Peter Wolodarski i exil…

Peter Wolodarski lämnar DNs ledarsida i september när han blir Harvardstipendiat, det är nog tur för både DN och Peter att han får en dos amerikansk mentalitet itutad sig. Jag har på senare tid noterat att redaktören blivit ovanligt klarsynt i sina kommentarer både angående lokal Eskilstuna politik och rikspolitik. Sålunda bör även Eskilstuna Kuriren vara tacksam över exilen i USA, det ser illa ut när rikspress är mer insatt och analytisk än de lokala förmågorna. I DNs lilla stick om Wolodarskis resa i västerled ser jag också skälet till redaktörens lyft på sistone, han har blivit förälder och det brukar i allmänhet gör människor bättre och mer medkännande samt mindre fixerade vid sina teoretiskt skapade idéer om samhället. Det är en sedelärande historia av stora mått att försöka baxa in ett barn i samhällsgemenskapens olika krav på ansvar och hänsyn  baserat på en icke jämställd och orättvise orienterad livssyn.

Helgondyrkan

Anders Sundström träffar idag klockrent i solarplexus på den svenska mannen…. avgudadyrkaren jag skall inte förneka att kvinnorna tyvärr blir alltmer lika männen på det här området men än så länge är det något som mitt kön får stå vid skampålen för. Det är en fröjd att läsa hur han pulveriserar möjligheten att komma undan med att bilen är nyttig, med tanke på hur människor gnäller över att betala skatt är det märkligt hur villiga vi verkar vara att hälla mynt i det svarta hål som kallas bil och inte sällan en betydligt dyrare och större bil än vad som motiveras av transportbehovet. Jag verkar själv som supportspecialist och det fungerar alldeles utmärkt att ta tunnelbana och tåg till kundbesöken och är man verksam i Stockholm utan att behöva ha med sig verktygslåda och reservdelar finns knappast skäl att åka bil…. Det vore dock klädsamt om DN i allmänhet och DN Motor i synnerhet hade den här texten i åtanke när de skriver om de stackars bilsterna…

Karin Bojs

Karin Bojs visar återigen uppmärksamhet för miljöfrågorna, jag gillar det och önskar att hon släpptes in i DN Motor då och då. Hon påpekar utan att ursäkta sig att det är vi själva som är de som måste åtgärda våra liv för att förändra något. Karin kommer garanterat få en massa ovett för att hon vågar jämföra våra öppna landskap med Polens miljöeffekter, jag gillar också här henne. Sverige är världens bästa land men för varje gång som borglighetens vurm för nationaldagar, litterära kanon och annat trams firar triumfer ju mer lyckas de avleda politiken från vad den egentligen skall syssla med. Vi med en mer humanistisk filosofisk livssyn inser att ett lands värde och kvalitet beror på att politiken ägnas åt att förbättra samhället istället för att glorifiera dess symboler. Borgligheten hade länge muttrat över första maj och frånvaron av en nationaldag, nu har vi båda och vad ser vi…. en helg då vi viftar med flaggor utan att ta upp väsentligheter i samhället och en demonstrationsdag där tågande människor tar upp problem och fenomen i samhället med mål att förändra världen. Borgligheten är nog nöjd med sin helg, bröd och skådespel har alltid varit ett medel att kontrollera ”massorna” med. 2010 får vi se till att få en regering som vill förbättra landet igen, inte en regering som vill att högavlönade skall få mer kvar av lönen….

Barbro Hedvall

Barbro Hedvall skriver idag om Carl Bildt under rubriken ”Lomhörda” i DN. Jag har tidigare på min blogg konstaterat en del mindre smickrande egenskaper hos moderater i allmänhet och Bildt i synnerhet men nu förstår jag ju… Carl Bildt tog inte bara sin förra svärfars dotter, titel och jobbiga attityd i arv…. han ärvde även Bohmans lomhördhet, dokumenterad av Calle B i ett radioprogram där han beklagade sig över Göstas skränande radio.

Niklas Frykman….

….gillar censur, dock den omvända varianten känd från Kina där alla lästa Maos lilla röda. Av en outgrundlig anledning anser han att Israels idé om att alla skall läsa Selma Lagerlöfs bok om en liten grabb som flög på en gås över landet måste införas även i Eskilstuna. Niklas Frykmans besatthet vid att svensken skall inneha en gemensam litterär bakgrund finner jag mycket märklig, framför allt undrar jag varför det är så viktigt för honom att han och jag skall ha samma litterära bagage? För det är väl inte så illa att Frykman mest vill uppfostra de som inte är på ”vår nivå” och helst av allt vill knuffa in de som inte läser något annat skall formas av en borglig litterär tradition…..

DN har idag en utmärkt artikel om öppna landskap som ger ett utmärkt exempel på problemet med den borgeliga idén om att man kan skapa en sund och riktig konsensuskultur genom bokläsning. ”Man kan undra varför Sveriges riksdag vurmar så för kalhuggna, öppna landskap. En förklaring är att riksdagsledamöterna har fått sin idealbild av naturen präglad av Astrid Lindgrens barnböcker. Om naturen hade haft sin gång skulle södra Sveriges stränder domineras av lövskogar och våtmarker. Det hade varit mycket bättre för Östersjön.” Om Frykman lyfter blicken från texten, ser sig omkring och noterar verkligheten en stund så ser han nog att den litteratur som skulle ingå i ett kanon garanterat kommer att porträttera en helt annan värld än den vi lever i nu. Niklas Frykman har inte tagit hänsyn till det lilla problem att de böcker som uppnår kanonstatus dels måste vara gamla nog att ha blivit okontroversiella och dessutom utslätade nog för att passa en majoritet av tyckarna…. ett bra sätt att undvika samhälls och mänsklighetskritiska tankar.