Enkönade äktenskap

Sara Karlsson skriver lite om det gifta par som när de kommer till Sverige inte längre är gifta. Onekligen kan kollisioner mellan svensk och utländsk lag bli knepig men vad tycker ni om detta då.

Det finns en man som är gift med en kvinna, de har barn tillsammans. Mannen eller kvinna i förhållandet bestämmer sig för att äntligen ta steget och befria sig från sin kroppsliga konstitution eftersom han eller hon är en transsexuell och efter ett antal kriser i livet äntligen tar steget och byter kön. Partnern är införstådd i det hela och så också barnen och allting genomförs i samförstånd men vad händer då tror ni ? Jo äktenskapet annuleras…… två intellekt som valt att leva tillsammans blir nu enligt lagen inte längre ett gift par.

Det kan invändas att det hela är hypotetiskt men medge att situationen är märklig, två hjärnors samliv är inte accepterat eftersom kropparna inte ser ut som vi önskar. Vi får hoppas att lagändringen kommer snart.

Livet är underbart.

Livet är underbart är en italiensk film men också ett sätt att leva. Det går att se livet som en möjlighet eller en svårighet och det slår mig att många verkligt gynnade människor i Sverige verkar se det på senare sättet, de är så tyngda av skatter och regler att de inte har tid att leva livet verkar det som….. ett tips till dem. Sälj huset, sälj bilen, flytta till en bostadsrättsförening i Eskilstuna. Jag sitter här på min balkong, med min fru som liksom jag bloggar för fullt, runt omkring oss har vi grannar som grillar och njuter av kvällen. Det mina vänner är det goda livet och det klarar även ni med era svåra liv att njuta av och utan hus och bil slipper ni oroa er för fastighetsskatt och fordonsskatt samt bensinskatt.

Livet är underbart om man tillåter sig njuta av det.

Filmiskt kanon nr 4

För er som tror att kärlek och romatik är enkelt och vad ni gör idag inte har konsekvenser framöver. ”När Harry träffade Sally” som handlar om att kärlek kan uppstå trots att folk beter sig som idioter……

Sex and the City.

Jag hör till de svenskar som såg Sex and the City redan första gången den första säsongen  gick i Sverige på TV1000. Jag tyckte att den var rätt bra men allteftersom säsongerna rullade på och det skrevs mer och mer om den så tappade jag lusten. Nu är ju konceptet på tapeten igen och jag känner inte igen mig längre, det är inte vad jag minns från första året med Carrie och tjejerna. Jag kunde aldrig se det som att de hade speciellt roligt eller kul i serien, undantagen var när Carrie hade det bra med Mr Big i någon form av relation och när hon den rödhåriga var ihop med den för henne så olämpliga partnern bartendern. Annars fylldes serien mest av trista fester med osympatiska människor som inte intresserade sig för annat än stundens njutning oavsett känslan dagen efter. Av och till kunde man se den problematiken när Carrie vid sina ljusa stunder satte sig vid sin Mac och skrev en frågeställning och det var nämast då som serien lyfte. När det skrivs om serien idag verkar alla anse att den handlar om ett evigt omdömeslöst tonårsliv och vill man se det så är det väl ok men inte är det vad jag minns av den bra första säsongen….

För övrigt, se ”När Harry träffade Sally”, den ger en mycket bättre bild av vad en natt i fel säng under fel premisser kan ställa till med än de artiklar som nu skrivs om Sex and the City ger sken av.

Döden och människan.

DN har en blänkare om begravningsskick….  Jag har alltid varit förbryllad vad gäller dödskulter. En begravning är ett sätt för människor att ta farväl det kan jag förstå men varför nån vill lägga mer pengar än nödvändigt på sin begravning finner jag märkligt. För i tiden trodde folk att man skulle ha nytta av gravgåvor osv men vad är vitsen nu ? Vi kan inte ha nån glädje själva av vår fina sten eller kista och för våra efterlevande är det knappast gravvården som bestämmer vad de skall minnas av oss, eller har jag fel?

En vecka i ensamhet.

Senaste veckan var en ovanligt ensam vecka, inte för att jag varit utan kontakt med människor men min hustru och jag har knappt sett röken av varandra på hela veckan. Måndag morgon klockan 06.00 pussade jag på Ann-Sofie och önskade henne en trevlig resa mot Göteborg dit hon skulle i tjänsteärende, klockan 22.00 på Torsdag kväll så pussades vi igen nästa gång när jag kom hem från Arlanda efter en tjänsteresa till Hannover. Säga vad man vill om att det kan vara trist att vara ifrån varandra men inget är ju ändå som återseendets glädje, eller hur ?

Borglig press och verkligheten.

DN har idag en större förståelse av politiken i Eskilstuna än Alex Voronov trots att. eller är det tack vare att Alex bor i Eskilstuna och Peter bor nån annanstans. Jag antar att det känns lite bittert för en tidigare Sovjetmedborgare och anti socialist att trots J.A. Selanders efterträdares idoga tjat så förstår inte Eskilstunaborna sitt bästa och röstar som tidningen tycker vore lämpligt. Sanningen är nog att E-Kurirens behov att leva upp till sin myt om att vara värdig Selanders arv tvingar den att i ren desperation söka diktatorer och antidemokrater bland helt vanliga svenska demokratiskt valda kommunalråd. Den politiska redaktionen kan utan att blinka utan problem hävda att majoritetn är odemokratisk den ena dagen som inte förankrar allt hos oppositionen för att en annan dag kritisera Eskilstuna Energi och Miljös styrelseordförande som gjorde just det när VDn för EEM fick sparken. Sanningen är att sedan politiske redaktören blev ensam på sin redaktion har omdömet grumlats, uppenbarligen har Ida Thulins avgång haft en stor betydelse för redaktionens förmåga att utvärdera sina egna resonemang och teorier. Kanske är det dax för även den politiske redaktören att prova sina vingar någon annanstans på samma sätt som den grävande journalisten gjorde, det är nyttigt med miljöombyte och jag tror att till exempel Täby kommun kunde behöva få en granskande blick av en ”demokratins banerförare” som redaktören en gång kallades av en supporter.

Här nedan kommer min kommentar till Voronov lördag idag.

”Veckans stora nyhet som Voronov kallar Eskilstuna Kurirens artiklar om Hans Ekström är så som han själv i sin text visar ingen nyhet. Hans Ekström har under många år som alla skickliga ledare delegerat mycket till sina kommunalrådskollegor. Under föregående mandatperiod fick Jörgen Danielsson ta hand om en stor del av det löpande interna arbetet i kommunledningen och under nuvarande mandatperiod har Jimmy Jansson förtjänstfullt tagit hand om en stor del av arbetet. Det här har som sagt både redaktören och opposition mer än väl vetat om, möjligen var det en nyhet för grävare Ståhle eftersom han var tvungen att studera kommunens arkiv för att uppdaga det.

Redaktör Voronov tar den här nyheten till avstamp för att avslöja ”Myten om ledarskapet (s)” men den säger minst lika mycket om Eskilstuna Kurirens behov av att odla sin myt som J.A. Selanders efterträdare som bålverk mot odemokratiska metoder och förtryck. Precis som tidigare kommentator visar med DN länken så kan vi notera att frågan sett från en annan horisont ses på ett helt annat sätt än redaktören ständiga tjat om tystnad och odemokratiska metoder. Sanningen är nog att Eskilstuna Kurirens politiska redaktion sett i historiskt perspektiv känner sig alltmer frustrerad att Eskilstunas invånare fortsätter att rösta på S och till stor del på Hans Ekström personligen trots att tidningen med en dåres envishet talar om hur illa skött allt är i vår kommun. Redaktionen har alltså inte lyckats få människor att förstå att vår kommunledning är inkompetent, vilket den ur en Voronovsk definition är med automatik, och då får man ta tillfället i akt när man kan beskylla personen för något istället för att kommentera politiken.”

Ibland gör idrotten mig glad…

….och idag stod Milans tränare Ancelotti för glädjespridandet. Det finns ett fåtal ledare i idrottsvärlden som har mod nog att stå upp för att ta med en spelare för att denne med sin blotta närvaro bidrar till lagets kvaliteter. Varför är det modigt undrar ni, ja…. läs sportsidorna får ni se själva. När det gäller sportens värld är all press i Sverige lika usel som kvällspressen, det må vara Esk i DN som ojar sig över att Kluft ”ger bort medaljer” eller någon av kvällsdrakarna som skriver ner nån allsvensk spelare. Idrott skall vara kul, det är och förblir en lek men det har en del vuxna män svårt att förstå…. man gör det för att umgås och ha en bra stund. Att det finns idioter som Berlusconi som vill slänga ut miljarder på att få glänsa i Milans sällskap förändrar inte att det till syvende och sist handlar om ett gäng människor som gillar att sparka boll. Att journalister vill göra sig viktiga, att fansen saknar egna liv ger inte de grupperna rätt att förstöra glädjen med fotbollen med att ta det på dödligt allvar. Ibrahim Ba och Ancelotti står för det goda i idrotten, gemenskap, ansvar för varandra och solidariskt ansvar något som ovan nämnda grupper missupfattat å det gruvligaste.

DN Motor, igen!

DNs motor redaktion har verkligen ryckt upp sig de senaste veckorna! Citatet för dagen är som följer,

”Vår 190 har 132 hästkrafter. Enklaste versionen av dagens 190, C-klass, har 156 hk. Varför då?”

Visst är det märkligt, vi tillverkar allt effektivare och energisnålare produkter men bilarna de lägger krutet på fler hästkrafter istället. Tänk om de skickliga ingenjörerna fick lägga kraften på att effektivisera och bygga lätt istället. För flera år sedan, när Volvo ville göra bra familjebilar, uttalade sig en Volvoingenjör i DN och sa ungefär så här; Volvo 850 har 150 hästar, tänk om vi fick ordna accelarationen med växellådan istället och kunde nöja oss med 100 hästar…. någonting säger mig att han inte blev kvar på Volvo.

I dagens DN motor läser vi också om hur populariteten hos automatlådan stiger, det är bekvämt det tycker jag med, men varför betala mer pengar för en bil som motorbromsar sämre, kastar bort effekt och som lök på laxen är dyrare ? Jag måste säga att ibland är det lika svårt att förstå människors bilval som att vissa kvinnor blir ihop med vissa män.