är många så otroligt intresserade av dessa high tech lösningar som tyvärr gör väldigt mycket för att dra intresset ifrån de mer jordnära livsstilsförändringarna. Bojs påpekar också detta i textens sista mening i ett citat ”Jag är mer oroad över att folk ska tro att sådan här global ingenjörskonst är botemedlet för jordens uppvärmning, så att vi kan hålla på och släppa ut mer och mer koldioxid.”

I dessa tider med krisande Saab och Volvo kan jag inte undgå att fundera på hur mycket bättre det varit för Saab och Volvo om vi för många år sedan behandlat dem som vi behandlat energisektorn i Sverige, då kanske saab och Volvo nu hade haft de förnuftiga bränslesnåla och miljösnälla fordon som de nu saknar.

Karin Bojs står för något unikt i svensk dagspress, Svenskan har kapitulerat med en vetenskapsredaktion som tror på att publicera historier om astrologi och gröna gubbar och kvällspressen är bara intresserad av rubriker och ”larm”, DN slår även de flesta svenska populärvetenskapliga tidskrifterna på fingrarna genom sitt undvikande av det publicerbart spektakulära.

Med tanke på en av kommentarerna, läs även detta.