I grannkommunen Strängnäs har Strängnäs Tidnings Politiska Redaktör åkallat guds straff via SMS över en lokalpolitiker som vågat ifrågasätta redaktörens informations hegemoni. Upprörda kommentarer har utbytts på bloggforum och redaktörens chef har förklarat sig ha fullt förtroende för sin underlydande. Redaktören själv har försökt hävda sin oförmåga att försvara sig, han har en moralisk tystnadsplikt påstår han och skyller mycket av ilskan som riktas mot honom på oförstående för hans kulturella bakgrund. Redaktören hävdar att nedkallandet av Guds dom är ett sätt att utrycka sig grundat i hans kulturella och personliga närhet till det andliga. Det må vara hur det vill med Gudatroendet, som förhärdad ateist skulle jag mest le åt ”domen” men tidpunkten, runt midnatt, att meddela sin gudstro kan ses som något ogenomtänkt. Även jag har fått SMS på tokiga tider, av helt oskyldig karaktär, som dock har gjort mina anhöriga mer eller mindre ledsna eller rent ut sagt ursinniga på avsändaren i högre grad men till viss del även på mig som med viss rätt ses som medskyldig.
Nu skall jag dock inte uppehålla mig så mycket vid SMSet och den konflikt som råder mellan den politiska redaktionen på Strängnäs Tidning och lokalpolitikern i Strängnäs. Jag tänkte istället passa på att nämna något till de publicister som stridit så för att vi skall få se de så kallade muhammedkarikatyrerna, en strid med flera dödsoffer… givetvis inte här eller i Danmark där det hela startade utan bland oskyldiga pakistanier.
Sätt dessa två stycken ovan i samband med varandra, betänk att den Politiska Redaktören ser sig själv som en modern människa med klara ideer om hur det moderna samället skall se ut och hur viktigt det fria ordet är, även till kostnad av pakistanska liv. Sätt det i relation till hur redaktören reagerar på strängnäspolitikerns text och jämför hur pass utmanande den kan vara mot en välutbildad människa i den bästa av världar sett i relation till hur utmanande ett hån av Muhammed och Islam är mot människor som lever ett liv där Muhammed, Allahs profet ,står för en mycket stor del av det hopp och mening med deras liv.
Vi kanske kan lära oss en del av den här historien lite till mans. Strängnäs Tidning kan lära sig av bloggvärlden att man faktiskt kan publicera stöd för sin meningsmotståndare uttalat av dennes kollegor. Den Politiske Redaktören kan lära sig att alla människor har punkter och tillfällen då ett illa valt tilltal får det att brista och hur många politiker och tjänstemän har det vecka efter vecka i offentligheten. Kanske borde även den så kallade ledarbloggen ha en kommentarsfunktion precis som vi andra bloggare har. Vi bloggare kan lära oss att vi har en viss makt över andra människor och att vi får använda samma varsamhet som publicister bör göra när vi lämnar ut människor. Vad vi alla kan lära oss är att har man en gång hamnat i debatten som objekt är det lämpligt att hålla tyst och vänta, ty som Kerstin Dellert sa kan man inte ”tvätta sig ren i trycksvärta” och det är inte enklare på nätet även om vi där alla har yttranderätt.
PeoWagstrom's Weblog 