San Fermin

Det här fenomenet med människor som springer framför tjurar har jag en tvehågsen inställning till. Uppenbarligen är det synd om tjurarna som hetsas och skräms för att extremt korkade människor vill visa sig på styva linan utan att behöva besvära sig med hjärnverksamhet, å andra sidan så dör väl en och annan och kanske nån blir kastrerad och det innebär ju några olämpliga föräldrar mindre i världen.

Ja, värden är inte en svartvit plats… det mesta kan ses på olika sätt men att bege sig ner dit för att få en edrenalinrusning borde i sig vara en varningssigal och leda till ett samtal med närmsta psykjour.

Kors i taket….

Ibland, dock ytterst sällan, blir jag positivt överraskad av en sportjournalist som när Sune Sylvén ger hela idrottspöbeln ett dödande skott i hjärtat. På ett fantastiskt enkelt sätt avlöjar han vad allt så kallat sportälskande, smatalet vid fikabordet och sportjournalisten går ut på… GNÄLL!!! Inget gör en supporter så glad som när han får förklara precis hur det borde ha gjorts, aldrig blir en sportjournalist så spirituell som när den får sänka ett lag, en spelare eller en ledare.

Tack Sune, det är skönt att veta att jag inte är ensam i att ha genomskådat den så kallade glädjen i att beskåda idrott…..

Undra om…

….inte en av dessa, eller båda, har en viss grundinställning till Maud Olofsson? Presentationen av tantens uppträdande är, skall vi säga, skiljaktig…. Dn version ett; Maud Olofsson blir, bokstavligen, rörd till tårar av sitt eget tal om klimatet. Det är nästan värre än att skratta åt sina egna skämt. DN versin två; Hon började tala innan utsatt tid, Maud Olofsson. Den samlade presskåren är, naturligtvis, i chock. Talet är fluffigt. Det talas om värderingar och drömmar. Om små barn som vill bli delfindressörer. Små barn vet förstås ingenting om a-kasseavgifter. Nå. Kanske är eftersnacket mer bloggbart. Eskilstuna Kurirens version; Är lång men sammanfattas med, ”Nej, Olofsson fick till det idag, inget snack om saken.” Det är väl tur att de två skribenterna AV och AL inte är på samma redaktion längre, det hade blivit fasligt svårt att få ihop de två verklighetsbeskrivningarna…..

PS. DN har även ett nummer tre som inte heller är så munter för Maud….

EN förklring till oenigheten är att E-kuriren inte ens är riktigt säker på när talet hölls, ”Igår var hon i form och talskrivarna hade gjort ett gott jobb. Olofsson talade levande om företagandets roll för människors frihet.” Står det i textmassan men slutsatsen sas som sagt… ”Nej, Olofsson fick till det idag, inget snack om saken.”

DS.

Den goda hustrun…..

….har en blogg på wordpress. Den goda hustrun är som man kan se efter en titt inte så god men det är inte det som det skall handla om här, hennes liv och leverne tar jag med henne om jag vill och tänker inte prata om henne här. Det jag tycker är intressant är att hon väldigt ofta finns med bland ”dagens heta bloggar”, jag undrar varför ? Är det en kittlande att läsa om någon som gör det du inte vågar, är det igenkännandets glädje eftersom det är dig själv du ser eller är det bara glädjen att få dig att känna dig som en så mycket bättre människa ?

Jag har alltid undrat vad som får människor att gotta sig åt andras liv……

Jag fick den mycket berättigade frågan av hustrun själv, varför jag läst, första gången blev jag nyfiken av rubriken, andra gången skrev jag en kommentar/fråga, sen kollade jag svaret, skrev två påståenden/frågor och sen slutade jag läsa. Senast jag var på plats är när min sista kommentar är postad. Så frågan är varför jag inte återkommer dit, jag har inget bestämt svar men det är nog en kombination av att det påminner mig om mina egna svagheter, motvillig avundsjuka på att det finns människor som klarar av att bortse från andras reaktioner och tredje persons framtid samt att jag tyckte att många av de som kommenterade var riktiga äckel. Mycket av svaret kan finnas i min ”jesusblogg” antagligen.