Nu när det har gått ett tag och fotbolls EM är gott och väl över kan det vara dax att ge redaktör Esk i DN rött kort för något som han hasplade ur sig då.
”Det jobbiga är grundfelet. Men Tom Prahl sade befriande klarsynt i fredagens DN:
”Grunden till detta läggs i tio-tolvårsåldern. Därför handlar det om att förbättra ungdomsträningen. Tittar man på öststaterna och länder som Holland och Frankrike, så är ungdomsträningen seriösare och hårdare där.”
Svensk fotboll sägs ha världens längsta försäsongsträning men ändå ser man aldrig ett svenskt lag knäcka en utländsk motståndare för att man orkar mer.
När spelarna är vuxna är det för sent. Därför är behovet av tuffare träning störst bland yngre tonåringar. Det är där de jobbiga, slitsamma vanorna måste få fotfäste.”
Sverige har något så ovanligt som en rejält bred bas i ungdomsledet, dvs det är betydligt fler om tycker det är kul att spela fotboll, handboll, basket och andra icke materialkrävande sporter, än det är såna som är bra. Det här är bra, det här är viktigt och all form av fakirträning i ungdomen kommer att minska antalet som tycker det är kul att spela. Problemet med svensk ungdomsidrott är snarare att ledare är för ambitiösa än oambitösa och inget svenskt landslags mästerskapsresultat är värt att minska det antal ungdomar som tycker det är kul leka med bollen.
För övrigt, ungdomsträningen i Brasilien… hur ser den ut ? Mer beachfotboll tack.
PeoWagstrom's Weblog 