SVD har i dag en artikel med rubriken ”Gallfeberkonsten” i sin nätupplaga, vitsigt tycker jag och då börjar hjärnan en utflykt i historien om offentlig konst. Som vanligt, frestas jag säga, är det människan som är gallfebret snarare än konsten sett ur min betraktningsvinkel. Den så kallade ”gallfeberkonsten” är något så provocerande som annorlunda, dvs samma problem som invandrare har i samhällen. Rädslan, eller oviljan, att ta till sig nya annorlunda saker är något nedärvt i våra samhällen som säkert var till stor nytta på den tiden som det saknades samhällsstrukturer och den egna gruppen var tryggheten och alla förändringar inom den var potentiellt farliga. I dagens värld sitter nog den där genen kvar men känner sig sysslolös och tar de tillfällen den har att sticka fram sitt fula tryne. Tacksamt mål, bland annat i Eskilstuna, är all form av förändring av den offentliga miljön. På senare tid har vi i vår kommun drabbats av ”kyrkokramare” som med några hundra underskrifter fick lokaltidningen att tala om en opinionsstorm när det skulle byggas bostadshus i närheten av kyrkan…. Bostadshusen i sig var inget problem men de skulle ju bli HÖGRE än kyrktornen, jag säger då det…. och så kallar man muslimer som vill ha ett bönehus för potentiella fundamentalister, jag trodde att kyrkan som stadens mittpunkt och siktmärke var något vi lämnade för minst 50 år sedan. Så har vi Nybroplansrondellen med sin fontän som var både ful och fel och så vidare…. själv hade jag ingen större intresse i frågan mer än att det var skönt att bli av med trafikljusen men efter ett antal månader och några hundra passeringar börjar jag upptäcka saker…. delar jag inte sett, ansikten, båten, loket osv… precis som man vill ha det, ett verk som växer in i medvetandet. Nu med några år på nacken tror jag att verket smält in i allas esklistunabild.
Märkligt är det, märkligt att så mänga människor världen över vill ha monument som ser gammalmodiga ut redan från början. Jag undrar om dessa människor tror att alla de monument som överlevt sedan svunna tider omedelbart älskades av omgivningen ? Jag vet att det inte hade någon betydelse på den tiden, då bestämde den som bestämde punkt slut… hur tror ni annars man kunde bygga Viktor Emanuel monumentet i Rom genom att schakta bort befintliga byggnader och arkeologi för att bygga en gräddtårta i sten med marsipanfigurer av brons på, kompletterat med en gigantisk bordslöpare i form av en aveny av asfalt. Ännu lägre bak i tiden har vi Foro Romano som sannolikt innebar att man förflyttade ett för den tiden stort antal egnahemsägare för att bygga vad vi med moderna ögon ser som ett fantastiskt vackert stadsområde men vad tror ni de som bodde där tyckte?
Jag gillar debatt, jag gillar att kritisera och demokrati är bra men har vi nu valt folk till uppdrag skall de väl få utöva sina ämbeten och konst skapad enligt den allmänna uppfattningen om god konst kan vi med säkerhet omedelbart placera i garderoben där den med tiden ändå kommer att hamna. Konstnärer skall verka fritt, jag tycker att konst skall beröra och ett ljummet ”snyggt” berör ingen. Skulle vi låta den normen gälla skulle vi snart ha demokratins svar på Leninstatyer, Hitlerbyster och annat självförhärligande skräp stående på varje torg i landet. Det räcker nu, våra städer är redan nu fyllda med nationalromantik, gamla hus som inte får rivas samt myter om platser så det räcker.
Slutligen, i Eskilstuna har vi på senare tid drabbats av en helt absurd situation vad gäller stadens träd. Helt plötsligt har bägge lokalblaskorna valt att bli språkrör för de som ser ett nedhugget träd som något fullständigt oacceptebelt, även om det är trädgårdsmästaren som vill gallra, plantera nytt eller helt enkelt ta ner träd som börjat bli till åren och ur form. Tar mig för pannan…. på fullt allvar skrevs det om detta som om det vore demokratiförakt att fälla träden, jag menar… vi har demokratiskt valt människor att ta ansvar för vårt samhälle låt de då göra det och gillas det inte så rösta bort dem då.
PeoWagstrom's Weblog 