Min hustru skriver om rekonstruktion av mödomshinnor, ett ingrepp som görs för att en kvinna skall kunna bevisa sin oskuld. Detta är ett ingrepp som enbart drabbar kvinnan när hon vill att den blivande maken skall känna sig trygg i förvissningenen om att han är den ende som besökt hennes grotta. Outgrundligt nog är den övervägande majoriteten av protesterande bland kommentarerna på hustruns blogg män…. jag finner det märkligt, som män bör vi angripa problemet i ”vår ände” och jobba med en attitydförändring hos män. Jag ställer absolut inte upp på att attitydproblemet är ett ”minoritetsproblem” i Sverige. Svenska män liksom de flesta män i världen när en önskan om att vara den förste och gärna ende, i motsats till kvinnor som främst brukar vara intresserade av att vara den sista.
Hela idén om att ett upphörande av att konstruera mödomshinnor skulle lösa problemet är så manligt teknokratiskt, tar vi bort symptomet så har vi löst problemet. De kvinnor som anser sig behöva blöda på den sorgligt överskattade brölloppsnatten kommer fortfarande att känna behovet och tvingas ta till andra lösningar. Grundrgeln hos de som förespråkar ett stopp för mödomshinnotillverkning verkar vara som en läkare med en patentmedicin, patienten blir frisk men att den dör på kuppen bekymrar dem föga.
”Men å andra sidan är det inte min uppgift som privatperson att komma med lösningar som valda politiker och experter säkerligen kan komma fram till”. Sålunda skrev någon som kommentar, jag är imponerad…. det är imponerande att någon lyckas friskriva sig från ansvar i den utsträckningen.
Beträffande Mats, vad tror du själv? På något sätt som skulle göra kvinnorna i fråga lyckligare ?
Dax att sluta i den här bloggen, men det kommer troligen ett nytt blogginlägg i frågan inom kort.
Till Robert, skälet till att behovet uppstår tror jag har att göra med att vi har en grupp som känner sig isolerad och oförstådd i Sverige. Kvinnorna som anser sig behöva en mödom sitter som i ett skruvstäd mellan två delar av den nutida svenska kulturen. Vad vi måste göra är att få såväl flickor såsom de som flickorna konstruerar en mödom för att känna sig hemtama i vårt samhälle. Svårt men den enda vägen….
Till Mats, historiskt sett har inte oskuldsbehovet konfronterats med fria preventivmedel och ett samhälle där den sociala kontrollen är så svag som nu. Det har gjort behovet hos flickorna att visa sig ”dygdiga” desto större eftersom en kvinna i det svenska samhället förväntas ha sin sexualdebut långt innan giftermålet.
PeoWagstrom's Weblog 
Undrar varför det i stort sett bara är killar som tycker att jag är fel ute?
De läser för övrigt mitt inlägg som fan läser bibeln.
Hur hade ”samhället” hanterat problemet om operationsmöjligheten rent tekniskt inte funnits?
Hej Peo.
”som män bör vi angripa problemet i “vår ände” och jobba med en attitydförändring hos män.”
Som jag skrev till din hustru är det ganska svårt att bearbeta attityden hos de ”män” som har just denna attityden eftersom vi män som har lite självrespekt undviker att umgås med dessa ”män”.
”Hela idén om att ett upphörande av att konstruera mödomshinnor skulle lösa problemet är så manligt teknokratiskt, tar vi bort symptomet så har vi löst problemet.”
Givetvis löser man inte ett problem med att ta bort symptomet. Men det är inte heller rätt att operera en tjej så att hon kan slussas in i ett förhållande av förtryck. Jag tycker att man borde kunna erbjuda dessa tjejerna någon form av skyddad identitet istället. Det är en lösning, säkerligen inte den bästa och absolut inte en långsiktig lösning. Men å andra sidan är det inte min uppgift som privatperson att komma med lösningar som valda politiker och experter säkerligen kan komma fram till.
”Outgrundligt nog är den övervägande majoriteten av protesterande bland kommentarerna på hustruns blogg män”
Jag som man tycker givetvis synd om dessa tjejer som känner att de är tvungna att operera sig för att inte bli förtryckta i sitt äktenskap. Och eftersom jag anser att det är oerhört kortsiktig lösning för individen så är det klart att jag protesterar.
”Jag ställer absolut inte upp på att attitydproblemet är ett “minoritetsproblem” i Sverige. Svenska män liksom de flesta män i världen när en önskan om att vara den förste och gärna ende”
Jag vill gärna påstå att vi har nått väldigt långt med de här frågorna i Sverige. Att vilja eller ens tro att man ska vara den förste är ganska naivt. Det är alla i min umgängeskrets överens om. Givetvis finns det svenskar som också vill och hoppas på att vara den förste och ende. Men jag vill ändå påstå att det är vanligare i ”hederskulturer”.
Mvh
Robert
Frågar Du mig om ett förslag till lösning så har jag inget. Jag ställer bara frågan: i århundranden har giftermål ingåtts med oskyldiga oskulder som ändå inte blött för att de kanske inte hade någon hinna att tala om, kanske för att skadan uteblev eller vad som helst. Har vi läst i historien om något som borde liknat en masstening? Nej, givetvis inte. Därför ställer jag frågan, hur har alla dessa osyldiga oskulder OCH deras män löst problematiken genom alla dessa århundranden? Genom att rispa handen?
Jag menar – problemet är ju ingalunda något nytt som har uppkommit plötsligt genom att läkarvetenskapen lärt sig ”konstruera” något som vi just får lära oss inte finns!
Vad jag således menar – om enskilda nygifta lyckats lösa denna problematik i århundranden utan stening och offentliga handhuggningar, varför skulle det inte gå nu bara för att operationstekniken finns? Alltså vad gjorde man bara för några år sedan? Operationstekniken är ju inte direkt lastgammal.
Hej Peo.
”det är imponerande att någon lyckas friskriva sig från ansvar i den utsträckningen.”
Vad jag menade var att jag friskriver mig på grund av den anledningen att jag inte är expert på ämnet och kan därför inte komma med en optimal lösning.
Man friskriver sig lika mycket när man säger att det är okej att tjejer opererar in en ny mödomshinna så att de inte ska bli förtryckta.
Men eftersom du verkar anse att du inte ”friskriver” dig så undrar jag: Vilken lösning sitter du inne med?
Mvh
Robert
Håller helt med om att detta inte är en helt enkel fråga. Men problematiken finns ju egentligen inte hos tjejerna som vill opereras utan hos männen omkring dem och det problemet måste vårt samhälle angripa direkt. Läs vad Eva-Lena så klokt skrivit på Margit Urtegårds blogg (http://margiturtegard.blogspot.com/) under inlägget om Nyamko Sabuni.