Dagens i-landsproblem

Fru Ribbing har upplyst en stackars frågande medmänniska i ännu en väsentlig fråga…. vad är det för människor som inte kan ta beslut själva ? Hur gör de när de skall rösta i valen, frågar de Ribbing då med ?

Samhällshyckleriet…

….personifierat är den manlige sexmissbrukaren som gråter ut i TV, vi ser den manlige hjälten som satt på hundratals brudar och ändå är mjuk och kan gråta i sin desperation.

Alldeles för många av oss vill vara i hans roll innan han kom till insikt för att vår värld skall vara sund.

I krig försvinner vettet…

Under beredskapstiden i Sverige under andra världskriget skickades det ut en skrift till svenskar formulerad av en biskop… där stod ”sperman absoberas av kroppen igen och blir en sorts energi för hjärnan” avhållsamhet alltså. Jojo… jag undrar om karln ifråga har sett en kåt karl, då finns ju inte en hjärncell intakt….. ingen sperma absorbtion där inte.

Leif GW Persson…

….har sagt upp sig från Rikspolisstyrelsen, om jag vore GW skulle jag sagt upp mig från ”Efterlyst” i stället. Det kanske är för lönsamt att skrämma oinsatta TV3 tittare jämfört med att försöka få sin vilja fram gentemot andra som har kunskaper i ämnet brott och straff.

Bloggare förenen eder.

Lotta Grönblad skriver på sin blogg och hänvisar till min hustrus sida. Det känns bra att människor kan finna stöd i texterna på nätet, jag blir alltmer nöjd med mitt lilla utbrott tidigare idag.

Sverigebilden i utländsk media.

Jag är en documentaryjunkie…. Discoverys kanaler, National Geographic och Kunskapskanalen. Inte nog med att jag lär mig en massa trevliga saker och växer vidare som människa jag får också min positiva inställning till vårt land bekräftad. Kevin McCloud, en arkitekt, som jag brukar se på Discovery Travel and Living tar alltid en sväng upp till Sverige för att visa hur man bygger ordentliga hus med isolering värd namnet och det värmer själen att våra allt som oftast utskällda byggnormer får beröm. Idag såg jag på Planet Mechanics på NG, från London där man ville bygga en miljövänligare bil till en organisation som planterar träd. Sagt och gjort, grabbarna börjar med en gengasbil utrustade med en svensk ritning och de smäller ihop en Toyota Pick-up med ett gengasaggregat problemet är bara att de inte kan starta den…. Vad gör de då, ringer Sverige förståss och tar hjälp av Johan som raskt ser till att få igång deras bil och ger lite körtips. De engelska farbröderna var glada som små barn med sin första godispåse när det fått den svenska assistansen.

Vi är bra i Sverige, världens bästa land. Jag gillar att folk vill flytta hit.

Hjältar finns, även i USA.

DN redovisar idag hur den amerikanska kongressen fick tillfälle att bekanta sig med verkligheten för de människor som skickats till USA av en tanklös president i ett tillfälle då landet var förlamat av skräck. Dessutom visar artikeln på att det inte enbart är de förväntade människorna som protesterar mot landets aggerande i Irak. Därmot verkar det som om högre befäl i USA fortsätter i gammal god stil och försöker försköna verkligheten och tvingar sina underordnade att till personlig risk och ordertrots vittna om hur verkligheten är.

Jag är glad att barn i den riktiga svenska skolan, den kommunala, lär sig att ifrågasätta sk auktoriteter.

Myror och människor

Den här bloggen skall handla om när min fru utsattes för spott och spe senast, men inte om henne för hon tål det utan om hennes medresenärer.

Eskilstuna Energi och Miljös styrelse och delar av ledningsgruppen reste alltså på en arbetsresa till Bryssel, något som Eskilstuna Kurirens webbupplaga rubricerade som ”Studieresa till Bryssel ett dyrt kalas”. Artikens innehåll kan vi därefter lämna därhän eftersom stenen nu var kastad, dessutom skrevs inte hela artikeln ut på kurirens hemsida utan bara en så kallad ”teaser”. ”Nyheten” publicerades också på sr.se där det felaktigt påstods att det var skattepengar som betalade resan. Nog om mediernas märkliga vinklingar.

Nu skall vi ta en titt på kommentarerna som skrevs på ekuriren.se eller skall vi kalla det för vad det är? Där vräker folk på, öser galla över min fru men det kan vi leva med men de övriga i sällskapet skall inte behöva ta sånt här. I styrelsen sitter människor som har nominerats, valts och fått förtroenden av betydligt fler människor än det lilla antal människor som skriver kommentarer i tidningen. Dessa människor, och då skall vi framför allt minnas de moderata, centerpartistiska, folkpartistiska och miljöpartiets representanter, har i alla år suttit i opposition och jobbat i uppförsbacka men ställer värdigt upp i demokratins vardagsslit då skall de vid min själ inte behöva höra sånt kvalificerat dyngsnack som ekuriren släpper fram i sina kommentarer. En lojal demokratiarbetare nominerad av sitt parti för en otacksam opositionsroll skall inte när man förkovrar sig och utbildar sig för att tjäna samhället bättre behöva stå ut med påhopp och rena osanningar som skrivs. Till råga på allt ringer en journalist och frågar min fru om resan skall ställas in på grund av den stora oppositionen mot den, kom igen nu… det minsta partiets representant i styrelsen har tiofallt fler bakom sig än de kommentatorer somtidningen släppte fram.

Skämas bör ni göra, rubriksättare, kommentatorer och tysta journalister som tillåter detta demokratiförakt frodas och gödslas av er för det här är inte politikerförakt det är ett osunt prickskytte på vårt samhälles demokratiska grovarbetare.

Föreningsliv och individualism.

Det brukar av och till, gärna från borgligt håll hävdas att föreningsrörelsen är död och solidariteten är ute. Idag såg jag exemplet på hur fel de har. Idag flyttade vi ölföreningens pinaler från det lilla huset på Kyrkogatan till den nya stora lokalen i gamla vapenmuséet, jag och hustrun jobbad förövrigt i lilla huset även i går som bartenders för sista gången i lilla lokalen, nästa gång är det invigningen som gäller för oss. Vad vi såg idag var vardagssolidaritet och föreningsliv i sin praktfullaste form, var och en verkade efter förmåga och kunnande och det gick raskt fram. En stor mängd människor som jobbar för en gemensam sak kan i en fantastisk fart uträtta vad som skulle kostat föreningen en förmögenhet i anlitad flytthjälp. Paralellt med flyttandet fortgick byggandet, kaklandet, möblerandet och fixandet och donandet i de nya lokalerna. Vi har snickare, svetskunniga, kakelsättare, målare alla lika fulla av arbetetsglädje som vi som bara bär saker. Föreningsliv, solidaritet och samarbete då behövs inte ens arbetsledning eftersom alla vet vad som skall göras och hugger i där de förmår. Den här föreningen står för något fint, samarbetsanda och det är vad en viss krönikör än tycker ett gott föredöme.