Expressen ljuger.

Rubriken lyder, ”Här är felen som orsakade kraschen”…. onekligen en lockande rubrik. Den andra meningen i texten lyder ”Det finns ännu inget slutgiltigt svar” Frågan är om det är OK att ljuga på ena stället och tala sanning på det andra? Det vore trevligt om kollegorna i pressen la lite krut på att granska sina kollegor och kommentera deras självmotsägelser…..

Metod eller person.

Jag har i en kommentar på en annan blogg diskuterat forskningen och forskarnas trovärdighet angående klimatdiskussionen. Tyvärr verkar många anse att forskningsresultats trovärdighet vilar på den enskilda forskarens trovärdighet eller förmåga att sälja in sina resultat. Ofta är det tyvärr så när journalister utanför vetenskapsredaktioner, i SVDs fall även inom vetenskapsredaktionen, kommenterar vetenskaliga teorier och resultat.  Forskningsresultats trovärdighet är inte beroende på den som ”upptäcker” utan på de kollegor han har som gör allt för att finna missarna i teorierna, förbiseendena i experimenten och luckor i bevisen. Forskningsvärlden har den unika lyckan att den som blir din bäste vän är den som räddar dig från att lansera en dåligt underbyggd teori, konstruktiv kritik i sin bästa form av människor som repekterar arbetsmetoden. Vi hade inte för så hemskt många år sedan exemplet med kall fusion där medierna föll pladask för detta ”ymnighethorn” som öppnades framför dem, mainstreamjournalisterna tröttnade fort men tex publicservicetvs vetenskapsredaktion följde upp ämnet även när hypen dött ut med reportage ”hemma hos” forsknings institutioner som försökte återupprepa den kalla fusionen utan att lyckas. Mainstreamjournalisteken har troligtvis redan glömt att de föll i fällan…..

Nu verkar det som om jag dömer ut journalistiken helt, det gör jag inte men däremot den bedrövliga kåranda som finns där. Ibland kan man se två ledarredaktioner kritisera varandra men det beror ju på att de har betalt för att inta vissa synpunkter… Den allmänna journalistiken, ekonomijournalistiken och sporten är sorgligt ovilliga att visa sig oeniga…. det är som om jouralistikens egenmålade bild av riddaren i vit rustning skall krakelera om man påpekar varandras fel och brister. Lite mer av forskningens metod skulle vara trevlig att se, granska varandra istället för att följa varandra i hälarna.

”Gör det smärtsamt dyrt att välja en energislukande bil, oavsett bränsle!”

Lasse Swärd har skrivit en riktigt bra krönika i DN Motor den här helgen. Det är lite synd att hans insats ständigt förtas av reportage kring motorismens mörkare sidor ständigt och jämt fyller tidningen, vi har ett exempel här på bensin som hälls ut till ingen nytta alls och här ett överutnytjande av diesel som skribenten försöker få till att det är en rimlig förbrukning….. möjligtvis jämfört med Volvos och Scanias dragbilar då.

Ett litet PS, en blogg som aldrig blev av när det skedde. Förra helgen, lördagen, var det Mälaren runt då horder av mc människor befolkar kringlederna runt Mälaren. Personligen fick jag en känd strof från en sång i tankarna när de åkte förbi, ”Lätta ankar, lätta ankar…”, och kom att tänka på tändkulemotorns sång.

Eunucken i Haremet har talat.

”Sjukampsguldet blev till sand. Världsstjärnan har slocknat.”

Jag har tidigare kritiserat ledarskribenter för deras, ”jag vet minsann bäst men tänker inte vara med och bevisa det” attityd men nu har DNs sportkrönikör Esk slagit rekordet. I ärlighetens namn skall sägas at han inte är ensam om det men det är hans åsikter som smutsar ner min morgontidnings sidor. Den omnipotenta attityd som skribenten Esk visar i sina kommentarer om Klüfts längd och trestegssatsning får mig att undra varför han inte lämnar sin dammiga redaktörsstol och ger sig ut och sprider sina insikter bland svenska idrottare i stället för att gnälla på andra. Uppenbarligen anser Esk att om man borde gör som han anser att saker skall göras så blir gulden legio, själv tror jag att han är som eunucken i haremet och vet hur det går till men förmår intet.