Jag, profet i lydnad för Jesus…?

Ibland får jag reaktioner på sådant jag skriver som jag inte förstår. Jag skrev en kommentar i Margit Urtegårds blogg angående hennes och Alex Voronovs mellanhavanden. Någon som kallar sig Maria Magdalena skrev i en kommentar så här, ”Peo Wågström följer vår diskussion som en profet i lydnad för Jesus Kristus”, och jag fattade inte ett dugg 😉 Jag skrev en kommentar och undrade om någon förstod vad det innebar och Maria M upplyste mig villigt. Jag föreslår att ni tar en titt och läser förklaringen, den är onekligen en smekning av mitt ego men jag är ändå lite bekymrad.  Jag har lite svårt att acceptera att min ateism skulle innebära att jag anser att Gud är en del av mig när jag i själva verket anser att gud som begrepp är själva problemet, det finns jag och andra människor och en ofantlig mängd andra varelser i vår värld och där finns ingen plats för gudar. Jag anser att det finns ett stort problem att som Alex Voronov blanda in sin Gud i ett resonemang utanför den egna församlingen eftersom det visar att man ställer sig på en annan nivå än den man förhoppningsvis vill kommunicera med. Gud har en tendens att göra åsikter ännu mer låsta än ideologier och svensk blockpolitik vilket gör att åtminstone jag ser ett berg av dogmer framför mig när jag försöker kommunicera med gudstroende. Jag erkänner villigt att det finns gudstroende som är mycket frisinnade men tyvärr har de en tendens att tillhöra samfund och de flesta samfund är tyvärr inte alls så liberala i tanken som stora delar av den svenska kyrkan, tvärtom har samfund ett behov att demonstrera sin särat från ”de andra” för att överhuvudtaget ha ett existensberättigande. Synen på religionen är en av mina grundskäl till varför jag aldrig kommer att kunna sympatisera med traditionella borgliga partier eller för den del fosterlandstramsande ”patrioter”.

Jag kan känna en viss sympati för Jesusfiguren, därav ego smekningen, men det kan jag också känna för Buddha, Muhammed, Israelitiska profeter och Hinduismen vise män men jag är också som historieintresserad medveten om att bilden vi fått av dessa människor är medvetet förskönad över årtusenden och mycket av deras mänskliga svagheter har slipats bort och förs bara fram av deras fiender i demoniserad form. Om jag finge välja någon att likna så är det den grekiska filosofen Socrates men även han har med tiden givetvis förvrängts och ingen människa kan i dagens samhälle uppnå den roll som han hade i det gamla Aten.

Jag är själv mycket medveten om att jag varken är Jesus eller Socrates i deras idylliserade form men jag försöker att varje dag ifrågasätta mig själv och mitt liv, det är alldeles för lätt att ta saker för givna och ta ställning på ren rutin. Jag inser också att jag är i en fantastiskt gynnad situation jämfört med många andra som skriver och tycker. Alex Voronov är anställd för att ha en viss typ av åsikter, min hustru kan inte säga allt hon vet i alla frågor på grund av sina förtroendeuppdrag då det kan vara både olagligt och oetiskt, jag har faktiskt bara mitt eget samvete att tänka på.  Vad jag dock har väldigt svårt att förstå är varför min hustru, eller Urtegård eller Grönblad eller för den del Alf Karlman skall kunna få hånas i tidningen av ”vanligt folk” medan ifrågasättande av tidningsmedarbetares skriverier och oberoende skall resultera i refusering, uppringningar, straffande SMS, eller beklaganden på andras skriverier och påståenden om kampanjer mot journalister?

Jag är själv långtifrån perfekt, jag har gjort många saker i livet som jag skäms för i efterhand och som jag mer än gärna skulle lämna ut här om det inte skulle göra människor som inte gjort mig något ont mycket ledsna. Förhoppningsvis har jag dock lärt mig något och de senaste fem åren kan jag inte påminna mig ha gjort något som jag utifrån min egen moral kan klandra eller skadat någon person, ens i tredje led. Låt oss vara uppriktiga mot oss själva och inse att vi, de flesta av oss, inte gärna skadar någon öga mot öga men gladeligen kan tänka oss att göra saker som kanske inte direkt skadar tredje person men eftersom vi själva aldrig kommer att drabbas av en upptäckt inte bekymrar oss specielt mycket om resultatet för den tredje parten. Det kan vara allt från att bidra till prisökningen på olja genom att tycka att man är värd den där bilen som drar 1,5 liter milen även om det innebär att människor i tredjevärlden inte längre har råd att köpa bränsle till sina jordbruksmaskiner. Det kan också vara att köpa den där misstänkt billiga prylen på blocket eller på loppmarknaden även om vi har på känn att det är stöldgods. Det kan vara att flirta med någon annans fru utan att tänka på vad resultatet blir för den make eller de barn som hon har hemma om man lyckas med sitt uppsåt.  Det är så väldigt enkelt att vara en ”god människa” inför sina vänner och de som känner dig men det är inte det som är problemet i världen, det är bristen på omtanke om de som kan drabbas i tredje led.

Jag anser att ingen av världens religioner hunnit längre än till ”din nästa” och det är samma sak med den liberalism som Alex Voronovs ledarsida står för, i dagens DN visar Niklas Ekdal med deklarationen om mänskliga rättigheter hur hopplöst svårt det är att få till en ”ram” för handlande att hålla sig till. Enligt Ekdals tolkning kan skatteuttag vara ett brott mot mänskliga rättigheter, visst, men då får han också tala om var gränsen går… det finns de som anser att 1% är för mycket och andra som anser att 70% är för lite.

Vad vi, anser jag, måste göra är att ständigt ifrågasätta vårt eget handlande i första hand. Inse att vi lever på en fantastiskt gynnad plats i världen, medge att det vanligaste klagomålet är att vi inte får tillräckligr mycket pengar kvar när vi köpt mat, betalat boende och köpt kläder… de flesta i världen skulle uppskatta att få klaga på det. Missförtå mig rätt nu, det finns människor i Sverige som inte har det bra men det finns också mer hjälp att få än på de flesta håll i världen. Vi har vårdköer, köer som till stor del beror på att vi har en ofantligt fin sjukvård tillgänglig för alla. Vi kanske skall fundera på vårt eget ansvar för köerna när vi ringer doktorn första dagen på förkylningen och vill ha lindring och bot.

Vårt samhälle är vårt ansvar, inte bara beroende på hur vi röstar och klagar utan även på hur vi agerar med tanke på de som vi inte känner.

Det här blev en lång lång historia…. om du orkat  lläsa hit skall du ha beröm men att bli kallad Jesu profet var tungt att bära och krävde en hel del ord. Ursäkta om det är spretigt och oorganiserat, jag är varken skribent eller naturligt begåvad med orden.

Lev väl, inte bara för egen del utan även för andras.

/PeO